Incitament är vanliga vid upphandling av busstrafik. För att uppmuntra entreprenören att hålla tider och på andra sätt verka för att öka kollektivåkandet styrs en del av ersättningen av antalet påstigande passagerare.
År 2015 hade hälften av alla aktiva busskontrakt, förutom en produktionsinriktad del, även passagerarincitament. Fast enligt aktuell forskning från VTI och K2, Kollektivtrafikcentrum, är denna typ av avtal verkningslösa.
Rapportens nationalekonomiska analys, som bygger på data från Skånetrafiken, visar att de senaste årens skånska resandeökning har andra orsaker. Bedömningen är att samma typ av avtal, med liknande stimulansåtgärder, på andra håll i landet inte heller lett till ökat kollektivresande.
– Det finns inget forskningsmaterial för avtal i kollektivtrafik hittills som kommer i närheten av detta, säger Roger Pyddoke som skrivit rapporten The impact on bus ridership of passenger incentive contracts in Swedish public transport tillsammans med Andreas Vigren.
Rekommendationen har varit att 25 procent av den totala ersättningen för påstigande ska komma från stimulansåtgärden. Forskarna anser inte att det räcker.
– I ett parallellt projekt indikerar modellsimuleringar att det krävs betydligt större ersättning än så för att den ska ha avsedd effekt, säger Roger Pyddoke.
Rapportförfattarna tror mer på bättre linjenät, ökad turtäthet och prioriterade busskörfält.
Det högkvalitativa och omfattande datamaterialet från Skånetrafiken till trots är rapporten omdiskuterad. Bussbranschen sluter inte helhjärtat upp bakom slutsatserna. Till Bussmagasinet säger Lars Annerberg, ansvarig för frågor som rör upphandlad trafik hos Sveriges Bussföretag:
– Incitamentsavtalen skapar en kunddriven verksamhet där den stora nyttan är att kunden blir en del av alla de beslut som fattas runt kollektivtrafiken, både hos beställare och utförare.
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer