Årliga inköp på fyra miljarder kronor, en enhet med 80 anställda och plats i ekonomiavdelningens ledningsgrupp. Det är några av förklaringarna till att jobbet som inköpschef vid Polismyndigheten lockar.
Inte färre än 20 personer är intresserade av att efterträda Daniel Moius. Till dem hör exempelvis Polisens tillförordnade inköpschef Therése Westermark.
Bland namnen på sökandeförteckningen märks också Jan Svenonius som i februari sa upp sig från turbulensen kring inköpschefsrollen vid Karolinska universitetssjukhuset. Kristina Geiger, som varit ställföreträdande generaldirektör vid Konkurrensverket, tvingades för sin del under våren bort som kommundirektör i Båstad.
Till ”kändisarna” hör också Thomas Wedegren, Stockholms läns landsting. Han utsågs av Sveriges Offentliga Inköpare till Årets inköpare 2015. Vid årsmötet i Jönköping valdes han dessutom in i styrelsen för SOI.
Kan man anta att nästa styrelsemöte i SOI blir, ska vi säga, en aning ansträngt? Flera av dem som arbetar ideellt inom organisationen konkurrerar om inköpschefstjänsten. Hit hör Helen Widin (Kriminalvården) och Martin Kruse (Arbetsförmedlingen) och Roger Himmelsköld (Uppsala universitet).
Polisens avgående inköpschef Daniel Moius har fått kritik för förtroendeskadlig bisyssla. Enligt Södermanlands Nyheter har han inte anmält ett stort fastighetsprojekt i Stjärnhov, en bisyssla som bedöms stå i konflikt med hans uppdrag och dessutom kunna skada förtroendet för polisen.
Här är hela listan över sökande: Håkan Bergström, Martin Kruse, Therése Westermark, Leopold Malmqvist, Ingrid Nilsson, Martha Pettersson, Anna Karin Renström, Anja Clausin, Louise Thorfinn, Roger Himmelsköld, Thomas Wedegren, Eva Eriksson, Helen Widin, Pia Hedström, Nils Göran Johansson, Esteban Arboix, Marianne Hildeby, Kristina Geiger, Jan Svenonius och Harald Melcher.
Uppdatering 2018-06-04. Bo Nordlin, ansvarig utgivare Inköpsrådet, svarar på frågor om denna publicering här.
Jag tycker inte att det är så smart att publicera namn på sökanden under en rekryteringsprocess då detta kan påverka rekryteringen samt de sökanden negativt.
Hej, tack för din kommentar.
Att rekryteringsprocessen eventuellt påverkas negativt tar vi inte hänsyn till när vi väljer vad vi ska publicera. Däremot kan en namnpublicering vara känslig. Det är något vi överväger och det blir alltid en individuell bedömning.
Här rör det sig om en ansökan om ett jobb, vilket knappast är något klandervärt. Det är ett av de ”tyngsta” jobben inom inköps-Sverige. Som nyhetsförmedlare inom området är vår målsättning att ge läsarna så god insyn som möjligt och bedömningen är att detta har ett allmänintresse.
Jag tar gärna emot fler synpunkter, antingen här i kommentarsfältet eller direkt till mig (bosse@inkopsradet.se eller 0736-589 489)
Bo Nordlin, ansvarig utgivare, Inköpsrådet
Otroligt lågt att publicera namn på sökanden till en tjänst oavsett om det är till den ”tyngsta” tjänsten inom inköps-Sverige. Jag vet inte vad det har för nyhetsvärde och vad du menar med allmänintresset. Detta ser jag bara som dåligt omdöme. Är detta en ny nivå för inköpsrådet? isf kan man börja läsa Aftonbladet istället. Jag hoppas verkligen att jag slipper se något liknande igen.
Hur ställer sig Inköpsrådet till att de sökandes chefer/ kolleger läser detta? Det kan få oerhörda konsekvenser för den enskilde individen.
Hej.
Jag tycker inte den här artikeln är ok. Det är odiskutabelt att det är offentlig information, men att publicera det med namn på flertalet inblandade och skriva ett Hänt i veckan reportage med en påhittad potentiell konflikt i SOIs styrelse.
Nu har nog herr Nordlin ändå bitit i den hand som föder honom.
Oerhört smaklöst att publicera individers namn på ett sådant här sätt! Det enda ”nyhetsvärdet” i den här artikeln är enligt min mening Inköpsrådets dåliga omdöme och bristande respekt för individer.
Jag funderar på hur publiceringen av namn rimmar med GDPR….
Lisa,
I GDPR finns en uttrycklig bestämmelse om att tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen har företräde framför den nya dataskyddslagen.
//Per på Inköpsrådet.
Per,
Så resonerar säkert Hänt i veckan också, som sagt.
Det här var ett lågvattenmärke!
Vad har det för nyhetsintresse att veta vilka som söker tjänsten innan den blir tillsatt??
Det enda den här artikeln medför är att de som nu blir uthängda, får problem på nuvarande arbetsplats, och kommer att dra sig för att söka tjänster i framtiden!
Att sedan ”gotta sig” i att nu får de utpekad personerna problem vid nästa träff…
Det känns inte ok att publicera namnen på de som söker en tjänst, finns väl inget allmänintresse i det…
Jättebra att publicering av namnen sker!
Detta är en viktig position inom svensk offentlig verksamhet. Offentlig verksamhet betalas av skattepengar och allmänheten har rätt att ta del av processerna!
Kanske kan mer öppna processer förhindra att personer med högre positioner som inte är kompetenta eller agerar efter egna agendor inte sparkas uppåt eller åt sidan och ges möjlighet att förstöra ytterligare organisationer och förtroenden för myndigheter.
På vilket sätt skulle publiceringen av namnen leda till bättre rekryteringar?
Snarare kommer en sådan här publicering avskräcka folk från att söka liknande tjänster i framtiden. Mindre urval = större risk för dålig rekrytering.
Förkastligt att publicera namnen på sökande, särskilt innan tjänsten tillsatts. Myndigheten fattar sina egna beslut, som dessutom kan överklagas. Jag skulle knappast vilja att min arbetsgivare genom en tidningsartikel får reda på att jag sökt jobb någon annanstans. Riktigt låg nivå Bosse, riktigt låg nivå.
Tack för alla kommentarer. Det uppskattar jag.
Vi har förstås internt diskuterat publiceringen innan den skedde och vår bedömning är och var att den är relevant. Vi tar inte hänsyn till eventuella konsekvenser för myndighetens rekrytering, som några efterfrågar i kommentarerna. Däremot tar vi hänsyn vid namnpubliceringar och försöker väga olika intressen mot varandra. Jag förstår att det kan upplevas som känsligt att man söker ett jobb, men det är varken ovanligt eller klandervärt. Det är samtidigt en viktig tjänst det rör sig om, som chef för en stor inköpsverksamhet.
Jag tar gärna emot fler synpunkter, antingen som svar här i kommentarsfältet eller direkt till mig på bosse@inkopsradet.se eller 0736-589 489.
Bo Nordlin, ansvarig utgivare, Inköpsrådet
Lite funderingar, har du en personlig vendetta? Eller är du/ni helt oetiska? Otroligt dumt, uppdatera och ta bort namnen!
Man kan ju fråga sig vems intressen Inköpsrådet försöker bevara?
Det kan uppenbarligen inte vara branschfolkets för då hade ni gjort om detta skvallerexemplar till något läsvärt.
Håller med om att denna artikel var ett rejält lågvattenmärke. Även jag bedömer att det är direkt olämpligt att publicera en artikel med namnen på sökandena för denna typ av tjänst. Jag vill inte ha en branschtidning som med sin journalistik riskerar att försämra situationen för sina läsare, oavsett om det handlar om en upphandlare som får reda på att chefen sökt en annan tjänst eller rekryterande organisation som inte längre får ”rätt” sökande p.g.a. rädslan för att ansökan ska publicerad. Dessutom är skrivningarna som hämtade från skvallerpressen, med formuleringar som: ”Kan man anta att nästa styrelsemöte i SOI blir, ska vi säga, en aning ansträngt?” och begrepp som ”konkurrens”, ”tvingades bort” och ”turbulens”. Jag hoppas verkligen vi slipper se mer av detta framgent!
