I samband med Elmässan i Kista passade bransch- och arbetsgivarföreningen Installatörsföretagen på att bjuda in till seminarium. Temat var offentliga upphandlingar av vvs- och elteknikföretag som utför installationer i och utanför fastigheter.
Madeleine Nilsson, entreprenadupphandlade i Solna stad, hör till seminariedeltagarna. Hon tycket att det är intressant och nyttigt att få träffa leverantörer:
– Man får en förståelse för varandras ståndpunkter när man sitter ner och pratar med varandra. Jag är övertygad om att det leder till bättre samarbete och bättre affärer för båda parter.
Syftet med seminariet var att förmedla kunskap om installationsbranschens speciella förutsättningar. Målet är att i samarbete med inköparna utveckla utvärderingsmodeller och utvärderingskriterier som förenklar för alla.
Mattias Morenius är företagsrådgivare på Installatörsföretagen. Han beskriver ett behov hos såväl beställare som leverantörer om att förenkla och tydliggöra processen kring upphandlingar.
– Det är också varit viktigt att föra upphandlarna närmare våra medlemsföretag, vilket vi har gjort här på mässan.
Han säger att företagen i branschen är ivriga att dela med sig av erfarenheter för att underlätta rutinerna och öka kvaliteten i anbuden som lämnas.
– Alla tjänar på att ha ett tydligt och enkelt upphandlingsunderlag.
Installatörsföretagen erbjuder en guide, som tagits fram med stöd av inköpare och företag, i syfte att hjälpa i processen med att ta fram upphandlingsunderlag. Till de frågor som besvaras hör vilken typ av kompetens som behövs, vad man ska tänka på vid inköp av materiel och hur en god kvalitet säkerställs rakt igenom hela upphandlingen.
Liknande seminarium kommer att hållas i nu närmast i Göteborg den 7 november och därefter i Malmö den 18 januari 2018.
Bra initiativ!
Det känns tråkigt att behöva vara den som sprider regn en solig dag, men dessvärre återfinns ett antal olämpliga råd i häftet. Exempelvis anges på sid 26:
”Exempel erfarenhet
Anbudsgivaren ska de senaste fem (5) åren ha erfarenhet av liknande uppdrag (läs referensentreprenader, min anm.), dvs. uppdrag som innehållit XX. Redovisade uppdrag kan även gälla pågående uppdrag.
För nystartade företag gäller att arbetsledare ska ha motsvarande erfarenhet. För att visa detta ska enerfarenhetslista fyllas i enligt anbudsformuläret. Här ska minst 3 uppdrag redovisas i anbudet.”
1) Av kammarrättens dom 188-17 följer det att om referensentreprenader begärs så ska 15 kap. 11 §, p. 1 tillämpas fullt ut innebärande att entreprenaderna ska vara ”genomförda” och intyg SKA begäras in för de viktigaste entreprenaderna. Sådant intyg går inte att utfärda för pågående entreprenader.
2) Att ställa olika krav på etablerade och nystartade företag strider mot likabehandlingsprincipen. Ett etablerat företag kanske inte har genomfört liknande entreprenader, men likväl ha anställda som tidigare gjort det. Jämför med Kammarrättens dom 661-17 där olika krav hade ställts på svenska och utländska anbudsgivare vilket ledde till att upphandlingen fick göras om.
Vidare finns det flertalet ytterligare råd i häftet som är mer eller mindre olämpliga, eller som endast skulle vara tillåtna vid upphandling under tröskelvärdet.
Det är som sagt ett mycket bra initiativ, men anledning till att upphandlingsunderlag ofta är utformade som det är beror inte på upphandlarna ovilja att vara mer pragmatiska eller affärsmässiga, utan på grund av den bakbundenhet som LOU och det bakomliggande direktiven innebär. Dessa regler trumfar allt annat, vilket innebär att man som upphandlare dessvärre behöver utforma underlaget på ett visst, tyvärr fyrkantigt, sätt.