Måste krav på anbudsspråk uppfyllas?

Sammanfattning
I en upphandling avseende signalsystem i spårfordon angavs att anbudsansökan skulle vara på svenska samt undertecknas av behörig företrädare. Behörigheten kunde vid behov styrkas efter begäran.

Kammarrätten fann att språkkravet var uppfyllt av en anbudssökande som efter begäran lämnat en kompletterande fullmakt på engelska.    

Bakgrund
Två regioner genomförde, genom ett förhandlat förfarande enligt LUF, en upphandling som gällde leverans, installation och driftsättning av ett nytt EU-gemensamt signalsystem i spårfordon.

Av upphandlingsdokumenten framgick bland annat att anbudsansökan skulle vara på svenska. Enstaka ord och fraser accepterades på engelska. Ansökan skulle även vara undertecknad av behörig företrädare. Om behörigheten inte framgick av uppgifter registrerade hos Bolagsverket eller genom att fullmakt bifogades skulle behörigheten ”kunna styrkas på begäran”.

Regionerna antog anbud från Bombardier. Regionerna hade begärt att Bombardier skulle styrka att den person som undertecknat bolagets anbudsansökan var behörig. Bombardier hade då inkommit med en fullmakt som var skriven på engelska.

Alstom ansökte om överprövning och anförde bland annat att fullmakten omfattades av språkkravet och att Bombardier därmed inte uppfyllde detta krav.

Regionerna och Bombardier invände bland annat att fullmakten i sig inte kunde anses omfattas av begreppet ”anbudsansökan”.

Förvaltningsrätten fann att begreppet anbudsansökan skulle anses omfatta alla de handlingar och bilagor som ges in till stöd för att anbudsansökan uppfyller obligatoriska krav. Bombardier uppfyllde därför inte språkkravet, och bolagets anbud borde ha förkastats.

Domstolens bedömning
Kammarrätten konstaterade att det saknades krav på att anbudssökande skulle uppvisa fullmakt. Det uppställda kravet avsåg i stället att ansökan skulle vara undertecknad av behörig person.

Efter begärd komplettering hade Bombardier visat att kravet var uppfyllt. I enlighet med regionernas tolkning skulle fullmakten därför inte anses vara en del av anbudsansökan.

Dessutom angav kammarrätten att även om en handling anses omfattas av anbudet eller anbudsansökan måste diskvalificering av en leverantör vara proportionerlig.

Kammarrätten ansåg att fullmakten endast syftade till att visa att anbudsansökan lämnats in på ett formellt korrekt sätt och att den saknade relevans för upphandlingsföremålet.

Fullmakten var dessutom en standardfullmakt och en person med mycket begränsade kunskaper i engelska kunde förstå fullmaktens innebörd. Mot den bakgrunden vore det oproportionerligt att utesluta anbudsgivaren enbart för att fullmakten inte var skriven på svenska.

Kammarrätten upphävde förvaltningsrättens dom. Målet visades dock åter till förvaltningsrätten för prövning av de ytterligare grunder som Alstom angivit till stöd för sin talan. 

Analys
Det följer av tidigare domstolspraxis att generellt uppställda språkkrav gäller även i förhållande till anbudsbilagor som upphandlande myndigheter och enheter efterfrågar till styrkande av att ett visst krav i en upphandling är uppfyllt.  

I Kammarrätten i Stockholms dom den 26 april 2011 i mål nummer 6969-10 fann kammarrätten exempelvis att ett obligatoriskt krav på att anbudet skulle vara på svenska, innefattade samtliga handlingar – även bilagor till anbudet – som anbudsgivaren gav in till stöd för att uppfylla kraven i upphandlingen.

En anbudsgivare hade gett in och åberopat vissa bilagor på engelska. Kammarrätten fann att den upphandlande myndigheten, genom att bortse från att anbudsgivaren inte gett in hela sitt anbud på svenska och antagit anbudet, brutit mot likabehandlingsprincipen (jämför även Kammarrätten i Jönköpings dom den 15 mars 2017 i mål nummer 1507-16).

I Kammarrätten i Stockholms dom den 28 februari 2014 i mål nummer 7483-13 fann kammarrätten att om förfrågningsunderlaget inte ger någon närmare vägledning om vilka handlingar som bör innefattas i begreppet ”anbud”, ska samtliga handlingar som anbudsgivaren lämnat in till  myndigheten för uppfyllande av förfrågningsunderlaget, anses omfattas av begreppet ”anbud”.

Av Kammarrätten i Sundsvalls dom den 9 december 2019 i mål nummer 2502-19 följer, å andra sidan, att ”andra” anbudsbilagor (det vill säga sådana som inte har efterfrågats för att visa att obligatoriska krav är uppfyllda och som därmed är ”överflödiga”) inte behöver uppfylla språkkrav.

Detta då det har ansetts oproportionerligt att förkasta ett anbud i förhållande till en handling som saknar betydelse för upphandlingen. 

Omständigheterna i den upphandling som prövades i den nu kommenterade domen från Kammarrätten i Göteborg (som ej är överklagad till Högsta förvaltningsdomstolen) var intressanta såtillvida att ett bevis för behörigheten visserligen efterfrågats genom att behörigheten skulle kunna styrkas efter begäran, men det framgick inte av upphandlingsdokumenten hur behörigheten skulle styrkas.

Vid första anblick kan förvaltningsrättens domslut om rättelse av upphandlingen tyckas självklar i ljuset av tidigare praxis, eftersom regionerna faktiskt angivit att behörigheten skulle kunna styrkas på begäran, om behörigheten inte var styrkt redan i anbudsansökan. Av upphandlingsdokumenten framgick som sagt dock inte hur behörigheten skulle styrkas om den inte var styrkt redan i anbudsansökan.

Sammanfattningsvis finns det färsk praxis avseende språkkrav som anger att ett anbud inte bör diskvalificeras enbart på grund av att en ingiven handling, som inte uttryckligen efterfrågats, inte uppfyller ett språkkrav i upphandlingen.   

Målnummer och domstol
Kammarrätten i Göteborgs dom den 10 november 2020 i mål nummer 5727-5728-20.

Juristpanelen