Det är uppenbart att vi är många som inte ser nyhetsvärdet i namnpubliceringen.
Jag har svårt att tro att SOI’s nästa styrelsemöte blir ansträngt, de kommer gladeligen gratulera den som får tjänsten.
Där det nu kommer bli mer än en aning ansträngt är på de sökandes arbetsplatser. Både bland kollegor och i ledningsgrupper. Elakt att i onödan sprida oro för att bli av med sin chef bland deras medarbetare.
Det är uppenbart olämpligt att publicera namnen på det vis som ni gjort och det sänker förtroendet för ert arbete och er rapportering. Att säkerställa de sökandes lämplighet är en sak som hanteras inom rekryteringsprocessen och det bör inte hanteras offentligt.
Om detta är något som kommer ske återkommande blir den uppenbara risken att kvalificerade sökanden kommer att avstå från att ansöka av rädsla för att få sitt namn publicerat – innan rekryteringsprocessen är avslutad.
Otroligt lågt! Dessa namnpubliceringar får mig nu att avsluta mon prenumeration hos er. Givet detta törs de flesta av oss inte söka ett endaste offentligt jobb.
Visst kan det finnas ett allmänintresse i att få veta vem som tilldelats tjänsten, men inte vilka som sökt den.
Håller faktiskt med vad i stort sett alla andra kommenterat. När ni gjort er avvägning mellan att publicera och inte publicera utgår jag från att ni ställer nyhetsvärdet mot vad innebörden kan bli för den enskilde. Det jag inte förstår är hur ni kommit fram till att det sistnämnda ska stryka på foten i det här avseendet.
Det intressanta är vem som får tjänsten, vilka som eventuellt sökt är mindre intressant (och vill man väldigt gärna undersök saken kan man själv begära ut de offentliga och allmänna handlingar som behövs). För de sökande kan skadan bli stor då, vilket redan påpekats, detta inte alltid är något man springer och berättar för sin chef med mindre att man riskerar att försämra sin position på arbetsplatsen.
Märklig publicering.
Har ni fått hybris? Så stor nyhetstidning ni inte. Så dåligt gjort. Erkännn och be om ursäkt.
Oj, ni följer lagen men ni utnyttjar er journalistiska ställning, hur skulle ni känna om ni var en av sökandena.
Jag lider med de sökandena.
Det är bra att det kommer fram hur ni driver verksamhet och tur nog finns det två bra konkurrenter.
Ni kan ju fundera varför andra konkurrenter har många annonser…….
Dags nog att fundera på annan verksamhet..,…
Hej! Jag tycker att publiceringen ställer en viktig fråga på sin spets, nämligen den om den här typen av ansökningar ska vara offentliga eller om de ska skyddas av någon form av sekretess. Det sägs ju att många kompetenta och lämpliga personer avstår från att söka tjänster inom statlig förvaltning eftersom de inte vill skylta med att de sökt ett nytt jobb.
Anbud i offentliga upphandlingar är ju under sekretess tills upphandlingen är avslutad och detsamma borde kanske gälla jobbansökningar hos det allmänna till dess att tjänstetillsättningen beslutats. Kommentarerna ovan andas uppfattningen att offentlighet är bra, men ve den som utnyttjar den. Få ihop det den som kan!
Jag skulle aldrig söka ett jobb om jag visste att min namn skulle lämnas ut och publiceras på nätet. Jag tycker detta är skandal. Om det offentliga Sverige ska bemannas av duktiga tjänstemän måste ”anonymitet” kunna garanteras under rekryteringsprocessen. Annars kommer vi avstå från att söka jobb i offentlig sektor och hålla oss till det privata näringslivet. Och oavsett om det är tillåtet eller inte att publicera namnen är det moraliskt fel!
Instämmer i ovanstående att namnge sökande till en tjänst oavsett vikt på tjänsten är dålig journalistik
Kan tycka att de flesta kommentarer här är väldigt onyanserade och hoppas att det främst bygger på okunskap och att ni skriver i affekt.
Vid rekrytering till tjänst hos myndigheter eller kommunala företag är namnen på de sökande offentliga – redan i rekryteringsfasen – eftersom det motsatsvis inte finns någon bestämmelse i OSL som omfattar sådana arbetsansökning. Enda undantagen finns i 39 kap. 5 b §, men den omfattar endast högsta chefen på myndigheter som lyder direkt under regeringen.*
Att arbetsansökningarna är offentliga är en fråga som diskuteras i flera år, och för åtta år sedan försökte t.o.m. två riksdagsmän ändra detta genom en motion, vilken inte vann något gehör.**
Det är alltså demokratiskt beslutat att dessa namn ska vara offentliga och tillgängliga för vem som helst att begära ut (så kritik härom får ni ju rikta mot de politiskt styrande).
Samtidigt följer det av Lag (1994:260) om offentlig anställning 4 § att ”Vid anställning skall avseende fästas bara vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet. Skickligheten skall sättas främst, om det inte finns särskilda skäl för något annat.”. Detta gäller bl.a. Polismyndigheten, medan kommuner (som har ett starkt självstyre) istället ska förhålla sig till kravet på saklighet och opartiskhet i 1 kap. 9 § i regeringsformen. Man ska alltså kunna förvänta sig att innehållet i artikeln inte ska påverka rekrytering, mer än där sakliga omständigheter är relevanta.
Ni som brukar följa Inköpsrådet känner nog till att den här artikeln är unik och att Inköpsrådet normalt inte skriver om kandidater till upphandlingsrelaterade tjänster.
Även om jag kan hålla med om att den fullständiga listan på sökanden i slutet av artikeln har tveksamt nyhetsvärde, så anser jag att det definitivt finns ett journalistiskt värde i att publicera artikeln i övrigt eftersom vissa av namnen figurerat i andra uppmärksammade sammanhang. Bl.a. visar det på att vissa personer som söker höga tjänster har en tvivelaktig självkritik om sin egen lämplighet för den sökta tjänsten.
Avslutningsvis måste det framhållas att bara för att Inköpsrådet publicerar namnen för just denna tjänst så innebär det (troligtvis) inte att vi kommer att få se veckovisa publiceringar om vilka som exempelvis sökt sig till rollen som vikarierande e-handelssamordnare i Vaxholms kommun. Rollen som chef för Polismyndighetens inköpsavdelning är en prestigetjänst, och att jag har svårt att se varför de sökanden skulle drabbas negativ på sin nuvarande arbetsplats ifall arbetsgivaren får kännedom om detta.
Och får sökanden problem så beror ju det snarare på missförhållanden på den egna arbetsplatsen, vilket inte Inköpsrådet kan klandras för.
*) https://www.sorenoman.se/blendow/maj2014.pdf
**) https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/motion/sekretess-vid-ansokan-om-tjanst-inom-offentlig_GY02K399
Oavsett vad som framgår av lag så finns det små saker som kallas moral och etik, många människor/företag/organisationer följer lagen men beter sig ändå som svin. Detta är ett typexempel på detta och jag hoppas att Bo sökt jobb på hänt i veckan.
Vad är det som är det som i just det är sammanhanget bryter mot moral och etik och vem är du att bestämma var den gränsen går?
Inköpsrådet har publicerat offentlig information och att detta skulle drabba någon negativt bygger enbart på rena (och tillsynes ogenomtänkta) spelulationer.
Kan tycka att alla personangrepp på Bo är betydligt mer förkastliga.
Vad är det för konkret risk för kausal skada ni egentligen tro kommer inträffa? Varför är det ok att berätta om alla klandervärda upphandlingar som behöver göras om eller rättas, eller upphandlingschefer som synes olämpliga men moralisk fel att vidarebefordra offentlig information sökandes till en prestigetjänst?
Detta gör att jag hellre läser upphandling24 eller annat där jag får nytta av min tid. Håller med ovanstående kommentarer. Detta gör inte mig till en bättre inköpare eller får något av värde av vem som har sökt en inköpscheftjänst oavsett vart.
Bättre kan Ni!
