I de Administrativa Föreskrifterna för upphandling av en byggentreprenad med ABT 06 som grund kunde jag nyligen utläsa: ”Anbudsgivare är skyldig att genom besök på platsen, före anbudsgivande, undersöka förutsättningarna för entreprenadens genomförande. Anbudsgivaren äger ingen rätt till extra ersättning för arbeten föranledda av brister i undersökningsplikten av arbetsområdet.”
Formuleringar av detta slag påträffar jag då och då och ofta är tanken att uppmärksamma anbudsgivarna på regleringarna i kap 1 § 7 i AB 04 kap och ABT 06.
Dock, regleringarna i AB 04 och ABT 06 är inte utformade som att entreprenören är skyldig att besöka arbetsområdet innan anbud lämnas. AB 04 och ABT anger att entreprenören ”förutsätts”, innan anbud lämnats, skaffat sig den kännedom om arbetsområdet och andra förhållanden av betydelse för bedömningen av vad som krävs för kontraktsarbetenas utförande och som kan erhållas genom besök på platsen.
Entreprenören kan låta bli att besöka platsen före anbudsgivning, men gör då detta så att säga på egen risk. Det som kunde ha upptäckts vid ett besök på arbetsområdet, dock inte sådant som endast kunde upptäckas genom till exempel demontering, förstörande åtgärder eller markundersökningar, kan inte entreprenören svåra sig fri från, påstå vara bristande kalkylförutsättning som beställaren ska lastas för eller hinder, och göra gällande rätt till tillkommande ersättning eller tidsförlängning.
Generellt sett behöver förstås AB 04:s och ABT 06:s regleringar inte återges i de Administrativa Föreskrifterna och åtminstone vid de flesta lite större entreprenader besöker naturligtvis entreprenören arbetsområdet före anbudsgivning, på egen hand eller – oftast – genom beställarens försorg.
Men, med den formulering som återgavs ovan har ett besök på arbetsområdet gjorts obligatoriskt för anbudsgivaren. Det torde innebära, även om frågan mig veterligen aldrig ställts på sin spets i domstolarna, att ett ska-krav på anbudets form och innehåll, i vart fall indirekt, ställts upp.
En anbudsgivare som kommer in med anbud, utan att ha besökt arbetsområdet, och med en skrivning som den ovan återgivna, har ju de facto inte uppfyllt kraven för anbudsgivning och ska då, enligt en i princip entydig rättspraxis, förkastas.
Mer sällan finns det en direkt avsikt från beställarens sida att verkligen kräva att anbudsgivaren gör ett besök före anbudsgivning för att anbudet ska tas upp till prövning, men det kan förstås vara så. Detta till exempel vid om- och tillbyggnationer, rivning, installationstäta entreprenader med flera. I dessa fall torde visning av beställaren vara den säkerställande faktorn på att besök verkligen skett.
Men, om visning inte påkallas och entreprenören själv åker ut på plats och inspekterar markområdet som ska iordningställas för exploatering och som ligger öppet för var och en att beskåda, och som inte kräver särskilt tillträde? Hur vet beställaren om det möjligen oavsiktliga ska-kravet är uppfyllt eller inte?
Det måste därför uppmanas till försiktighet vad det gäller återgivande och omformuleringar av risk- och kalkylregler i bakomliggande standardavtal, särskilt vad det avser den nu aktuella, så att obehagliga överraskningar vid öppnandet av anbuden undviks.
Värt att notera vad gäller besök på plats före anbudsgivning är att det anses tillåtet att visa arbetsområdet för flera potentiella anbudsgivare samtidigt men att stor försiktighet måste iakttas vad det gäller svar på frågor under visningen. Lämpligen hänvisas de besökande anbudsgivarna till att ställa de frågor som uppkommer vid besöket i fråga/svar funktionen.
Någon ”de får väl skylla sig själv om de inte kom”-princip är inte godkänd i detta avseende av upphandlingslagstiftningen.
Per-Ola Bergqvist
Advokat, Foyen Advokatfirma
Har du frågor om entreprenadavtal? Mejla info@inkopsradet.se
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer