En upphandlande myndighet ingick avtal med en konstnär. En leverantör ansökte om överprövning och yrkade bland annat att avtalet skulle ogiltigförklaras. Myndigheten bestred och yrkade i första hand att ansökan skulle avvisas eftersom talerätt saknades (inte leverantör). Om talerätt förelåg skulle ansökan avslås eftersom myndigheten inte brutit mot LOU. Förvaltningsrätten ansåg talerätt föreligga men avslog ansökan om överprövning av avtalets giltighet. Myndigheten hade enligt förvaltningsrätten tillämpat undantaget med den urskillning som förutsätts i 15 kap. 3 § i 2007 års LOU (med hänvisning till 4 kap. 5 § andra punkten och konstnärliga skäl).
Leverantören överklagade till kammarrätten, som avslog överklagandet. Kammarrätten använde sig av direktivkonform tolkning (skälsats 50 till 2014/24/EU) av 4 kap. 5 § andra punkten i 2007 års LOU och ansåg att konstnärens identitet i sig kunde avgöra konstföremålets unika art och värde, vilket medförde att den upphandlande myndighetens subjektiva uppfattning fick avgöra vilken konstnär som var bäst lämpad att utföra uppdraget. En annonsering hade därmed inte lett till ökad konkurrens eller till ett bättre upphandlingsresultat – det fanns bara en leverantör, konstnär, som kunde fullgöra kontraktet.