Samsyn är inte en förutsättning för god dialog. Olika infallsvinklar är det som ger ett samtal dynamik och stuns. Ibland behöver man se saker och ting ifrån andra perspektiv än sitt eget. Det är när människor ifrån olika delar av kedjan, med olika infallsvinklar, sitter ner i ett neutralt forum och pratar om gemensamma utmaningar som vi kommer framåt på riktigt.
I cirka två år har jag varit en del av Fokusgrupp Upphandling som är en av sex specialiserade fokusgrupper inom branschföreningen Kost&Näring, en branschförening för människor som arbetar med offentliga måltider.
Kost&Näring är en neutral mötesplats för hela upphandlingskedjans aktörer. Dialog och konkreta resultat är centralt. Fokusgrupp upphandling består av sex stycken medlemmar ifrån olika delar av Sverige. Alla medlemmar har olika erfarenhet inom offentlig mat och upphandling.
Fokusgrupp Upphandling träffas regelbundet, men två till tre gånger per år samlar vi även representanter ifrån leverantörsledet till en branschdialog. Både de stora grossisterna och producenterna är representerade. Det brukar bli mycket givande diskussioner.
Branschdialogerna startade långt innan min tid i Kost&Näring som ett resultat av en turbulent tid inom livsmedelsupphandlingsvärlden.
På den tiden var det mer regel än undantag att en livsmedelsupphandling blev överprövad av någon av de stora grossisterna. Ibland med all rätta då många kravställare hade allt för dålig koll på vilka krav som kunde ställas och hur de skulle utvärderas och följas upp.
Offentlig kund och grossist hade nog aldrig stått så långt ifrån varandra som under denna period. Någonting behövde göras för att branschen skulle komma framåt.
Dialog mellan branschens aktörer startade med Kost&Näring som representant för Måltidssveriges behov. Ur dessa stundtals hetsiga dialoger föddes 2015 en branschöverenskommelse med punkter som alla kunde enas om.
Syftet med branschöverenskommelsen är att etablera praxis på centrala områden inom livsmedelsupphandlingen och på så sätt skapa förutsättningar för ”den goda affären”.
I dag består denna branschöverenskommelse av ett levande dokument med åtta punkter där branschen har kommit till konsensus.
Exempel på punkter man kommit överens om är att annonseringstiden ska vara minst 60 dagar. Detta för att anbudsgivaren ska hinna göra ett så bra arbete som möjligt då livsmedelsupphandlingar är komplexa och består av många krav.
En nyare punkt i överenskommelsen berör problematiken med att det ställs för höga krav på antalet dagar livsmedlet ska hålla från leverans och därför driver man mängden svinn hos leverantören. Därför har branschen kommit överens om en hållbarhetstrappa som ska underlätta när man ställer krav i livsmedelsupphandlingar.
Den överprövningsproblematiken och misstron som fanns mellan parterna för fem, tio år sedan finns inte längre kvar. I dag arbetar vi tillsammans för att bli bättre och använder varandras kunskap.
Vad jag har förstått så hör det inte till vanligheterna att man har den här typen av neutrala forum där frågor öppet kan diskuteras. Jag tror att det finns många branscher som hade kunnat utvecklas om både beställare, leverantörer och producenter kunde mötas.
Det händer något väldigt spännande när man har dessa dialoger. Ordväxlingen kan stundtals vara hetsig och parterna är inte alltid överens, men med små steg fram så kan man så småningom ta större kliv. För det finns ingen i längden som har att vinna på överprövningar. Speciellt inte om det hade kunnat undvikas med dialog över gränserna.
Linda Bjarle
Livsmedelscontroller, Helsingborgs stad
Har du frågor till Linda Bjarle? Mejla dem till info@inkopsradet.se
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer