En upphandlande enhet upphandlade allmän och särskild kollektivtrafik genom ett förhandlat förfarande i LUF. I underlaget fanns ett skall-krav som innebar att leverantörerna skulle bifoga en referensförteckning med minst två referenser på två skilda uppdrag under de senaste tre åren. En leverantör ansökte om överprövning efter att ha diskvalificerats i kvalificeringsfasen på grund av att ansökan inte bedömdes uppfylla skall-kravet avseende referensuppdrag.
Eftersom begreppet referensuppdrag inte definierats i förfrågningsunderlaget hade kammarrätten att avgöra hur detta skulle tolkas. Avgörande för frågan om anbudet skulle anses uppfylla kravet på referensuppdrag var vad de angivna referensuppdragen bestod i. För de referensuppdrag som leverantören angett förelåg ett trafikavtal, men som avsåg ett flertal depåer. Eftersom dessa depåer hänvisade sig till ett och samma trafikavtal fann kammarrätten att de angivna depåerna endast utgjorde ett referensuppdrag.
Den klagande leverantören anförde också att skall-kravet var oproportionerligt. Förvaltningsrätten, vars bedömning kammarrätten instämde i, fann dock att en upphandlande enhet har en långtgående frihet att utforma förfrågningsunderlaget och att den upphandlande enheten inte hade ställt krav som gick utöver vad som kunde anses vara ändamålsenligt för den aktuella upphandlingen.
Med hänsyn till likabehandlingsprincipen hade anbudsansökan rätteligen förkastats. Den upphandlande enheten hade således agerat korrekt när den hade förkastat anbudsansökan.