I höstas publicerade Riksrevisionen sin granskning av Konkurrensverkets tillsynsverksamhet. Kritiken var på många sätt bister. Det pekades på svag intern kontroll, ojämnt fördelade resurser och en prioriteringspolicy som inte alltid användes.
Sammantaget bedömde Riksrevisionen att Konkurrensverkets resursutnyttjande skulle kunna förbättras. Rent praktiskt handlar det om förbättrad intern kontroll i tillsynsverksamheten och formaliserad återkoppling till prioriteringspolicyn. Ett annat önskemål var att utreda om nuvarande fördelning av resurser mellan konkurrens- och upphandlingstillsyn är optimal.
Riksrevisionen rekommenderade regeringskansliet att följa upp hur förvaltningsanslaget fördelas internt och ställa tydligare krav på utvärdering av Konkurrensverkets tillsyn.
Regeringen instämmer i vikten av löpande uppföljning och utvärdering. Det poängteras att Konkurrensverket följs löpande genom budgetarbete och årsredovisning.
Samtidigt kopplas ett tajtare grepp om Konkurrensverket. Löftet från regeringen är att följa upp hur Riksrevisionens iakttagelser och rekommendationer omhändertas av verket. Detta kommer att ske vid exempelvis den årliga myndighetsdialog som hålls med generaldirektören.
Att effektivisera är ofta bra. Tyvärr bottnar emellertid det här i att de är en alldeles för liten organisation med bara ett tjugotal anställda som ska täcka hela Sverige. Helt uppåt väggarna att de idag får in så många tips om upphandlingsbrott och korruption, men att de är så få att de bara hinner utreda en bråkdel. Även om de kan hinna med ett par extra genom att effektivisera, hoppas jag innerligen att de också får minst dubblerade resurser.