Låt oss börja med att konstatera att i Sverige har vi ingen övergripande effektivitetstillsyn över var våra offentliga inköpsmedel hamnar, och till vad. Nuvarande tillsynsordning fokuserar i stället på hur, det vill säga att vi säkerställer att de olika konkurrensutsättningarna går rätt till.
Men missar vi inte en viktig aspekt här? Lika viktigt som att de offentliga affärerna synliggörs och konkurrensutsätts enligt konstens alla regler borde även själva effektiviteten vara, om inte viktigare.
Varken Konkurrensverkets tillsynsverksamhet över den offentliga upphandlingen samt möjligheten att begära överprövning för leverantörer inrymmer inte frågor kring effektivitet i offentliga inköp.
Visst kan ett särskilt dåligt inköp komma i fokus för sådana prövningar, men det måste hängas upp på en eller flera regelöverträdelser enligt upphandlingslagarna.
Vi har en förvaltningsmodell i Sverige med 3 800 olika upphandlande organisationer. En spretig massa med olika förutsättningar och olika inköpsbehov.
En viktig pusselbit i någon form av effektivitetstillsyn är förstås transparens. Transparens i form av att synliggöra de offentliga inköpen – inklusive direktupphandlingar – och en transparens i att kunna följa hela värdekedjan från annonsering till levererat behov.
Detta behov täcker förstås även leverantörer och fakturainformation där initiativ att publicera sådana uppgifter i öppna data välkomnas. Genom en heltäckande transparens skyddar vi inte bara skattemedlen från att hamna i fel händer, utan vi ser till att de offentliga inköpen verkligen når sin fulla potential.
879 miljarder tänker man då. Hur ska alla dessa skattemedel kunna kontrolleras? Ja, någonstans borde vi kunna börja. Jag följer med spänning entreprenören Jens Nylanders arbete med att utveckla analysverktyget Ormeo där möjlighet ges att kunna granska Sveriges kommuners betalningar till leverantörer av olika slag.
AI är här för att stanna och med rätta system och algoritmer kan vi lära oss en hel del kring de offentliga inköpen. Men låt oss inte stanna här utan ta det vidare till att även de offentliga beställarna måste ta större ansvar i att bli bättre på att öka insynen och transparensen i de offentliga inköpen – inte minst ur ett skattebetalarperspektiv.
Visst kan intresserade begära ut allmänna handlingar och via den vägen försöka ta reda på fakta, men det känns inte särskilt effektivt och är tidskrävande både för den som begär ut som för den upphandlande organisation som lämnar ut handlingarna.
Företagarna gjorde själva ett initiativ att synliggöra kommuners inköp i en rapport från 2021 och liknande initiativ har tagits från andra näringslivsorganisationer. Det beklämmande i den rapporteringen är att vissa kommuner inte kan/vill lämnar ut sina inköpsuppgifter. Snacka om att backa in i framtiden i den alltmer digitaliserade värld vi lever i.
Med transparens kommer tillit, och med tillit ökar intresset från leverantörer att leverera till det offentliga. Vi är helt klart något på spåren och detta kan vara en betydande pusselbit för att öka attraktivitetskraften till offentliga affärer!
Magnus Johansson
Företagarna
Intressant att få höra vem som ska stå för denna tillsyn och som har kompetens att avgöra vad som effektivt i varje enskilt fall och för varje enskild upphandlande myndighet.
Man kan läsa i artikeln att ”värdekedjan” ska vara transparant från annonsering till levererat behov. För affären så är det bara halva värdekedjan. Det viktigaste sker innan annonsering, i förstudien, marknadsanalysen och behovsanalysen. Det är omöjligt att mäta effektivitet med bara en parameter, i artikelns fall utfallet. Man måste även väga in vad UM matar in i form av ambitioner, mål och strategier.
Man kan standardisera processen men man kan inte standardisera förarbetet eftersom varje upphandling är unik. Den dagen upphandlingarna slutar vara unika kommer vi överösas av dåliga affärer.
Många inköp görs inte enligt gällande regler, villkor och lagar och dessa behöver tas tag i. Men att mäta ett inköps effektivitet kräver att man har koll på hela kedjan från ax till limpa.