När det talas framtida infrastrukturprojekt kommer begreppet OPS ofta upp i diskussionen. Offentlig-privat samverkan, som är modellen för exempelvis Nya Karolinska i Solna, innebär att beställaren inte står för hela den risk som är förenad med byggande och drift.
Riksrevisionen har djupgranskat Arlandabanan – som är ett av få färdiga samarbeten av detta slag. I utvärderingen konstateras att lösningen i detta fall i huvudsak har fungerat väl, men att det finns en rad faktorer att beakta om OPS ska användas i framtida infrastrukturprojekt.
Det gjordes aldrig några samhällsekonomiska kalkyler för Arlandabanan. Därmed vet man inte hur stora miljövinsterna är.
Klart är att färre än beräknat med har rest med tåg till Arlanda, vilket tyder på att de förväntade samhällsvinsterna inte uppnåtts. Priset för att resa med Arlanda Express är idag högre än för alternativa färdmedel och det kan enligt rapporten innebära att färre väljer att åka tåg.
Baksidan av att staten inte tog den ekonomiska risken är begränsade möjligheter att i efterhand förhandla om ändringar i avtalen. Det kan behövas vid exempelvis teknisk utveckling eller förändrade resmönster under de ofta långa avtalstiderna.
Enligt Riksrevisionen bör samhällsekonomiska kalkyler göras innan OPS-projekt upphandlas. Detta för att i efterhand kunna utvärdera om projekten bidragit till tänkt samhällsnytta. För att ta reda på om OPS-lösningen gett lägre totalkostnader än andra genomförande- och finansieringsformer krävs uppföljning.
Arlandabanan, som togs i drift år 1999, är det första och hittills enda större nationella infrastrukturprojekt som genomförts i offentlig-privat samverkan.
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer