Det kommer att starta rekordmånga nya yrkeshögskoleutbildningar framöver. Myndigheten för yrkeshögskolan inleder vad som beskrivs som den största expansionen hittills för denna utbildningsform.
– Den här satsningen kommer att ha betydelse för arbetslivets möjligheter att hitta medarbetare med rätt kompetens, säger Thomas Persson, generaldirektör för Myndigheten för yrkeshögskolan.
Myndigheten har i den senaste ansökningsomgången fått 1 208 ansökningar från skolor som vill starta yh-utbildning. Av dessa har 525 utbildningar och 36 000 utbildningsplatser, spridda över landets samtliga 21 län, beviljats.
Teknik och tillverkning är det utbildningsområde som ökar mest i denna omgång. Flest antal platser erbjuds dock inom ekonomi, administration och försäljning.
Nya utbildningar till offentlig upphandlare kommer det att bli i Göteborg, Jönköping och Stockholm. Detta sedan myndigheten beviljat ansökningarna från Yrgo, TUC, Stockholms Internationella Handelsskola samt Frans Schartaus Handelsinstitut.
– Vi vill kunna erbjuda attraktiva eftergymnasiala yrkeshögskoleutbildningar som leder till jobb, säger Christel Andersson, rektor för Frans Schartaus Handelsinstitut.
Den som vill läsa till strategisk inköpare/upphandlare kommer att kunna göra detta i Linköping (TUC) och i Stockholm (One Academy). Utbildning till den förhållandevis nya yrkesgruppen paralegal erbjuds i Göteborg och Stockholm av Yrgo respektive Påhlmans Handelsinstitut.
Plushögskolan i Västerås har fått klartecken att börja utbilda inköpare och upphandlare. NBI kommer att erbjuda Inköp och supply management i Växjö och Luleå. Inköparutbildning med internationell inriktning blir det på Stockholms Internationella Handelsskola.
I den här ansökningsomgången har yh-utbildningar beviljats till yrkesroller som tidigare inte erbjudits. Hit hör bland annat hållbarhetsspecialist. Thomas Persson beskriver yrkeshögskolan som en krass utbildningsform:
– Utbildningarna är skräddarsydda efter arbetslivets behov och nio av tio får jobb efter examen.
Sammanlagt finns det nu totalt finns 25 300 beviljade utbildningsplatser med start i år. För den som vill börja läsa nästa år finns det redan nu 16 800 beviljade utbildningsplatser.
Detta är säkert jättebra för jag ser att det finns stort sug efter upphandlare på arbetsmarknaden men det krävs ju också att vi som går de här utbildningarna får göra praktik. Jag gott själv första året på en utbildning i Göteborg men intresset att ta emot LIA-praktikanter från offentliga sektorn här i Göteborg verkar vara svalt eller så har de inte möjlighet att ta emot praktikanter av olika anledningar.
Anledningen till att det är svårt att få praktikplats är att ett års utbildning inte är i närheten av tillräckligt för att kunna bidra till verksamheten i någon märkbar omfattning. Upphandlingsenheter har inte resurser att ta över utbildningsansvaret från utbildningsinstitutionerna.
Gustaf: De flesta utbildningarna är väl på två år(bl a den jag går). Det är nog som du skriver att de inte har resurser. Frågan är hur man som student skall få praktisk erfarenhet, vilket krävs för att man skall förstå det teoretiska fullt ut. Anmäler upphandlande myndigheter att de är intresserade av att anställa men inte att ta in praktikanter?
Det jag tror Gustaf avser är hur länge praktikanten gått utbildningen när det är dags för LIA (alltså 1 år, ibland 1 termin) och inte hur lång utbildningen är som sådan.
Och där har Gustaf en poäng, vi som arbetar med upphandling går ofta på knäna och även i ”lugnare” perioder är det mycket fortbildning och strategiskt arbete som hamnat på efterkälken som behöver göras.
Det är lite anmärkningsvärt kan jag tycka att olika utbildningsföretag håller utbildning med LIA-moment som förutsättning utan att först höra av sig till olika upphandlande myndigheter/organ för att förvissa sig om att de kan ta emot praktikanter.
När jag fått in ansökningar om LIA så upplever jag att utbildningsföretagen överlåtit ansvaret på eleverna och gör det till deras problem.
Upplever ni samma sak?
Jakob: Ok, nu är jag med på hur Gustaf menar och självklart är man inte självgående efter ett års utbildning men det är man inte efter den sista terminen med teori heller om man inte får praktisk erfarenhet. Frågan kvarstår ju hur man skall göra med den praktiska erfarenheten om den inte går att få någonstans? Hade det varit bättre om det kom ut studenter på arbetsmarknaden som saknar den praktiska erfarenheten?
Vår utbildare har fått intresseanmälan om LIA-praktik från ett flertal upphandlande myndigheter/organ men som det ser ut nu kommer ingen av dessa ta emot LIA-praktikanter. En av anledningarna här kan vara att det är 1,5 år sen de gjorde intresseanmälan och verksamheten kan se annorlunda ut idag.
Det slutgiltiga ansvaret för LIA ligger på utbildaren. Det faktiska arbetet att hitta ett LIA-företag hamnar på oss studenter med viss vägledning från utbildaren.
Jag har en praktikant på LIA hos mig just nu som läser på yrkeshögskola till kvalificerad inköpare. Hon gör sin sista termin av fyra och har alltså läst nästan två år.
För vår del är vi oerhört glada att det finns en praktikant av den här kalibern som vill göra praktik hos oss. Vi är en liten kommun som ligger lite avlägset till och vi har fått en del förfrågningar men vi har hittills inte varit praktikanternas förstahandsval.
Som entreprenadupphandlare så kan jag uppleva att våra leverantörer inom framförallt hantverksyrkena binder ris åt egen rygg. Man har massiv arbetskraftsbrist, kan inte ta på sig många av av våra uppdrag, men vill inte ta emot praktikanter/lärlingar trots att vi betalar bra för lärlingar. Då kan ju inte vi vara sämre själva och säga att vi inte har tid att ta emot men samtidigt säga att det är en brist på upphandlare? Hur ska en skola kunna sätta upp en miljö som motsvarar ett upphandlarjobb i praktiken?
Jag upplever inte att skolan i det här fallet lämpar över allt ansvar på vare sig mig eller eleven. Tydliga riktlinjer för LIAn, medskickade mål och en tydlig vilja att praktikanten ska vara till nytta för oss.
Visst blir det mer jobb första veckorna, men det är också en fantastisk möjlighet att själv gå igenom hur vi arbetar och fundera på varför gör vi så här? Sen är tanken att praktikanten ska kunna bidra mer och mer och då kan det också bli en avlastning under LIA-perioden. Om inte så kan man alltid avsluta i förtid.