Efter åtta månader är Lagrådet färdigt med sin granskning av regeringens förslag till ny lag om offentlig upphandling (LOU, LUF och LUK). Det är en diger lunta på 418 sidor som Lagrådet levererar.
Lagrådet är kritisk mot de nya EU-direktiv som lagförslaget bygger på:
”Direktiven uppvisar brister av olika slag. Det finns bestämmelser som är rätt och slätt obegripliga eller som är tvetydiga och kan ges olika innebörd. Andra har en innebörd som visserligen är begriplig, men som är oförnuftig.”
Lagförslaget innehåller nästan 1 000 paragrafer, vilket Lagrådet menar gör lagen svåröverskådlig och svår att tillämpa. Lagrådet hänvisar till sitt yttrande om ursprungliga LOU och LUF som infördes 1994. Redan då skrev Lagrådet att lagen var för omfattande och detaljerad. Den utgåvan bestod av 132 paragrafer.
Lagrådet riktar också kritik mot att regeringens lagförslag inte är tillräckligt tydligt. Lagrådet efterlyser besked om hur lång tid efter att en leverantör har begått ett brott som den leverantören ska uteslutas från offentliga upphandlingar. Nu får bedömningen göras enligt proportionalitetsprincipen, mer tydlighet vore bättre menar rådet.
Lagrådet stör sig på att regeringen använder sig av orden ”får” och ”bör”. Det är onödigt att tynga lagtexten med beskrivningar av vad upphandlare eller leverantörer får göra, när det är självklart att dessa åtgärder är tillåtna. Den nya lagen ärver formuleringen att miljökrav och sociala krav bör ställas i offentliga upphandlingar när det är lämpligt. Eftersom det inte finns någon sanktion om rekommendationen inte följs har den ingen plats i lagtexten, menar rådet.
Uttrycket ”tilldelning av kontrakt” bör enligt rådet strykas ur lagtexten. Skriv istället så att det klart framgår vad som menas, nämligen myndighetens beslut att efter utvärdering välja en viss leverantör.
Lagrådet består av aktiva eller före detta domare från Högsta domstolen eller Högsta förvaltningsdomstolen. Lagrådet är oberoende av regeringen och granskar regeringens alla lagförslag. Rådet ska göra regeringen uppmärksam på om förslagen strider mot andra lagar eller om delar av lagtexten är otydlig eller svårtolkad.
Regeringen läser Lagrådets yttrande och utarbetar en proposition. Det arbetet beräknas vara klart i april. Därefter ska propositionen lämnas över till riksdagens finansutskott för beredning. Efter sommaren kan riksdagen rösta om propositionen.
De nya upphandlingslagarna väntas träda i kraft 1 januari 2017. EU kräver att medlemsländerna ska ha infört de nya lagarna senast den 18 april 2016. Vid försening kan EU-kommissionen dra Sverige inför EU-domstolen, som i sin tur kan döma Sverige för fördragsbrott och utkräva böter.
Det hände till exempel 2013 när Sverige dömdes att betala tre miljoner euro (knappt 28 miljoner kronor) för att datalagringsdirektiven inte hade införts i svensk lagstiftning i tid. Om fördragsbrottet inte är åtgärdat när domen faller kan Sverige dömas till att betala ett bötesbelopp per dag tills brottet är åtgärdat. Så skedde i december 2014 när Sverige inte hade uppfyllt IPPC-direktiv. I det fallet var bötesbeloppet 4 000 euro (drygt 37 000 kronor) per dag.
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer