Den 16 juni i år lade regeringen fram en lagrådsremiss med skärpta regler för upphandlande myndigheter att i sina anskaffningar beakta viktiga samhällsintressen, däribland klimat och miljö. Regeringen föreslår att reglerna ska träda i kraft den 1 juli 2023.
Följande är saxat ur det pressmeddelande som publicerades av Regeringskansliet i juni 2022:
”Med en samlad köpkraft på nästan 800 miljarder kronor har den offentliga sektorn en ytterst viktig roll i omställningen till ett resurseffektivt, fossilfritt och socialt hållbart samhälle, både i Sverige och globalt. Det ska därför vara obligatoriskt att ta hänsyn till klimatet, miljön, människors hälsa, omsorg om djuren samt sociala och arbetsrättsliga aspekter vid offentlig upphandling.
Det tycks mig som att regeringen nu har insett att upphandlingsreglerna kan användas som ett kraftfullt verktyg för att göra offentlig verksamhet resurseffektiv och därigenom uppnå viktiga samhällsmål. Kanske har detta kommit till regeringen insikt genom Upphandlingsmyndighetens gedigna arbete och påpekanden om att vi kan använda offentlig upphandling för att uppnå mål som vi som samhälle måste sträva mot, som till exempel ett bättre klimat och miljö.
Oavsett vad som har lett fram till regeringens förslag så är uppmärksammandet och förslaget extremt angeläget.
Upphandlingsreglerna är inte, som gemene man ofta tror, enbart krångliga, tidskrävande, opassande för affären och fördyrande. Regelverket har också en fantastisk potential som styrmedel för att förmå samhället att utvecklas i en riktning som man önskar.
Med detta förslag kanske även den, som vanligtvis klagar på hur krångligt det är med offentlig upphandling och hur mycket pengar det kostar samhället, kommer att inse nyttan och möjligheterna som finns i lagstiftningen.
Min spontana reaktion på förslaget var därför ”Äntligen kommer vi som jobbar med offentlig upphandling få (tvingas?) göra konkret nytta för samhället! Oavsett var man står politiskt borde man väl vilja att fokus i offentlig upphandling ska vara den goda affären i vilken viktiga samhällsintressen ska prioriteras? Vem skulle inte vilja verka för att det offentliga gör affärer som möjliggör att Sverige till exempel kan nå klimatmålen genom att använda (bland annat) upphandlingsregelverken på ett begåvat sätt”, tänkte jag.
De flesta remissinstanser inleder föga förvånande med att uttala sig positivt i till förslaget i stort. Men det finns självklart, som alltid, flera invändningar mot regeringens förslag. Främst utgörs invändningarna av detaljer som bland annat hur man ska prioritera bland de övergripande samhällsintressena, vilka krav väger tyngst – klimat eller människors hälsa?
Andra invändningar avser, som jag förstår det, kommuners självbestämmande och egna agendor. Ytterligare andra gäller utformningen av kraven och hur de ska kunna sanktioneras.
Jag instämmer i kritiken från Adda som påpekar att det inte är rimligt (effektivt) att upphandlande myndigheter och enheter måste lägga redan knappa resurser på att ta hänsyn till klimatet i alla upphandlingar, det vill säga även sådana med mycket liten klimatpåverkan.
Det är rimligt att klimatet inte alltid behöver beaktas utan endast, som föreslås för övriga samhällsintressen, när det är relevant med hänsyn till upphandlingens art. Man måste se hållbarheten i en upphandling i ett större perspektiv.
De flesta övriga invändningar som görs i remissyttrandena innebär sammantaget en massiv kritik mot olika detaljer i förslaget som sammantaget kan göra det svårt att alls genomföra det. Det gör mig väldigt besviken.
Upphandlingssverige har enligt min uppfattning under många år gjort regelverket kring den offentliga affären alltför detaljerat och juridiskt. Jag tycker det är hög tid att skifta fokus från juridiska detaljer för att i stället använda upphandlingsreglerna på ett målstyrande sätt för att göra hållbara affärer.
Det är fullt möjligt att använda upphandlingsreglerna för att göra verklig nytta för vårt samhälle och globalt.
Om vi som är experter på juridik, i stället för att fokusera på detaljbrister i regelverket, samarbetar med experter på hållbarhet så kommer vi nå långt på vägen mot viktiga samhällskritiska mål med hjälp av den offentliga upphandlingen.
Någon är säkert tveksam till min slutsats. Må så vara, men varför inte försöka? Om vi inte är beredda att testa upphandlingsregelverket som ett verktyg för att nå viktiga samhällsintressen, däribland klimat och miljö, så tycks det mig som att vi ger upp redan innan vi ens har försökt.
Pernilla Rasiwala
Advokatfirman Elici
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer