-I min forskning har jag sett att många vill arbeta med social hållbarhet, social hänsyn och sysselsättningskrav, men att det fortfarande finns en kunskapsbrist kring hur man skall jobba med dessa frågor rent praktiskt på daglig basis. Många upplever att det saknas resurser.
-Ett sätt att täppa till detta glapp skulle kunna vara att redan i upphandlingen förtydliga och allokera de resurser som kommer krävas för att effektivt kunna arbeta med sysselsättningskraven. Att se till att det finns kunniga personer både inom upphandlande bolag och hos leverantören som kan agera stöd i det dagliga arbetet, och att skapa formella rutiner för hur man ska arbeta med sysselsättningskraven på ett systematiskt sätt i organisationen och i hela branschen, säger Daniella Troje, som disputerade nyligen efter fem års forskning.
Den ovana som finns kring sysselsättningskrav och bristande resurser gör att många som arbetar med frågorna tvingas gå ”utanför sin roll”, menar Daniella Troje.
Formella rutiner saknas och det finns ofta en osäkerhet kring ansvarsfördelning.
-Att roller omformas, utvidgas, och förändras är inte nödvändigtvis ett problem i sig, och det är en nödvändighet för att få det dagliga arbetet med sysselsättningskrav att fungera. Men det skapar osäkerhet hos individuella aktörer om vad deras jobb ska innefatta.
-Med tydligare rutiner, mer tydligt avsatta resurser för att arbeta med sysselsättningskrav, och tydligare rollbeskrivningar och befogenheter hos de som arbetar nära visstidsanställda och praktikanter så kan den osäkerheten minskas, säger hon.
I forskningsprojektet har Daniella Troje inte följt en viss aktör eller organisation. Ambitionen har varit ett lite bredare grepp med studier av flera organisationer.
Men hon lyfter fram Göteborgs stads lösning att fokusera på sysselsättningskrav som bygger på visstidsanställningar istället för praktikplatser som intressant och framhåller även det EU-projekt som Upphandlingsmyndigheten varit en del av med en särskild modell för sysselsättningkrav i offentlig upphandling.
-Denna modell har potentiell att fungera som ett konkret stöd och ge vägledning för kommuner, kommunala bolag, samt privata bolag som vill arbeta med social upphandling.
Upphandlingsmyndigheten beskriver en historik där många andra länder har längre erfarenhet på området – hur ser du på det?
-Det finns absolut andra länder som har mer erfarenhet av att använda upphandling som jobbskapande instrument än Sverige. Sverige har exempelvis tagit mycket inspiration från Storbritannien i sin egen modell. Australien är också ett progressivt land när det kommer till social upphandling för att skapa sysselsättning, där initiativ är riktade mot ursprungsbefolkningen.
-Både i Storbritannien och Australien är sociala företag mycket mer förekommande än i Sverige, så jag skulle säga att det är främst i den bemärkelsen som vi ligger efter. I min forskning har det visat sig vara relativt ovanligt att upphandla sociala företag för att uppfylla sysselsättningskrav, utan det är oftare traditionella företag som kontrakteras och som uppfyller kraven genom att till exempel ta in praktikanter. Här tror jag att det finns möjlighet för Sverige att växa i sitt användande av social upphandling, och jag hoppas och tror att fler sociala företag kommer att konkurrera i offentliga upphandlingar framöver, säger Daniella Troje.
I forskningen har Daniella Troje identifierat fyra delar i arbetet med sysselsättningskrav som en form av kritiska områden med potential att kunna föra arbetet framåt eller riskerar att bygga upp hinder.
- Övergripande personalledning och strategi. Sysselsättningskrav kan ses som ett rekryteringsverktyg, men är också en ”känslig” drivkraft som kan bli en barriär då många i målgrupperna saknar relevant utbildning eller arbetslivserfarenhet.
- Hierarkiska nivåer. Forskningen visar att samarbete, koordination och kunskapsutbyte vid implementering av sysselsättningskrav fungerar någorlunda väl mellan liknande nivåer i en organisation över organisationsgränser, men är svagare inom samma bolag – från exempelvis ett moderbolags strategiska avdelningar till ett en enskild projektarbetsplats.
- Resurser för att kunna arbeta effektivt. Ofta leder brist på resurser till stress för medarbetetare som ska arbeta med kraven.
- Motivation. Individer som arbetar med visstidsanställda och praktikanter inom ramen för sysselsättningskrav har ofta stor motivation. Men svårigheter kan uppstå med gränsdragning till det privata och tillsammans med en känsla av hopplöshet kan det påverka motivationsdelen.
-De som arbetar nära visstidsanställda praktikanter känner att de måste hjälpa dem med privata angelägenheter som att fylla i blanketter till försäkringskassan, hitta ny bostad, svara på mejl och betala räkningar. Därigenom utvidgas ofta deras roll till att inte bara vara handledare, utan också mentor, vän och ”personlig socialarbetare”.
-Gruppen visstidsanställda och praktikanter kan också upplevas som omotiverade, där många bara ser sin anställning via sysselsättningskrav som ännu en praktik i en lång rad av praktikplatser som aldrig leder till ett permanent jobb. Många kan uppleva en hopplöshet att aldrig komma in på arbetsmarknaden fullt ut, förklarar Daniella Troje
Forskningsfältet beskrier hon som ”något underforskat”.
-I början var det svårt då det inte alltid fanns en gemensam terminologi, och det var ganska spridda åsikter om vad social upphandling, social hänsyn, sysselsättningskrav och social hållbarhet innebar och innefattade. Under doktorandprojektets gång har vissa bitar kristalliserats lite mer, då branschen blivit mer erfaren med att jobba med social upphandling och relaterade frågor. Men många frågetecken kvarstår.
Daniella Troje tror att pandemin kommer att göra behovet av social upphandling ännu större.
-Vi kommer att ha fler människor, många av dem unga, som står utan arbete. Att stimulera arbetsmarknaden genom att applicera sysselsättningskrav i upphandling blir då ett nyttigt verktyg för att motverka de negativa konsekvenserna av Covid-19.
-På samma gång kan andra pressande problem, exempelvis relaterat till Covid-19, klimatkrisen, eller politiska oroligheter, skifta fokus bort från social upphandling som jobbskapande instrument. Att kunna balansera alla dessa behov samtidigt är självklart svårt, men om formella rutiner skapas kan social upphandling bli mer vedertaget, och förhoppningsvis ses som lika självklart att använda som rekryteringsverktyg och för att öka social hållbarhet som att använda till exempel miljöledningssystem för att öka ekologisk hållbarhet.
Daniella Trojes anställning på Chalmers upphör i slutet av mars nästa år.
-Mitt intresse för social hållbarhet, upphandlingsfrågor och byggbranschen kvarstår, så oavsett var jag hamnar så hoppas jag att kunna fortsätta att jobba och driva dessa frågor och bygga vidare på det forskningsarbete jag gjort.
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer