-Vi har en situation där upphandlande part alltför lättvindigt godkänner den sekretess som leverantörerna efterfrågar vid offentlig upphandling. Det är upphandlarens ansvar att bedöma vad som ska sekretessbeläggas i varje enskilt fall och man behöver inte följa leverantörens önskan och sekretessbelägga alltför mycket eller all information i en upphandling, säger David Johnsson, vd för bransch- och arbetsgivarorganisationen Trä- och Möbelföretagen (TMF).
Branschinitiativet presenterades först genom ett debattinlägg i Dagens samhälle.
Möbelindustrin pekar på öppenheten som viktig för konkurrenskraft, effektivitet och att motverka fusk. I ett samhällsperspektiv menar branschen att öppenhet i offentlig förvaltning tjänat Sverige väl och motverkat korruption.
Marknadsledande Kinnarps vd Robert Petersson står bakom initiativet:
-Vi som anbudsgivare önskar en transparens när det gäller de olika anbudens innehåll. Det ger oss möjlighet att förstå grunderna för hur en tilldelning skett och ger trygghet i att vi konkurrerar på samma villkor.
-Transparens innebär att vi som anbudsgivare kan hjälpa kunden att säkerställa att man verkligen får det man betalar för samt förhindrar eventuella felaktiga tilldelningar. Det ger också värdefull information till oss som leverantörer för att utveckla våra erbjudanden och skapa mervärde för kunden, säger Robert Petersson.
Branschen upplever att sekretessen blivit mer omfattande och slentrianmässig med upphandlande myndigheter som i vissa fall helt går efter företagens önskemål om omfattande sekretess och även med exempel på anbud som ”svartmarkeras” i sin helhet.
Möbelindustrin ser det som en ond spiral där upphandlande myndigheter godtar önskemål från leverantörer för att möjligen minska risken för överprövning och där företagen egentligen vill värna öppenhet och jämförbarhet, men istället följer trenden och begär sekretess av konkurrensskäl
”Denna spiral kan bara brytas om den upphandlande parten tar sitt ansvar.”, skriver TMF och flera ledande företag i debattinlägget.
-En för omfattande sekretess riskerar att offentlighets- och sekretesslagen åsidosätts och att tilltron till den offentliga upphandlingen undermineras. Önskemålet om att bryta den här onda spiralen kommer från leverantörerna och återförsäljarna på marknaden. Den offentliga upphandlingen är otroligt viktig för svensk möbelindustri och det är av högsta vikt att den går rätt till, säger David Johnsson.
Branschen efterfrågar bland annat en informations- och utbildningsoffensiv och pekar på befintligt stödmaterial från Upphandlingsmyndigheten som kan spridas:
-Myndigheten publicerade i våras ett stöd för hur sekretess ska hanteras i offentlig upphandling, som vänder sig till både upphandlaren och leverantören. För att det ska ske en förändring krävs det både kommunikativa och utbildande insatser, vilket vi efterfrågar, säger David Johnsson.
En idé som lanseras är att osäkra, upphandlande myndigheter ska kunna få lotshjälp i specifika fall – en form av ”sekretessakut” för att minska risken för slentrianmässig sekretess.
Branschinitiativet har även undertecknats av Svenskt näringslivs expert på offentlig upphandling, Ellen Hausel Heldahl.
TMF representerar 650 medlemsföretag med omkring 30 000 anställda. Enligt organisationen beställer offentlig sektor möbler för 14 miljarder kronor per år.
Vill du bli bättre på att projektleda upphandlingar?
Märkligt att så många anser att köparsidan ska ta ansvar för detta – det är ju branschen/anbudsgivarna själva som skapar problemet genom att begära sekretess!!
För tydlighets skull: jag håller dock med i sak – i princip all info borde lämnas ut.
Men det vore väl klädsamt om möbelbranschen och Sv Näringsliv och alla andra som klagar på överdriven sekretess, kunde börja på hemmaplan och sluta begära sekretess för större delen av anbuden.
Tänk vilka mängder av tid det skulle spara för oss på köparsidan!
Branschen som önskar öppenhet är även branschen som alltid begär sekretess för i princip allt.
Sen är det rätt att man inte får sekretess för allt bara för att man begär det, här kan vi på köparsidan bli bättre på att sortera. Men vissa saker som ingående prisposter samt genomförandebeskrivningar får man i regel alltid sekretess för.
Men ”problemen” börjar alltid med att någon begär sekretess och det ligger alltid hos säljaren att begära sekretess eller inte
Jag instämmer helt med föregående svar.
Tilläggas kan att sekretessbeslut kan överprövas i Kammarrätten, något, som i varje fall jag, upplever att anbudsgivarna inte utnyttjar. Hur detta ska gå till upplyser vi anbudsgivaren om när de begär ut handlingar som är sekretessbelagda.
Instämmer öht inte med föregående talare. Skall en leverantörer på ngt sätt försöka inta en ansvarstagande roll och inte begära sekretess för att vända på utvecklingen, samtidigt som den då ger konkurrensfördelar till sina konkurrenter? Naturligtvis en omöjlighet och självklart att köparsidan ska ta ansvaret.
Problemen börjar med att köparsidan alltid beviljar sekretess.
Du har en poäng ändå Nick, men eftersom det finns rättsfall som ger exempelvis ingående prisposter samt genomförandebeskrivningar rätt till sekretess är köparen ”tvungen” att bevilja detta sekretess om det är begärt, vilket leder till att öppenhet för detta aldrig kommer att uppnås om det begärs sekretess för detta av säljaren.
Men det är nog svårt att börja öppna sig som säljare om ingen annan gör det. Man visar ju sina kort då och ger kollegor i branschen insyn i hur man resonerar.
Problemet är instiftat i lagen. Leverantören har rätt att begära sekretess på allt med enkla och generella klausuler om en eventuell skada. Så enkelt ska det egentligen inte gå men prövas fallet sedan i rätten så kräver rätten ingen objektiv skaderekvisit. Det räcker att åberopa marknadskrafter och konkurrens vilket finns ju alltid. Jag har gått igenom detta så jag vet. Offentlighetsprincipen är död så fort kap. 31 16-17§§ Sekretesslagen åberopas. Så obegåvad av Kammarrätten som så ofta väljer den enkla vägen! Så man behöver börja prata med lagstiftaren och kanske välja domare med lite mer ryggrad. Varken myndigheter och leverantörer kan forcera otydligt regelverk och slappt rättsväsende.