Inget ramavtal i LUF:s mening

Sammanfattning
Kammarrätten ansåg att det inte fanns skäl för att återförvisa målet och fann, precis som förvaltningsrätten, att det inte var fråga om ett ramavtal i LUF:s mening och att kravet på särskilda skäl vid avtalstider över åtta år därför inte var tillämpligt.

Kammarrätten delade även förvaltningsrättens bedömning vad gäller de andra grunderna som hävdats för att upphandlingen skulle göras om, och avslog därför ansökan om överprövning.

Bakgrund
Region Stockholm upphandlade busstrafik genom ett förhandlat förfarande enligt lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna, LUF. Genom tilldelningsbeslut den 19 oktober 2021 fick Nobina Sverige uppdraget för avtalsområdena Nacka/Värmdö och Huddinge/Botkyrka/Söderort

Keolis Sverige yrkade i första hand att upphandlingen skulle återförvisas till förvaltningsrätten för ny prövning och i andra hand göras om, och åberopade flera omständigheter för båda yrkandena.

Kammarrättens bedömning
En omfattande skriftväxling pågick under en lång tid. Keolis framförde en rad omständigheter som skäl för att målet skulle återförvisas till förvaltningsrätten, men kammarrätten ansåg att grunderna varken var för sig eller tillsammans medförde att det fanns sådana skäl.

Vad gäller överprövningen i sak var det i huvudsak fyra grunder som prövades:

• förutsättningar för prissättningen och utvärderingsmodellen
• ändring av uppdragsavtal efter tilldelningsbeslut
• klassificering av uppdragsavtal samt
• dokumentationsplikten.

Kammarrätten delade förvaltningsrättens bedömning vad gällde de två första grunderna, de vill säga att de inte utgjorde eller inneburit något i strid med upphandlingsregelverket, men utan att ange någon egen motivering.

Angående grund tre ansåg kammarrätten, liksom förvaltningsrätten, att det inte var fråga om ett ramavtal i LUF:s mening, och att kravet på särskilda skäl för avtalstider över åtta år därför inte var tillämpligt.

Dessutom instämde kammarrätten i förvaltningsrätten bedömning att det var fråga om avtal om allmän trafik och att kollektivtrafikförordningen, KTF, förordning (EG) nr 1370/2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg och lagen (2010:1065) om kollektivtrafik, KTL, har företräde framför LUF, även om själva förfarandet vid upphandlingen regleras i den senare lagen.

Av KTF framgår att en löptid för avtal om allmän trafik ska vara begränsad och inte får överstiga tio år för busstransporter. Kammarrätten ansåg att den löptid om tio år som regionen tillämpat inte var oproportionerlig eller konkurrensbegränsande.

Den fjärde grunden var hur långt dokumentationsplikten sträcker sig. Det var ostridigt i målet att regionen inte hade fört protokoll eller på annat sätt dokumenterat ett visst möte med Nobina. Förvaltningsrätten hade avgjort frågan med att Keolis inte hade konkretiserat på vilket sätt bolaget lidit eller riskerat att lida skada till följd av avsaknaden av protokoll från mötet.

Kammarrätten konstaterade att en upphandlande myndighets dokumentationen ska vara tillräcklig för att motivera sådana beslut som kan utsättas för överprövning. Då mötet, enligt regionens utsaga, inte hade lett till några förtydliganden eller kompletteringar eller att något beslut fattats, ansåg kammarrätten att regionen inte hade agerat i strid med dokumentationsplikten.

Analys
Frågan om och hur andra lagar inom specifika områden kan få betydelse vid upphandlingar är intressant. Framförallt om de anger någonting annat än vad som står i upphandlingslagarna, men då domstolarna ansåg att det inte handlade om något ramavtal aktualiserades aldrig någon riktig lagvalskonflikt. Trots det är kammarrätten tydlig med att lex specialis gäller framför en procedurlagstiftning som LUF.

Frågan om dokumentationsplikt och på vilket sätt den kan anhängiggöras* utifrån transparens- och likabehandlingsprincipen är tämligen oprövad. I det här fallet hade det inte framkommit att det aktuella mötet med Nobina hade resulterat i någonting som haft någon inverkan på vare sig anbud eller något beslut.

Om så hade varit fallet hade det förmodligen kunnat angripas direkt med stöd av någon av de övergripande principerna i stället för att gå vägen via dokumentationsplikten.

I övrigt kan konstateras att det här är ett av få avgörande där HFD 2022 ref 4 I och II inte förefaller ha aktualiserats. Alldeles oavsett har avgörandet mer karaktären av en mer traditionell tillämpning av upphandlingsjuridiken.

Målnummer och domstol 
Kammarrätten i Stockholm från den 9 maj 2023, mål nr. 4056-22

Juristpanelen

*Anhängiggöra är en juridisk term som betyder att man lämnar in en ansökan till domstol (till exempel en ansökan om stämning) eller väcker talan genom ett överklagande.