Det ställs miljökrav och sociala krav i nio av tio offentliga upphandlingar. Därmed inte sagt att kraven följs upp. Enligt en färsk enkät som SKL Kommentus gjort med 800 upphandlare på kommuner, landsting och deras bolag sliras det på uppföljningen i var tredje upphandling.
– Utan uppföljning finns risken att kraven förvandlas till en papperstiger, bekräftar Peter Nohrstedt, hållbarhetsansvarig på SKL Kommentus, som betonar att detta är nyckeln till att uppnå önskvärda förbättringar och skapa rättvisa konkurrensvillkor för anbudsgivarna.
Enkäten, som besvarades av en tredje del av mottagarna, visar att det inte bara är procentandelen som skulle kunna bli bättre. De uppföljningar som faktiskt görs är ofta ”skrivbordsbaserade”.
I drygt 85 procent av fallen begärs intyg och annan dokumentation från leverantören. Bara en femtedel av avtalen kontrolleras med besök hos tillverkare eller underleverantörer.
Enkäten tyder också på att prioriteringarna många gånger sker utan djupare analys. Vid upphandling av livsmedel upplevs djurskyddsfrågor som viktigast för kött, medan arbetsmiljö och sociala förhållande inte har samma betydelse. För produkter där miljömärkning är etablerat, på exempelvis frukt, grönt och kaffe, är miljöhänsyn den viktigaste punkten.
– Det saknas djupare kunskap om vilka krav som är relevanta och vilka riskområdena är.
Enligt upphandlarna brister det i riktlinjer, kompetens och resurser för uppföljning. Vem som gör uppföljningarna varierar. Vanligen är det upphandlarna själva eller de som avropar på avtalen. Bara i enstaka fall anlitas extern expertis.
– En mindre kommun har inte de resurser som krävs. Inom vissa riskområden räcker inte ens de största kommunerna och regionerna till, säger Peter Nohrstedt.
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer