En upphandlande myndighet genomförde ett selektivt förfarande i en upphandling av managementtjänster. I upphandlingens första steg hade myndigheten krävt att leverantörerna styrker sin yrkesmässiga kapacitet genom att redovisa referensuppdrag som har utförts av den anbudssökande själv eller av underleverantör. Den klagande leverantören hade åberopat en underleverantörs referensuppdrag. Underleverantören har inga anställda utan hade istället samarbetsavtal med konsulter som utför tjänster åt underleverantören. Myndigheten hade inte bjudit in leverantören att lämna anbud och motiverade det med att denne inte visat att den förfogade över nödvändiga resurser.
Såväl förvaltningsrätten som kammarrätten avslog leverantörens talan. Kammarrätten finner att det endast är möjligt att använda underleverantörer med egna anställda i upphandlingen. Kravet strider enligt kammarrätten inte mot proportionalitetsprincipen eftersom upphandlingen rör högt kvalificerade managementtjänster och innefattar stora och komplexa uppdrag i offentlig förvaltning.
Kammarrätten framhåller att principerna om likabehandling och transparens innebär att ett förfrågningsunderlag ska vara så klart och tydligt utformat att en leverantör kan avgöra vad den upphandlande enheter tillmäter betydelse vid upphandlingen. Kammarrätten påpekar att det hade varit önskvärt med mer klargörande information i ansökningsinbjudan och de publika, men att det vid en samlad bedömning kan förväntas att rimligt informerade och normalt omsorgsfulla aktörer drar samma slutsats i fråga om kravens innebörd som kammarrätten har gjort. Den upphandlande myndigheten hade därmed agerat korrekt och inte i strid med LOU.