Jakob, min spontana tanke är direkt att du är jurist. Inget som är fel med detta, jag håller med dig att jag inte ska döma. Fel av mig och lite i affekt, ber om ursäkt där. Men oavsett detta så tar jag mig rätten att bedöma att detta är fel då det inte ingår inom mina moraliska och etiska ramar och jag verkar inte vara ensam om detta.
Detta kan givetvis skapa en stor oro i en arbetsgrupp om man vet att nu nuvarande chef är angelägen om att byta tjänst. Det medför troligen en stor social stress.
Men skadevärdet är givetvis omöjligt att bedöma, jag tänker mer på människorna. ????
Arne, jag är förvisso utbildad jurist men arbetar sedan flera år som upphandlare och anser mig också ha samma talerätt som de andra kommentatorerna.
När jag läste artikeln första gången hade ingen kommenterat och mina första spontana reaktion var faktiskt att kommentera hur fel det var att publicera namnen men kände att jag i sedvanlig ordning ville tänka igenom detta först. När jag sedan återvände till artikeln var den fylld av påhopp om att Bo borde byta jobb, frågor om ”hybris” och ”personlig vendetta” – en kritikerkör jag inte ville instämma i.
Däremot undrade jag varför ingen hade kommenterat det faktum att någon på Polisen hade läckt ut uppgifterna, så jag började undersöka saken närmare och upptäckte då till min förvåning att detta inte var några uppgifter som omfattades av sekretess.
Så min gissning är att folk snarare blivit överraskade/chockade av det faktum att dessa uppgifter är offentliga och börjat vildsint spekulera i vad detta kunde innebära i förlängningen när dessutom Inköpsrådet publicerade sådan information – ”Hur blir det om jag söker jobb i framtiden?” – och kommenterade därefter.
Du skriver själv ”Detta kan givetvis skapa en stor oro i en arbetsgrupp om man vet att nu nuvarande chef är angelägen om att byta tjänst. Det medför troligen en stor social stress.”, men på vilket sätt kan man dra slutsatsen att någon av de sökande är ”angelägen” att byta jobb och än mer att man kan konstatera det såpass att man ”vet” det?
”Angelägen att byta tjänst” skulle jag våga påstå är någon som söker ett jobb som är ett steg ner, eller åtminstone i sidled, jämfört med nuvarande tjänst. Tjänsten som inköpschef hos polisen, en rikstäckande organisation där avdelningen har 80 anställda torde var ett (eller flera) steg upp i karriären för de flesta.
Så jag tror inte att någon medarbetare till någon av de sökande känner nämnvärd oro ENBART för att de får reda på att deras chef sökt tjänsten hos Polisen. En sådan uppgift ska en medarbetare på en välmående upphandlingsavdelning kunna hantera och är den inte välmående kanske det vore lika bra att chefen byttes ut?
Alldeles oavsett är eventuell dålig arbetsmiljö hos de sökandens nuvarande arbetsplatser inget som Inköpsrådet ska behöva klä skott för.
I övrigt skulle jag vilja påminna er andra som kommenterar att Bo Nordlin var med och startade Upphandling24 2007 och var chefredaktör för tidningen ett längre tag innan han startade Inköpsrådet 2015. Inköpsrådet har sedan dess publicerat hundratals (tusentals?) uppskattade artiklar om upphandlingar och upphandlingsrelaterade frågor. Jag tycker därför att ni kan visa lite mer respekt mot honom oavsett vad man tycker om just den här artikelns innehåll.
Kul att den här artikeln får fler upprörda kommenterar än när Inköpsrådet skriver om misstänkta eller till och med verkliga fall av intressekonflikter eller brott begångna i samband med offentlig upphandling. Bra prioriterat av folk att ägna tid åt personpåhopp och illvilliga gissningar om ”vendettor”. Den som söker en offentlig chefstjänst måste rimligtvis inse och räkna med risken att få sitt namn publicerat. Så har det dessutom varit länge, varför en inte kan bli annat än förvånad över er som gnäller om att det offentliga inte ska kunna rekrytera kompetent personal. Men kanske menar ni att de som sökt den aktuella tjänsten också är mindre duktiga personer?