I en expertkommentar i somras skrev jag om EU-domstolens dom i det så kallade Schrems II-målet.
I domen ogiltigförklarade EU-domstolen Privacy Shield som en mekanism för överföring av personuppgifter till USA, men ansåg att standardavtalsklausulerna fortfarande kan användas.
Den personuppgiftsansvarige måste dock göra en undersökning av om lagstiftningen i mottagarlandet säkerställer ett tillräckligt skydd för personuppgifterna innan utkontraktering sker.
Sedan EU-domstolens dom har bland annat följande skett:
- Den Europeiska Dataskyddsstyrelsen (EDPB) har meddelat rekommendationer angående överföring av personuppgifter till länder utanför EU/EES.
- EU-kommissionen har tagit fram förslag på nya standardavtalsklausuler
- Den 1 januari 2021 träder en ny lag om tystnadsplikt vid utkontraktering av teknisk bearbetning eller lagring av uppgifter i kraft.
Jag går översiktligt igenom dessa nyheter nedan.
EDPB:s rekommendationer angående överföring av personuppgifter till länder utanför EU/EES
Rekommendationerna innehåller en ”roadmap” som bolag, myndigheter och andra organisationer bör följa inför en tredjelandsöverföring (och i förhållande till pågående överföringar) liksom information kring vilka kompletterande skyddsåtgärder som kan behöva vidtas för att tredjelandsöverföringen ska vara förenlig med GDPR.
De har varit ute på remiss till den 30 november och kommer att slutligt fastställas efter att man tagit hänsyn till de synpunkter som framförts under remisstiden.
Utöver dessa rekommendationer har EDPB även tagit fram rekommendationer om så kallade väsentliga europeiska garantier vid övervakningsåtgärder (European Essential Guarantees for surveillance measures) i syfte att ge vägledning vid bedömningen av mottagarlandets lagstiftning.
De olika steg som organisationer bör följa vid en tredjelandsöverföring är enligt EDPB:s rekommendationer:
- Identifiera vilka överföringar av personuppgifter som sker till tredje land,
- Identifiera vilken överföringsmekanism i GDPR:s kapitel V (till exempel standardavtalsklausulerna) som används,
- Utreda huruvida lagstiftning eller praxis i det tredje landet inskränker överföringsmekanismens effektivitet,
- Identifiera och vidta ytterligare skyddsåtgärder om nödvändigt,
- Vidta nödvändiga processuella åtgärder som krävs för tillämpning av de ytterligare skyddsåtgärderna,
- Utvärdera med lämpliga intervaller skyddsnivån för personuppgifter som överförts till det tredje landet samt bevaka om det skett eller kommer att ske ändringar som kan komma att påverka skyddsnivån.
En vanlig mekanism för överföring av personuppgifter till ett land utanför EU/EES är standardavtalsklausulerna. Enligt steg 3 ska en prövning göras om lagstiftningen och rättstillämpningen i mottagarlandet leder till att standardavtalsklausulerna kan användas för en överföring av personuppgifter till det landet.
Det är omständigheterna kring den aktuella överföringen som är relevanta att beakta. Om bedömningen efter en sådan prövning är att standardavtalsklausulerna kan tillämpas, behöver man inte gå vidare till nästa steg.
Om bedömningen däremot är att standardavtalsklausulerna – med hänsyn till lagstiftningen och rättspraxis i mottagarlandet – inte är en tillräcklig lämplig skyddsåtgärd, behöver man gå vidare till steg 4.
Detta steg innebär att en undersökning måste göras om det finns ytterligare skyddsåtgärder som kan vidtas och som gör att standardavtalsklausulerna kan tillämpas.
EDPB ger i sina rekommendationer exempel på vad sådana ytterligare skyddsåtgärder kan vara. Ett praktiskt exempel är kryptering av personuppgifterna, till exempel då den tjänst som en molntjänstleverantör erbjuder är lagring av uppgifter.
En annan skyddsåtgärd som lyfts fram är pseudonymisering av personuppgifter, det vill säga personuppgifterna visas inte i klartext utan det krävs kompletterande uppgifter för att kunna identifiera individen.
Rekommendationerna får anses vara ett bra hjälpmedel i den svåra bedömning som den personuppgiftsansvarige måste göra och det ligger nära till hands att steg-för-steg modellen som EDPB anvisar blir ”best practice”.
Som jag skrev i en tidigare krönika, är det lämpligt att konsultera en jurist som är expert på lagstiftningen i det aktuella mottagarlandet för att komma rätt i bedömningen.
Jag återkommer i en senare expertkommentar när EDPB:s slutgiltiga rekommendationer har fastställts.
EU-kommissionens förslag på nya standardavtalsklausuler
EU-kommissionen har tagit fram förslag på nya standardavtalsklausuler. Förslaget är ute på remiss till och med den 10 december 2020.
För närvarande finns det två olika typer av standardavtalsklausuler:
- Standardavtalsklausuler för överföring av personuppgifter från personuppgiftsansvarig inom EU till personuppgiftsansvarig i ett land utanför EU/EES.
- Standardavtalsklausuler för överföring av personuppgifter från personuppgiftsansvarig inom EU till personuppgiftsbiträde i ett land utanför EU/EES.
Dessa standardavtalsklausuler togs fram före GDPR, men gäller även efter tillkomsten av GDPR och används frekvent vid utkontraktering där leverantören eller en underleverantör finns i ett land utanför EU/EES.
Det nya förslaget till standardavtalsklausuler är GDPR-anpassat och täcker överföringar enligt ovan, men även andra typer av överföringar än dessa.
Rent avtalstekniskt har man samlat alla typer av överföringar i ett dokument och delat upp parternas åtaganden i olika moduler.
Följande moduler finns:
- Överföring från personuppgiftsansvarig till personuppgiftsansvarig
- Överföring från personuppgiftsansvarig till personuppgiftsbiträde
- Överföring från personuppgiftsbiträde till personuppgiftsbiträde
- Överföring från personuppgiftsbiträde till personuppgiftsansvarig
Parternas åtaganden varierar beroende på vilken modul som är aktuell att använda. Tanken är att det ska vara möjligt för flera än två parter att använda sig av standardavtalsklausulerna.
När de nya standardavtalsklausulerna har antagits, återkommer jag med en närmare analys.
Den nya lagen om tystnadsplikt vid utkontraktering av teknisk bearbetning eller lagring av uppgifter
Slutligen vill jag nämna något om den nya lagen om tystnadsplikt vid utkontraktering av teknisk bearbetning eller lagring av uppgifter.
Lagstiftningen träder i kraft den 1 januari 2021 och gäller när en myndighet, eller ett organ eller en verksamhet som jämställs med en myndighet, genom utkontraktering uppdrar åt en tjänsteleverantör att endast tekniskt bearbeta eller tekniskt lagra uppgifter.
Syftet är att uppgifter från en myndighet som hanteras av en tjänsteleverantör ska få ett sekretesskydd som är likvärdigt med det som gäller när en annan myndighet tillhandahåller en motsvarande tjänst.
Lagen gäller endast vid tjänster som avser teknisk bearbetning eller teknisk lagring av uppgifter. Typiska tillämpningsområden är it-drifttjänster och lagringstjänster. Det kan inte uteslutas att gränsdragningsproblem kan uppkomma avseende tillämpningen på andra typer av tjänster.
Lagen innebär att den som är anställd i eller uppdragstagare till tjänsteleverantören eller en underleverantör inte obehörigen får röja eller utnyttja uppgifterna.
Den nya lagen är välkommen genom att den underlättar utkontraktering av vissa it-tjänster. Det blir också intressant att se vilka ytterligare åtgärder för att förenkla upphandlingen av it-tjänster inom offentlig sektor som förhoppningsvis kommer att presenteras i den statliga utredning som för närvarande tittar på dessa frågor.
Peter Nordbeck
Advokat, Advokatfirman Delphi
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer