Swedavia är ansvarig för flygplatser runt om i Sverige. Inför att terminal 5 på Arlanda flygplats ska moderniseras under 2023, upphandlade Swedavia utrustning till säkerhetskontrollerna. Trots att verksamheten på Arlanda flygplats har betydelse för Sveriges säkerhet, och därmed faller under Säkerhetsskyddslagens tillämpning, tilldelade Swedavia avtalet i upphandlingen till det kinesiska bolaget Nuctech.
I min förra krönika om säkerhetsskyddad upphandling, SUA-upphandling, diskuterades när SUA-upphandlingar behöver göras, och vad som utmärker en SUA-upphandling. Enligt 1 kap 1 § Säkerhetsskyddslagen gäller lagen ”för den som till någon del bedriver verksamhet som är av betydelse för Sveriges säkerhet…”.
Även om gränsdragningen för när Säkerhetsskyddslagen ska tillämpas kan vara komplex i enskilda fall, förefaller det tämligen grundläggande att Arlanda flygplats faller under lagens tillämplighet. Därmed ska en säkerhetsskyddsanalys för Arlanda flygplats vara genomförd.
Trots att säkerhetsskyddsanalysen inte är offentlig (av säkerhetsskäl), är det inte en långtgående gissning att anta att upphandlingen av utrustning till flygplatsens säkerhetskontroller rimligen borde ske som en säkerhetsskyddad upphandling.
En SUA-upphandling innebär ett samspel mellan Säkerhetsskyddslagens regler och upphandlingslagstiftningen, i det aktuella fallet LUF. Samspelet mellan de båda lagarna kan enkelt beskrivas som att Säkerhetslagen uppställer en rad mått och steg som ska vidtas och som behöver ”jackas in” i upphandlingsprocessen enligt LUF.
En stor del av arbetet som görs enligt Säkerhetsskyddslagen ligger i en upphandlingsprocess förberedelsefas, men också i fasen för prövning och utvärdering av inkomna anbud och i samband med tilldelning av kontrakt, då exempelvis säkerhetsprövning av den valda leverantörens personal kan behöva göras.
Även utformning av krav i kravspecifikationen, enskilda avtalsvillkor, behovet av säkerhetsskyddsavtal (SUA-avtal) med mera påverkas av Säkerhetsskyddslagens regler. Till detta kan också komma behovet av samråd med tillsynsmyndigheten. Ytterst kan tillsynsmyndigheten besluta att den aktuella upphandlingen inte får genomföras.
I den upphandling som Swedavia genomförde tycks stora delar av Säkerhetsskyddslagen ha åsidosatts. Såvitt kan förstås har upphandlingen inte genomförts som en SUA-upphandling, i vart fall kan processen för SUA-upphandlingar, med alla de ytterligare steg som tillkommer jämfört med en ”vanlig” upphandlingsprocess, näppeligen har följts.
Något samråd med säkerhetspolisen genomfördes inte. Och resultatet av upphandlingen är minst sagt anmärkningsvärt. Det kinesiska bolaget Nuctech, som vann upphandlingen, var inte okänt. Bolaget anges ha nära band till både kinesiska kommunistpartiet och landets armé.
USA har identifierat brister i utrustningens skyddsmekanismer som gör det möjligt för den kinesiska staten att komma åt känslig information, vilket lett till att USA har svartlistat bolaget. Detta ska den dåvarande ansvarige ministern ha informerats om.
Bristerna i Swedavias handlande avslöjades av medierna, vilket ledde till att tillsynsmyndigheten Transportstyrelsen inledde ett tillsynsärende.
I sin rapport utdelade Transportstyrelsen stark kritik mot Swedavias handlande, och uppställde krav på en rad åtgärder. Bland annat ska Swedavia:
- Genomföra en särskild säkerhetsskyddsbedömning.
- Utreda behovet av ett samråd med Säkerhetspolisen inför att den kinesiska utrustningen installeras på Arlanda. Det ska framhållas att Säkerhetspolisen vid sådant samråd har rätt att stoppa den aktuella utrustningen.
- Ge besked om huruvida den kinesiska utrustningen ”godkänts ur säkerhetsskyddssynpunkt eller inte”.
I beslutet hotar Transportstyrelsen nu med böter på upp till 50 miljoner kronor om Swedavia inte skulle komma in med svar på de här tre punkterna ”i god tid innan driftsättning”.
Swedavias upphandling är märklig på många sätt. Man kan ju undra hur fel det kan gå! Även om SUA-upphandlingar kan vara mer komplexa att genomföra än ”vanliga” upphandlingar, så finns det processer för SUA-upphandlingar. Swedavia tycks inte har följt dessa i någon nämnvärd omfattning.
Ytterligare en omständighet som är ytterst märklig är att företrädare för Swedavia har uttalat sig i medierna vid ett flertal tillfällen och vid varje tillfälle påtalat att man är nöjd med upphandlingen och att den har gått rätt till. Detta även efter det att Transportstyrelsen lämnat sin tillsynsrapport. Det förefaller vara väldigt mycket prestige, men inte så mycket insikt i Swedavias inställning.
I sammanhanget ska noteras att Säkerhetspolisen i sin årsrapport har pekat ut Kina som ett av tre länder som utgör störst säkerhetshot mot Sverige. I det ljuset förefaller Swedavias inställning än mer märklig och närmast olustig.
Syftet med Säkerhetsskyddslagen och SUA-upphandlingar är ju just att skydda Sveriges säkerhet. Att ha en myndighet som är ansvarig för flygplatser, som åsidosätter denna lagstiftning och dessutom inte ens efter det att man har fått del av tillsynsmyndighetens rapport med kritik, tar till sig och accepterar sina brister, är djupt otillfredsställande ur ett medborgarperspektiv.
Pernilla Norman
Advokat, Advokatfirman LexIT
