En italiensk domstol begärde förhandsavgörande av EU-domstolen. Förhandsavgörandet skulle svara på frågan huruvida principerna om rättssäkerhet, likabehandling och öppenhet som avses i direktiv 2014/24 skulle tolkas så att de utgör hinder för en nationell lagstiftning, såsom den är aktuell i det italienska målet.
Det nationella målet rörde ett överklagande av ett tilldelningsbeslut, där leverantör A blivit tilldelad kontrakt i en offentlig upphandling efter att fått möjlighet att komplettera sitt yttrande.
Kompletteringen gällde skyldigheten att ange arbetskraftskostnaderna enligt den italienska motsvarigheten till lagen om offentlig upphandling. Denna skyldighet var alltså lagstadgad i den italienska rätten men angavs inte uttryckligen i upphandlingsunderlaget. Skulle det vara godtagbart att utesluta leverantör A på grund av att det inte angett arbetskraftskostnaderna i sitt anbud eftersom denna skyldighet står i den nationella lagstiftningen, även om skyldigheten inte angavs med i upphandlingsunderlaget? Strider denna lagstiftning mot direktivet?
Domstolen angav i förhandsavgörandet att alla rimligt informerade och normalt omsorgsfulla anbudsgivare i princip hade kunnat ha kännedom om de relevanta reglerna för det upphandlingsförfarande som var aktuella i det nationella målet. Det faktum att skyldigheten inte fanns med i handlingarna rörande det aktuella förfarandet strider inte mot principerna. Detta eftersom skyldigheten kan utläsas i den nationella lagstiftningen och där framgår tydligt.
Emellertid har det framgått att i det förtryckta formuläret som lades till grund för upphandlingen inte fanns något utrymme för att ange arbetskraftskostnaderna. Det angavs vidare att anbudsgivarna inte tilläts komma in med handlingar som den upphandlande myndigheten inte specifikt begärt. EU-domstolen överlåter på den nationella domstolen att bedöma huruvida det faktiskt var fysiskt möjligt att ange arbetskraftskostnaderna i anbudet.
Om den hänskjutande domstolen kommer fram till att det inte var fysiskt möjligt bör anbudsgivaren ges möjlighet att korrigera bristen i anbudet, med tanke på principerna om rättssäkerhet, öppenhet och proportionalitet.
Domstolens slutsats var således följande: Så länge skyldigheten finns beskriven i lagstiftning behöver den inte stå med i upphandlingsdokumentet, såvida det finns utrymme i anbudsformuläret att uppfylla skyldigheten. Om utrymme inte fanns i anbudsformuläret ska komplettering tillåtas.