Förvaltningsrätten hade förordnat om rättelse på ett väldigt tydligt sätt och angett att två anbudsgivare i viss del av poängtilldelningen skulle ges noll poäng. Anledningen till detta var att anbudsgivarna överskridit antalet maximala tecken som fick användas i den poänggrundande beskrivningen. En av dessa utpekade anbudsgivare, vars anbud skulle rättas till följd av förordnandet, överklagade förvaltningsrättens dom till kammarrätten.
Kammarrätten avvisade överklagandet eftersom leverantören i fråga inte hade talerätt. Talerätt kräver att det överklagade avgörandet har en precis och påtaglig betydelse för klaganden och måste avgöras med utgångspunkt i omständigheterna i det enskilda fallet.
I det specifika fallet innebar förvaltningsrättens dom inte att annan leverantör utpekades som vinnare, inte heller att leverantören uteslöts från det vidare förfarandet, inte att upphandlingen i fråga hade avbrutits. Allt detta tillsammans med leverantörens rätt att överpröva det kommande tilldelningsbeslutet, som beaktande rättelsedomen, gjorde att kammarrätten kom fram till att den överklagade domen inte hade en sådan precis och påtaglig betydelse för leverantören som krävs för att talerätt ska föreligga.