En myndighet upphandlade ramavtal för tekniska konsulttjänster. På ett av anbudsområdena antogs leverantör A och B. Leverantör C, vars anbud förkastats för att dess offererade timpriser inte stämde överens med obligatoriska krav, ansökte om överprövning och yrkade rättelse där det egna anbudet skulle beaktas och A:s och B:s anbud förkastas för att de inte uppfyllde obligatoriska krav avseende referenser. I andra hand yrkade C, som var befintlig leverantör, att upphandlingen skulle göras om.
Fråga var, avseende C:s anbud, om det varit godtagbart att lämna timpriser som inte var angivna i hela kronor. Myndigheten ansåg att detta var en manipulation av utvärderingsmodellen och i strid med upphandlingsdokumenten, medan C framförde att det är sedvanligt med öresavrundning från 50 öre upp till närmsta krona. Förvaltningsrätten fann att det varit tydligt hur timpriser skulle lämnas men att C:s priser inte uppfyllde detta, varför det varit rätt att förkasta anbudet. Vad gällde A:s och B:s anbud fann förvaltningsrätten visserligen att båda hade brustit vad gällde lämnad information om referensuppdrag, men då C:s anbud rätteligen förkastats ansågs C inte ha klargjort hur denne lidit skada. Förvaltningsrätten avslog ansökan.
C överklagade till kammarrätten och menade att förvaltningsrätten inte hade prövat det C anfört till stöd för andrahandsyrkandet. Om båda anbuden hade förkastats skulle inga giltiga anbud finnas, varför upphandlingen skulle ha behövt göras om. C hade då kunnat lämna ett nytt anbud och fortsätta leverera till myndigheten. Genom att C berövats denna chans led C skada. Kammarrätten fann, likt förvaltningsrätten, att alla tre anbud borde ha förkastats. Vad gällde skadan gick kammarrätten på C:s linje och beslutade att upphandlingen skulle göras om.
En domare var dock skiljaktig och ansåg att överklagandet skulle lämnas utan bifall.