Målet avsåg Italiens implementering av reglerna om frivilliga uteslutningsgrunder i art. 57.4 c och g i direktiv 2014/24/EU.
EU-domstolen konstaterade att art. 57.4 c och g i direktiv 2014/24/EU utgör ett hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken det förhållandet att talan har väckts mot en upphandlande myndighets beslut att säga upp upphandlingskontrakt på grund av att det förekommit allvarliga brister i fullgörandet av kontraktet innebär att den upphandlande myndigheten, i samband med att den gör en ny anbudsinfordran, är förhindrad att vid urvalet av anbudsgivare göra en bedömning av pålitligheten hos den ekonomiska aktör som berörs av nämnda uppsägning.
Medlemsstaterna får således inte hindra upphandlande myndigheter från att tillämpa de frivilliga uteslutningsgrunderna i vissa fall.