Det är inte förrän nu när kaffet ökat med 30 procent som vi bokstavligt talat sätter det i vrångstrupen. För guds nåde om vi ska behöva dra ner på de åtta kilona kaffe vi svenskar köper per person och år!
Enligt SCB lägger vi i dag cirka tolv procent av hushållens disponibla inkomst på inköp av mat. På 50-och 60-talet gick i stället 40 procent av hushållets inkomst till inköp av mat. I dag är boende, fritidsaktiviteter, rekreation och kultur betydligt viktigare för den svenska konsumenten än just mat.
Att maten varit så billig är också en stor bidragande faktor till att vi slängt så mycket utan att det känts i plånboken. Detta är nog något vi kommer behöva vänja oss av med nu när livsmedelspriserna skenar.
Det senaste året har jag varit projektledare för ett projekt där vi spårar torsk från hav till bord med hjälp av blockkedjeteknik. Projektet har resulterat i att vi i stället för att köpa fryst torsk som fångats i Norge men fileats i Kina nu köper torsk som går direkt från Norge in i Sverige.
Torsken blir dubbelt så dyr. Paradoxalt nog eftersom den i stället för att resa 4 400 mil fram och tillbaka till Kina i stället bara åkt cirka 140 mil från Nordnorge till Helsingborg. Anledningen är att det fortfarande är mycket billigare att hantera torsken i Kina.
Hur arbetsförhållandena för de kinesiska fabriksarbetarna är vet vi tyvärr inte mycket om. Så egentligen är kanske inte ”blockkedje-torsken” dubbelt så dyr utan det är ”Kina-torsken” som är hälften för billig.
Bra mat måste få kosta. Om inte bra mat får kosta så kommer vi fortsätta att skicka fisk till Kina eller importera kött, spannmål och ost fast vi har alldeles utmärkta förutsättningar för produktion här i Sverige. Marknadsekonomin har gjort att vi importerar 50 procent av allt vi äter och vi har blivit beroende av ett ständigt inflöde av allt från chiafrön till avokado.
Ingen trodde väl att vi skulle ha det politiska världsläget vi har i dag med krig och kris på vår tröskel. Vilka konsekvenser det nya världsläget kommer ha för oss i Sverige vet vi inte i dag utan vi kan bara gissa att det kommer göra att vi får vänja oss av med detta smörgåsbord av billiga varor.
Vi är så vana vid att allt ska finnas året runt oavsett säsong. Jordgubbar och melon ska finnas i affären även mitt i vintern. Vi kan lätt betala 30 kronor för en liten ask med några halvmögliga hallon men att köpa en klimatmärkt gårdskyckling för 100 kr/kg svider i plånboken.
När vi köper billig mat måste vi även fråga oss varför den är så billig. Är det för att den producerats i ett land där man utnyttjar billig arbetskraft eller för att man tummar på djurskyddet?
Tanken att mat är billigt verkar leva kvar hos våra politiker. Även om livsmedelspriserna de senaste åren bara har gått upp och sällan ner så får de flesta kommuner inte mer pengar till livsmedel i sin budget.
Jag har tvärtom hört kommuner som fått sänkt budget för inköp av mat till sina offentliga kök. Detta är fullständigt hål i huvudet när många politiker även kräver att deras kommunala kök ska köpa mer närproducerat, svenskt och mer ekologiskt. Den ekvationen går inte ihop.
Vi som arbetar med inköp och upphandling av livsmedel måste kunna fortsätta kräva att den mat vi köper in till våra elever och äldre är schyst producerad och uppfyller de krav regeringen har tilldelat oss att följa.
Vi måste få fortsätta ha möjligheten att ställa krav i upphandlingar som gör skillnad och möjliggör för produktion här i Norden. Det kan bli dyrt att köpa billigt. Kanske inte för dig men för en fabriksarbetare i Kina.
Linda Bjarle
Livsmedelscontroller, Helsingborgs stad
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer