Vid upphandling av entreprenad- och fastighetsrelaterade konsulttjänster är det vanligt att ABK 09 anges som avtalsvillkor. Det är emellertid inte tillräckligt att endast hänvisa till ABK 09 utan en ändamålsenlig konsultupphandling förutsätter mer än så.
Jag tänkte i denna månads kommentar berätta om ABK 09, vad man bör tänka på kring upphandling och avtalsvillkor – samt problemet som helt enkelt inte går att lösa.
Likheter med AB 04 och ABT 06
ABK är systerverk till AB/ABT-avtalen och publicerades i sin första version ut 1966. Nuvarande ABK 09 är till innehåll och systematik uppbyggt på liknande sätt som AB 04 och ABT 06.
Det finns även en AMA AF Konsult 10 med tillhörande Råd och Anvisningar samt bilaga avseende (konsult)försäkringens minimiomfattning.
När bör ABK 09 användas?
ABK 09 är tänkt att användas vid konsultuppdrag inom arkitekt- och ingenjörsverksamhet avseende allt från idéstadium och utredningar till detaljprojektering, byggledning och besiktning.
ABK bör endast användas för enskilda uppdrag med preciserad omfattning. Vid bemanningsuppdrag eller liknande är det inte lämpligt att hänvisa till ABK eftersom omfattningen och ansvarsfördelningen är än mer diffus. ABK bör heller inte användas vid icke fastighetstekniska konsulttjänster såsom uppdrag inom upphandling, ekonomi eller HR.
Utvärdering vid konsultupphandling
ABK bygger traditionellt på tanken att konsultuppdrag är ett förtroendeuppdrag. Därför ska ”konsulten väljas och inte upphandlas i priskonkurrens” (se Boken om ABK, sidan 54). Detta går stick i stäv med upphandlingsrätten eftersom priset alltid ska ha betydelse oavsett utvärderingsgrund.
Lägst pris
Om uppdraget inte präglas av komplexitet, hög svårighetsgrad eller särskilda förutsättningar är lägst pris lämplig tilldelningsgrund. Anbudsgivarna kvalificerar sig fortfarande genom att visa att de förfogar över konsulter som uppfyller ställda minimikrav i form av utbildning, erfarenhet, särskilda behörigheter och liknande färdigheter relevanta för det specifika uppdraget.
Utvärdera mervärden
Om konsultens färdigheter kan skapa konkreta och mätbara mervärden bör dessa utvärderas.
Problemet är dock svårigheten att identifiera och formulera mervärden som de facto gör skillnad. Det är inte alltid befattning, utbildningsgrad, arbetslivserfarenhet som medför mervärde utan ibland är det mer abstrakta egenskaper som servicekänsla, ambition och kreativitet vilka är svåra att mäta.
Lika knepigt är det att prissätta mervärdena så att vägningen mellan kvalitet och pris ger önskad kostnadseffektivitet.
Problemet kan i viss mån lösas genom branschdialoger, rfi och liknande verktyg för att försöka förstå vad som faktiskt är avgörande för uppdragsresultatets kvalitet och kostnad. Annars kommer tilldelningskriterierna att utgöra ett trubbigt verktyg bestående av gissningar utan några reella, eller i vart fall dyra mervärden (jämför Kihlman).
Finns inte tiden för sådan utredning bör man överväga utvärdering på lägst pris.
Utvärdera priset
Timpris är vanligaste ersättningsformen men vid generiska uppdrag med kända förutsättningar kan à-pris eller fast arvode vara mer ändamålsenligt. Dessa ersättningsformer underlättar utvärdering av anbudspriset.
Vid utvärdering av timpriser bör man beakta om konsulten ska arbeta enskilt eller i grupp. Konsultgrupper består normalt av olika befattningar (jämför bland annat arkitekter) med varierande timpriser varför anbudstimpriserna bör utvärderas proportionellt. Utred genom liknande åtgärder som mervärden (se ovan) mycket tid varje befattning lägger ned på ett typuppdrag.
Utred även gängse priser i branschen som förberedelse inför kontroll av onormalt låga priser.
För att minska spekulation kan det finnas anledning att tillämpa prissättning av timmar inom olika intervall (jämför upplägget i HFD ref. 24).
Ramavtal
Konsultbranschen präglas av hög personalomsättning och konsulter som stundom behövs till större uppdrag. Därför kan ett ramavtals inlåsningseffekter göra att Dis i stället bör övervägas. Med Dis bibehålls konkurrensen och möjligheterna att få rätt matchning med tillgänglig konsult ökar. Dessutom kräver inte Dis att takvolym anges.
Uppdragsföreskrifterna
När det sedan kommer till upprättande av själva uppdragsföreskrifterna (AUC-koderna) i AF-delen följer nedan några tips som bör beaktas.
1. Vem avses?
I ABK används begreppet Konsult för både konsulten och bolaget som tillhandahåller konsulten. Undvik missförstånd genom att benämna den senare för Konsultbolag eller Uppdragstagaren under AF-delen (begreppet anges i AUA.5).
2. Preciserat i samråd eller i förfrågningsunderlag?
I ABK 09, 1 kap. skiljs det på uppdrag preciserade i samråd (1 §) och preciserade i förfrågningsunderlag (2 §). Samråd är vanligt inom privat sektor och bör väljas av offentliga beställare, i vart fall när uppdraget upphandlas med timpriser.
Ange alltid vilken av 1 och 2 §§ som tillämpas under AUC.1.
3. Utbyte av konsult
Enligt 3 kap. 3 §, 2 st. får ”väsentlig personal” inte bytas ut av konsulten utan beställarens medgivande. Trots detta är det inte ovanligt att konsulter byts ut. Det kan därför finnas anledning att i viss mån strama åt villkoret genom särreglering av fast bestämmelse under AUC.32 (och AUC.111).
4. Vite vid försening
Ibland är uppdragsresultatet tidskritiskt och då bör vite föreskrivas under AUC.45. Sådant förseningsvite regleras i 4 kap. 6-7 §§ och här bör man överväga att även särreglera preskriptionstiden i 7 §.
5. Ansvar och preskription
I 5 kap. 3 och 6 §§ finns två ansvarsbestämmelser som haft central roll i de flesta (dock få) rättsfall som rör ABK-tvister.
Enligt 3 § är uppgår ansvarstaket för skada till 120 prisbasbelopp (”pbb”). Samtidigt kan en vårdslös konsult orsaka betydligt större skador. Innebär uppdraget risk för dyra följdskador, exempelvis utsättning eller konstruktion, bör ett högre (men rimligt; förslagsvis 180 pbb) ansvarstak föreskrivas under UAC.53. Högre ansvarstak vara kostnadsdrivande och bör tillämpas restriktivt.
6 § reglerar reklamationsfrister om tre respektive nio månader. Tyvärr bommar många beställare dessa frister och går miste om ersättning. Fristerna bör därför öka med det dubbla under AUC.53 (och AUC.111).
6. Ersättning för resor
Resor utgör enligt 6 kap. 5 § en särskild ersättning utöver själva arvodet. Det är vanligt att offentliga beställare inte tillåter reseersättning vilket är ganska anmärkningsvärt om arbete utanför egna kontoret förutsätts. Överväg därför att i AUC.615 ersätta resor med åtminstone del av avtalat timpris – förslagsvis 75 %.
7. Ändring i 7 kap.
Jag har knappt läst (eller själv upprättat) en AF-del där immateriella rättigheter enligt 7 kap. inte särreglerats till konsultens nackdel. Det är en trist utveckling och man bör därför fundera över nödvändigheten i detta.
Notera att ABK 09 oförändrad ger rätt för både beställaren och den som äger eller brukar det färdiga objektet (byggnad, anläggning etc.) använda uppdragsresultatet för åtgärder på objektet utan att betala ersättning.
Uppföljning och reklamation
Även om konsulten gör ett bra arbete är det viktigt med kontinuerlig avstämning och uppföljning så att slutresultatet avseende tider, kostnad och kvalitet motsvarar förväntningarna.
Det är även viktigt att man som beställare vågar reklamera fel och skador. Även om det inte är klarlagt att exempelvis symptom på fel i entreprenad är konsultens ansvar bör en neutral reklamation skickas till denne omgående.
Jakob Waldersten
jakob@wkab.nu
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer