I dag är det fler och fler av svenskarna som blir mer miljömedvetna i sina val när de köper varor och tjänster. Likaså har vi generation Z som växer upp nu och som gör ännu mer etiska val i sin konsumtion och val av arbetsgivare.
Så hur väljer offentlig sektor att kommunicera sina hållbarhetsval och mål? Det är en sak att kommunicera bra och ambitiösa hållbarhetsmål. Men det är en annan sak att kommunicera hur man ställer hållbarhetskrav i sina offentliga affärer samt vad man uppnår med sina målsättningar.
En tanke som har slagit mig är, om nu dagens svenskar och kommande generationer är mer medvetna i sina val. Hur kommer de att välja förskola och skola till sina barn och kommer det att spela någon roll i vilken kommun de väljer att bosätta sig i? Kommer det att spela någon roll i hur väl kommunerna använder skattepengarna på ett hållbart sätt?
Om, eller kanske snarare när, detta är något som kommer hända… och det kanske redan sker i viss utsträckning. Hur ska då offentlig sektor kommunicera och marknadsföra sig själva som ett hållbart val? Det är ju trots allt deras pengar vi använder.
EU-kommissionen presenterade för ett tag sedan lagförslaget Green Claims som syftar till att reglera miljöpåståenden i marknadsföring. Anledningen till förslaget är ju för att det har blivit vanligare med många olika miljöpåståenden för att marknadsföra olika produkter. Och alla påståenden är inte enkla att förstå eller också är de vilseledande.
Detta är ett problem i och med att det urholkar värdet av olika märkningar och riskerar att skapa en misstro till även etablerade och trovärdiga miljömärkningar. Likaså kan det bli väldigt svårt även för upphandlare och/eller avtalscontroller att lita på leverantörers påstående om miljöuppfyllnad, om vaga miljöpåståenden ökar och man inte vet vad man kan lita på.
Också Reklamombudsmannen ser en skillnad i fällande beslut gällande vaga miljöpåståenden jämfört med andra ärenden som man får in. Detta sätår att läsa i en artikel i tidningen Miljö och Utveckling.
Även om antal ärenden om miljöpåståenden bara är cirkaa 10-12 procent av alla ärenden är det hela 90 procent av dessa som blir fällda för vaga miljöpåståenden.
Så för att offentlig sektor ska kunna kommunicera på ett bra och trovärdigt sätt gällande sin miljöpåverkan genom sina affärer, gäller det att säkerställa att leverantörerna verkligen jobbar med sitt miljö- och hållbarhetsarbete.
Ett sätt att säkerställa detta är ju att använda den möjlighet upphandlingslagstiftningarna ger genom att ställa krav på miljömärkningar. Då säkerställs att det blir trovärdiga miljömärkningar som uppfyller en hög standard på hur man tar fram krav på ett helhets- och livscykelperspektiv och att leverantören är tredjepartsgranskad. Det vill säga att märkningsorganisationen, som inte ägs av leverantörer eller att leverantören har någon påverkan på märkningsorganisationen, granskar och följer upp att alla miljökrav i märkningen uppfylls.
Likaså har nog de flesta oberoende miljömärkningarna en hög trovärdighet hos konsumenterna. Jag kan just nu bara svara för Svanen som har 97 procent igenkänningsfaktor hos svenskarna samt att cirka 70 procent av dessa litar på att Svanen är en bra och trovärdig märkning.
Nu var det inte meningen att göra detta till en säljtext. Jag vet att det finns fler andra bra märkningar som man också kan ställa krav på i upphandlingar och ännu fler bra miljömärkningar som har bra krav som man kan använda sig av i sin kravställning.
Så varför ska offentlig sektor krångla till det och ställa komplicerade krav som man dessutom behöver lägga mycket resurser på att följa upp, när någon annan kan göra jobbet åt en. Helt gratis dessutom för offentlig sektor.
Dessutom kan man genom sina krav på miljömärkning använda detta och sprida sitt miljöarbete till medborgarna och invånarna i kommunen/regionen. Som de dessutom kan lita på.
Alla områden och verksamheter i Sverige, och i världen, behöver framöver arbeta mer och mer med hållbarhetsarbetet. Och då inte bara att det är några få personer i en organisation som ska rådda detta.
Med ett ökat intresse och hållbarhetsarbete så behöver fler personer lite mer miljökunskap utan att för den delen vara miljövetare eller liknande. Men man ska veta hur miljön berörs utifrån ens egna arbete samt vilken social påverkan det får.
Utan lite mer kunskap är det risk för att man blir negativt inställd och att det är svårt och man vet inte vad man kan lita på.
Så hur vill du jobba för att förebygga greenwashing utan att det blir greenhushing?
Ta kontroll över ert hållbarhetsarbete och hur påverkan sker i era leverantörsled samt resultatet av avtalen. Och börja berätta om det. Allt är inte lätt och allt är inte guld och gröna skogar. Det tror jag att de flesta förstår. Likaså att det inte är en enkel fråga att lösa som bara går att lösa på ett sätt eller på en gång.
Men börja beskriva vad ni gör och hur era affärer bidrar till en mer hållbar användning av skattepengarna. Och visa på er utveckling, då tror jag ni kan skapa trovärdighet samt att ni kommer få fördelar längre fram när andra är trygga med att ni gör ert bästa och har ett strukturerat och effektivt hållbarhetsarbete mer era offentliga affärer.
För vi måste tillsammans verka för att det ska vara lätt att göra välgrundade val som konsument/medborgare och skapa ett skydd så att inte vaga och vilseledande miljöpåståenden får fäste i Sverige.
Lena Mårdh
Hållbarhetsexpert inom offentlig upphandling och Projektledare på Miljömärkning Sverige AB (Svanen)
Greenwashing. Att framställa en produkt som mer hållbar än vad den i själva verket är.
Greenhushing. Att tillverka hållbara produkter, men som av rädsla för att bli fälld för greenwashing, håller tyst om hur hållbara de är.
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer