I fjol somras fick Sverige för första gången en nationell upphandlingsstrategi. Problemet med strategin, som tydliggör regeringens prioriteringar på upphandlingsområdet, är att den bara gäller statliga myndigheter.
För två tredjedelar av den sammanlagda svenska upphandlingsvolymen är strategin inte tvingande. Kommuner, landsting och regioner kan välja att betrakta strategin som ett stöd – eller strunta i den.
Vid årets Avropadag hörde civilminister Ardalans Shekarabis statssekreterare Annelie Roswall Ljunggren till talarna. Hon svarande på frågan om vad som är största utmaningen med upphandlingsstrategin:
– Ska vi få verkligen få fart på det här behöver vi också få med kommunsektorn.
Uppenbart är stödet utanför de i sammanhanget mer lättstyrda statliga myndigheterna till besvikelse inom regeringskansliet.
– Det finns ett stort intresse på sina håll, men också, uppfattar jag, en brist på duktiga upphandlare, ibland också brist på politiskt mod och en rädsla för överprövning, fortsatte Annelie Roswall Ljunggren.
Den goda affären, effektiva inköp och rättssäkerhet hör till strategins självklara inriktningsmål. Bland de sju punkterna ingår bland annat också att öppna för en mångfald av leverantörer och främja innovationer.
Upphandlingsmyndigheten har i uppgift att informera om strategin samt även också att utvärdera den. Senast den sista september ska en första avrapportering ske till regeringen.
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer