Det är förstås viktigt att våra skattemedel spenderas på allra bästa sätt och att det är de mest lämpade leverantörerna som vinner de offentliga kontrakten. Men hur långt kan vi dra det hela kring den ökning av krav som ställs i offentlig upphandling kontra möjligheten för företag att kunna delta?
Många leverantörer säger sig vara missnöjda med att krav som ställs är för komplexa och numera omfattar så mycket mer än det enskilda köpet. Du ska som leverantör inte bara ha förmåga att leverera det som efterfrågas, utan du ska även uppfylla samhällsnyttiga krav i form av bland annat arbetsrättsliga villkor, hållbarhet och andra sociala villkor.
Missförstå mig rätt, det är väldigt viktigt att vi värnar om dessa frågor. Men när börjar konkurrenskraften att vika?
Glädjande nog kan vi utläsa av den senaste upphandlingsstatistiken att genomsnittligt antal anbud har ökat till 5,4 avseende 2021. Men det innebär inte att vi kan luta oss tillbaka. Det offentliga har ett stort ansvar i att förmedla sina offentliga kontrakt så att så stor del av företagen, som är lämpliga och har möjlighet att leverera, kan få göra just det.
Inte minst i dessa tider där vi befinner oss i en stundande lågkonjunktur. Eller är vi redan där månntro? Många företag går redan nu på knäna och borde i större utsträckning ges möjligheter att kunna leverera till det offentliga.
Just i fråga om det ska införas ett obligatorium av att ställa vissa samhällsnyttiga krav, såsom exempelvis arbetsrättsliga krav under EU:s tröskelvärden, måste frågan ställas om det i praktiken kommer åt de samhällsproblem som kraven har till syfte att åtgärda. Den stora bristen på det offentligas avtalsuppföljning är en stor del av problemet.
Höjer vi ribban för inträde till den offentliga marknaden måste även krav börja ställas på att det offentliga faktiskt börjar att följa upp de krav som ställs. Annars riskerar ett obligatorium att slå helt snett, det begränsar konkurrenskraften samtidigt som det inte utestänger oseriösa leverantörer.
För att upphandlande organisationer och leverantörer ska kunna leda utvecklingen framåt bör mer fokus riktas mot själva avtalen och deras sanktionsmöjligheter. Därtill kopplat en aktiv avtalsuppföljning där båda parter tillsammans kan reda ut de utmaningar som behöver åtgärdas. För vilken offentlig beställare är inte intresserad av att försäkra sig om att man får det man betalar för?
För att stärka den offentliga upphandlingens konkurrenskraft bör viss försiktighet vidtas för att politiskt styra vilken väg vi ska gå. Våra 800 miljarder ska förstås spenderas på allra bästa sätt, men ge i stället upphandlande organisationer ett eget ansvar att välja vilka krav som ska ställas jämfört med införande av olika obligatorium i upphandlingslagarna.
Häng sedan på en aktiv avtalsuppföljning så har vi löst många av de utmaningar som behöver åtgärdas kring den offentliga affären. Det är sällan en bra idé att hitta en lösning som ska åtgärda en komplex problematik – one size fits not all.
Magnus Johansson
Företagarna
