I förra artikeln skrev jag om att offentliga upphandlingar behöver bli mer målmedvetna och vi kanske inte ska benämna hållbarhetskrav som just hållbarhetskrav, utan mer krav som ska nå våra mål… som alla andra krav.
Lite av detta tas upp i ett par artiklar/debattinlägg publicerade från olika näringslivsrepresentanter nyligen.
Gröna arbetsgivare beskriver i en nyhet i Offentliga Affärer från augusti bland annat att ”Medlemsföretag i Gröna arbetsgivare från norr till söder vittnar om hur de förlorar offentliga upphandlingar till oseriösa företag.”
Vill vi ha det så… att våra gemensamma skattepengar går till oseriösa företag? Oklart i artikeln vad Gröna arbetsgivare dock menar med oseriösa företag men jag utgår från att de menar företag som inte följer de lagar och regler som gäller i samhället och vad man har avtalat om. Inte bara att medlemsföretagen förlorar till företag som inte har kollektivavtal.
Jag kan bara hålla med om det Gröna arbetsgivare tycker, nämligen att kompetensen hos dem som arbetar med offentlig upphandling måste höjas. Och då menar jag inte bara upphandlare. Utan även beslutsfattare och beställare.
Men för att kunna höja kompetensen måste det prioriteras att tid får läggas på att skapa kunskap ute i organisationerna om vad som krävs för att skapa bra avtal som gynnar både offentlig sektor och ett seriöst näringsliv. Här kan den upphandlande verksamheten i sin organisation troligen göra mycket mer än vad man gör i dag.
I detta fall handlar det ju om att inför upphandlingarna göra sitt förarbete och undersöka om det finns risk för oskäliga arbetsvillkor. Här har ju Upphandlingsmyndigheten mycket stöd för hur behövlighetsbedömningar kan göras. Men även kriterier för arbetsrättsliga villkor som ligger i deras Kriterietjänst.
När man väl får in anbuden behöver man ju även analysera om något av anbuden har onormalt låga anbudspriser. Vi behöver göra vad vi kan för att öka chanserna att få till ett bra avtal med en leverantör som kommer uppfylla villkoren.
Jag vet att det finns en osäkerhet kring möjligheten att utesluta leverantörer på grund av onormalt lågt anbudspris i praktiken gällande bevisning. Men här tänker jag att upphandlare borde ha bättre samarbete med arbetsmarknadens parter kring rimligheten av löner och anbudspriser. Lika så behöver nog offentlig sektor våga lite mer. Vi är nog lite för försiktiga i våra egna lagtolkningar.
Lika så behöver arbetsmarknadens parter också förstå upphandlingsregelverket bättre för att kunna samarbeta bättre.
I ett debattinlägg från Neste Sverige som publicerades i Aktuell hållbarhet under juli är deras vd inne på lite samma sak. Nämligen att offentliga upphandlingar inte i full utsträckning jobbar målmedvetet.
Det beskrivs i debattinlägget att ”40 procent av de tillfrågade företagen aktivt väljer bort offentliga upphandlingar.” Detta ska var ett resultat från Byggföretagens undersökning till sina medlemmar. I den vidare kvalitativa undersökningen som Neste Sverige gjort framgår det tydligen att ”… upphandlingskriterier kopplade till främst hållbarhet prioriteras bort för att få ner priset.”
Ok, lägst pris behöver inte betyda låga eller inga hållbarhetskrav. Det behöver inte sägas igen. Men är vi verkligen så säkra i offentlig sektor att vi vet vilka lösningar som är bäst för en hållbar omställning så att vi kan ställa höga hållbarhetskrav som driver utveckling.
Eller behöver vi kanske hitta andra sätt att jobba tillsammans med entreprenörerna genom att exempelvis utvärdera på de olika hållbara lösningar som de kan föreslå.
Och det är lite skrämmande om debattörens slutsats om att det saknas betalningsvilja i offentlig sektor för hållbarhetsomställningen stämmer. För är offentlig sektor så naiva att vi tror att näringslivet ska göra omställningen utan att få extra betalt för det?
Så hur löser vi detta? Ett sätt kan absolut vara att börja budgetera för kostnaden av hållbarhetsomställningen, precis som debattören är inne på. Men detta är ju inget som upphandlaren gör! Så kan vi sluta lägga allt ansvar på en grupp/roll… i detta fall upphandlare.
Men upphandlingsverksamheten och ledningen i respektive offentlig verksamhet behöver ta ett aktivt tag och föra diskussionen internt för att skapa de bästa förutsättningarna till bra och hållbara offentliga affärer.
För vad händer om vi inte tar kostnaden nu? Risken är nog ganska överhängande att samhället behöver betala för konsekvenserna längre fram… och det lär ju inte bli billigare.
Så summa summarum så krävs mer medvetenhet och att hållbarhetsarbetet integreras i det befintliga arbetet med upphandlingar och upphandlade avtal. Upphandlaren kan självklart inte göra allt, men det måste vara en parameter som vägs in på samma sätt som kvalitet, pris, leveranssäkerhet och allt annat som också är nödvändigt.
Och där är upphandlaren den naturliga projektledaren som säkerställer att alla olika parametrar kommer in i de offentliga affärerna och bidrar till samhällets mål.
Lena Mårdh
Hållbarhetsexpert inom offentlig upphandling
