Jag har under den senaste tiden tagit mig tid att reflektera. För visst springer vi lite för fort ibland, eller jobbet tvingar oss att springa för fort. Deadlines efter deadlines.
En av reflektionerna var när jag passade på att rensa bland papper hemma och hittade olika sparade dokument.
Vissa saker är sparade medvetet och andra papper har nog bara hamnat på hög, tänkt att det tittar jag på en annan gång. Och dessa har jag nu slängt… och det var så skönt när många kassar med papper kunde rensas bort. Kvar är nu det jag vill spara eller behöver spara ett litet tag till.
Bland sparade dokument finns även fina minnen som i vardagen kanske glöms bort. Så som meddelanden från tidigare kollegor som har velat visa sin uppskattning över vårt samarbete och vad de har uppskattat hos mig. Det värmer så gott att bli påmind om att man skapade trygghet hos dem genom att jag försökte förstå dem och vad deras utmaning var samt hur man tillsammans kan lösa gemensamma utmaningar.
Men mitt i rensningen av alla papper hittar jag även examensarbetet från gymnasiet, och räkna inte med något vidare resultat, men ambitionsnivån var i alla fall hög. Vet inte vad som fick mig att skriva om huruvida EU-medlemskapet är bra eller dåligt för Sveriges framtid när man hade pluggat skrädderi i tre år.
Kan inte påstå att jag har orkat läsa hela arbetet igen men bläddrade snabbt fram till sammanfattningen och kan konstatera att det är svårt att sia om framtiden och att det alltid kommer att finnas argument för eller emot medlemskapet i EU.
All denna rensning har i alla fall skapat möjligheter att reflektera över innehållet i dessa papper som nu ska sparas för att göra sig påminda igen om några år. För även om man inte som enskild person kan förändra allt till ett mer hållbart samhälle, så behöver vi alla hjälpas åt och göra vad vi kan. För ju fler vi är, desto större påverkan kommer vi att ha tillsammans.
Jag tror att de flesta av oss inser, med handen på hjärtat, att en omställning till ett hållbart samhälle inte kan ske om vi fortsätter som vi har gjort tidigare. Det säger sig självt att förändring inte sker med samma metodik och rutin som man har jobbat efter i flera år.
Vi måste med andra ord göra samma sak på ett annat sätt. På ett mer hållbart sätt. Vi kanske inte har alla fakta på bordet när vi ska bestämma vilka hållbarhetskrav vi ska ställa i en upphandling, eller så har man själv kanske inte den hållbarhetskunskapen som behövs. Då gäller det att lyssna på andra med annan kunskap och även få andra att förstå upphandlingens utmaningar och möjligheter.
Vi behöver helt enkelt inse att man kan inte gör allt själv utan vi måste samarbeta och skapa tid för att ta diskussioner får att förstå andra och för att andra ska förstå oss. Det vill säga våga backa bandet eller våga planera in lite extra tid och se till att ta tid för att lyckas lite bättre i nästa hållbara upphandling. Med andra ord ta sig lite tid att reflektera över relevanta och proportionerliga hållbarhetskrav.
Jag skrev i min första krönika här på Inköpsrådet, för ett drygt år sedan, att jag skulle försöka ge mitt perspektiv på varför jag tycker att upphandling är ett hantverk. Och det är just det… ett hantverk är något man lär sig av någon annan och genom sin egen erfarenhet.
Det blir kanske inte helt optimalt första gången, då får man göra om och hitta bristerna och göra om igen på ett litet annat sätt. Där emellan reflektera över vad det var som gjorde att det inte blev perfekt från början.
Det handlar helt enkelt om att en hållbar affär är bara så hållbar som man har skapat den, utifrån de förutsättningar man hade då. Likaså lär sig andra också hela tiden och skapar nya möjligheter för oss att vidareutveckla. Genom att se upphandling som ett hantverk, kan man skapa en hållbar affär. Både genom sin egen analys, men lika mycket genom att lyssna på vad andra har uppmärksammat och lärt sig.
Nu blev detta en ganska filosofisk text. Men ibland behöver man stanna upp och tänka till, innan man tar nästa steg. Och jag hoppas att ni kan ta till er något av detta och påbörja eller fortsätta er resa mot mer hållbara affärer.
Oavsett om ni ska starta er hållbara resa eller om ni har kommit en bit på vägen. Se det som ett projekt, där ni kan skapa den tid ni behöver för att få tid att lyssna och reflektera. Ett projekt bör även skapa förutsättningar att skapa ett mer strukturerat och strategiskt arbete för hållbara affärer.
Även om det inte går att förutse alla framtida händelser så är det viktigt att påbörja den hållbara resan. Eller för den delen ta sig tid att analysera det arbete som är gjort och höra hur andra har uppfattat det. Det kan vara vad era kollegor ute i verksamheterna som är delaktiga i era upphandlingsprocesser tycker eller vad era leverantörer tycker om era hållbarhetskrav.
Att lyssna på vad andra vill och ta alla de erfarenhet jag har skaffat mig genom livet och karriären gjorde jag mycket i höstas när jag tog fram en projektplan för mitt och andras arbete under det här året. Men jag vill inte sluta lyssna. Nu handlar det om att genomföra projektplanen och vara lyhörd för synpunkter, lärdomar och tankar som kommer att dyka upp vid genomförandet av alla aktiviteter.
Genom det kan jag förhoppningsvis skapa trygghet hos er som vill börja ställa hållbarhetskrav och vill strukturera upp ert arbete. Och jag är nog ganska säker på att jag inte har lärt mig allt än. Det finns säkert flera där ute som kan ta mina tankar och vidareutveckla dem.
För tillsammans, när vi lyssnar på varandra och reflekterar kring lärdomar, skapar vi bättre förutsättningar för ett hållbart användande av våra gemensamma skattepengar.
Lena Mårdh
Hållbarhetsexpert inom offentlig upphandling och Projektledare på Miljömärkning Sverige AB (Svanen)
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer