Min erfarenhet är att i stort sett samtliga byggentreprenader i Sverige handlas upp med något av standardvillkoren AB 04 (Standardvillkor för utförandeentreprenader) eller ABT 06 (Standardvillkor för totalentreprenader) som grund för avtalet.
I både AB 04 och ABT 06 finns ett kapitel (kapitel 1) som handlar om entreprenadens omfattning, det vill säga vad entreprenören ska räkna med i kalkylen för anbudet och vad som inte ska ingå.
Villkoren i kapitel 1 är av grundläggande betydelse för entreprenörens kostnadskalkyl. Det är dessutom så att det ofta görs kostnadsdrivande avsteg från standardavtalen i just villkoren i kapitel 1. Den typen av avsteg är i vissa fall motiverade men kan också vara olämpliga, vilket ska belysas något i det följande.
Avsteg från standardvillkoren
Standardvillkoren är framtagna av föreningen Byggandets Kontraktskommitté (BKK). Kommittén har representanter från både konsult-, entreprenör- och beställarsidan. Det är alltså inte ensidigt framtagna villkor som i huvudsak tillvaratar en parts intressen, utan syftet med villkoren är att ge en god balans och optimal riskfördelning som gynnar samtliga parter.
Eftersom det är frågan om redan ”kompromissade” villkor som aktörerna i branschen är vana att arbete med är det i regel onödigt att ändra på dessa. Avsteg från standardvillkoren riskerar att leda till otydligheter om det inte görs på rätt sätt och i vissa fall även högre anbudspriser.
Entreprenören som ska kalkylera kostnaden för entreprenaden ska ju bland annat ta hänsyn till kalkylreglerna i kapitel 1 och om det har gjorts avsteg i den delen till entreprenörens nackdel brukar det avspeglas i priset.
Därmed riskerar den beställare som förskjuter risken i onödan eller i alltför stor utsträckning att få betala för entreprenörens ökade risk, utan att egentligen få en fördel i praktiken.
Ett tydligt exempel på riskförskjutning med begränsade fördelar för beställaren är ändring av bestämmelsen i AB 04/ABT 06 kap 1 § 6 om ansvar för lämnade uppgifter. Ändå är det förhållandevis vanligt att man ser ändringar av den bestämmelsen i just de offentligt upphandlade entreprenaderna. Så vad kan det då finnas för nackdelar med att göra den ändringen?
Ansvar för lämnade uppgifter
Villkoret i AB 04/ABT 06 kap 1 § 6 innebär att den part som lämnar uppgifter, undersökningsmaterial eller tekniska lösningar bär ansvaret för riktigheten av dessa. Om beställaren exempelvis har tagit fram en omfattande geoteknisk undersökning och bifogat den som en del av förfrågningsunderlaget är det således beställaren som bär ansvar för att den är korrekt.
Entreprenören har rätt att förlita sig på de lämnade uppgifterna när entreprenören beräknar kostnaderna för att utföra uppdraget. Skulle det sedan visa sig att det finns ett fel i undersökningen, kanske är det betydligt mer berg i marken än vad som angetts, kan entreprenören få ersättning för den fördyring som det innebär att exempelvis utföra sprängning.
Beställaren av en entreprenad vill ju ogärna betala den fördyring som sprängningen innebär så det kan ligga nära till hands att tänka riskminimering och friskriva sig från ansvaret för den geotekniska undersökningen.
Kanske vill beställaren lägga hela risken för eventuell sprängning på entreprenören genom att både skriva bort ansvaret för lämnade uppgifter och entreprenörens rätt till tillkommande ersättning för sprängning.
I den situationen har dock beställaren, enligt min mening, hamnat lite snett. Den gode entreprenören bör nämligen ta ut ett riskpåslag för den situationen att det finns berg i marken och det kan bli förhållandevis högt eftersom sprängning är dyrt. Kanske måste entreprenören dessutom anlita konsulter för att göra en egen geoteknisk undersökning innan arbetet påbörjas, vilket naturligtvis också ska räknas med i kostnadskalkylen.
Resultatet av situationen ovan blir därmed att beställaren betalar konsulterna två gånger, både vid den egna geotekniska undersökningen och i anbudet från entreprenören. Dessutom kan beställaren få ett anbud från entreprenören som inkluderar en viss bedömd mängd sprängning (sannolikt olika mängd i varje anbud) i stället för att endast betala den faktiska kostnaden för sprängningen om behovet skulle uppstå.
Det ska även noteras att om beställarens konsulter gjort fel i den geotekniska undersökningen kan beställaren ha rätt att kräva ersättning av konsultfirman för merkostnader som felet orsakat, det vill säga kostnadsökning till följd av att markförhållandet inte upptäcktes i tidigare skede.
Sammanfattningsvis är det en god idé att läsa kalkylreglerna i standardvillkorens första kapitel och tänka efter en extra gång inför eventuella avvikelser. Ibland finns det alldeles utmärkta skäl för en sådan avvikelse, men ibland hänger det med en riskförskjutning från tidigare avtalshandlingar som kommer kosta betydligt mer än den smakar.
Jenny Kenneberg
Advokat, Brick Advokat
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer