Ilmar Reepalu, som på regeringens uppdrag utreder vinster i välfärden, bekräftar att ett förslag kring vinstbegränsning inte är långt bort. Till de branscher som är aktuella hör skola, hem för vård och boende, äldreomsorg samt hälso- och sjukvård.
– Vi arbetar för att vara klara den första november med en modell som framför allt ska skära bort de stora övervinsterna som finns i den här sektorn, säger han till SVT Agenda.
Om utredarens idéer blir verklighet kommer företag som konkurrerar i upphandlingar inte att kunna ta ut hur stor vinst som helst på investerat kapital. Den exakta nivån är inte klar, även om det spekuleras kring ett maxtak på 8–10 procent.
Under utredningsarbetet har Ilmar Reepalu stött på vinstnivåer som ligger på 40–50 procent. Det kan jämföras med tio procent som är vanligt i privata serviceföretag.
Kritikerna av en vinstbegränsning pekar på bättre upphandlingar och skärpta kvalitetskrav som ett bättre alternativ till vinsttak. Från företagarhåll beskrivs det hela som ett allvarligt ingrepp i den fria företagsamheten. Bedömningen är att färre kommer att våga starta nya verksamheter, vilket i sin tur påverkar valfriheten.
– Förslaget andas signalpolitik och bör kastas i papperskorgen, säger Anna-Karin Hatt, vd för Almega som organiserar nära 11 000 tjänsteföretag av vilka många säljer tjänster till offentlig sektor.
Om Ilmar Reepalu menar allvar är detta en tragedi, menar Håkan Tenelius, näringspolitisk chef på Vårdföretagarna:
– Han går från välfärdsutredare till välfärdsutraderare.
Hoppsan, nu var vi där igen! Det är upphandlaren som genom ett trollslag ska lösa all världen problem. Man kan man bara hoppas att utredningen också tar fram avtal som håller. Som kan användas i upphandlingar samt att man tillsätter nya resurser så att uppföljning blir möjligt. Man kanske också ska lansera ”upphandlarlyftet” och avsätta pengar till löneökningar i samma takt som arbetsuppgifter och ansvaret för upphandlaren ökar.
Det jag undrar över är hur man kommit fram till att det är just vinsterna i välfärden som är dåligt. Vinsterna är bara ett symptom. Sjukdomen är antingen att ersättningen är för hög eller att tillsynen, att företagen verkligen levererar de dom får betalt för, är för dålig. Bägge problemen är politiska.
Vinst är det som blir kvar i slutet av året när alla utgifter är betalda. Om ersättningen och tillsynen förblir oförändrad försvinner inte vinsterna även om det blir förbjudet att göra utdelning. Vinsterna går då till något annat, exempelvis höga chefslöner, dyra konsulter eller räntor till andra bolag man kontrollerar. Problemets grundläggande orsak är inte vinsten utan att företaget får för mycket betalt i förhållande till de dom utför.
Enligt min mening är förslaget att begränsa vinsterna i välfärden ett syniskt och populistiskt förslag i så menig att ingen, inte ens politiker, kan på fullt allvar tro att man kan bota sjukdomen genom att dölja symtomet. Det är direkt skadligt.