Jag ser en rad olika skeenden som påverkar både leverantörer och upphandlande organisationer: Det försämrade säkerhetsläget, klimatkrisen, den ekonomiska krisen och problemen med arbetslivskriminalitet är några av dem.
Sverige har dessutom ett stort beroende till globala leveranskedjor, större än många andra länder. Det gör oss sårbara. Arbetet med att säkerställa en ansvarsfull och robust försörjning förväntas att öka de kommande åren.
Den EU-gemensamma regleringen förväntas också öka. Ett antal direktiv och förordningar som verkar för att värna den inre marknaden väntas beslutas och implementeras de kommande åren. Detta kan i sin tur medföra att de emellanåt låga priser som kunnat erhållas från länder utanför EU, inte längre är möjliga att uppnå.
Upphandlande organisationer väntas fortsatt ha höga ambitioner inom hållbarhetsområdet samtidigt som den överstatliga regleringen ökar. Exempel på det senare är stärkt styrning från EU som lagt fram flera aktuella lagförslag, bland annat ökade krav på hållbarhetsrapportering och insyn i värdekedjorna.
Klimatfrågan är fortsatt relevant, med ökat fokus på klimatanpassning. Samtidigt vinner områden som ekonomisk och social hållbarhet mark.
Näringslivet väntas vidare bli alltmer drivande inom hållbarhetsområdet. Implementering av cirkulära affärsmodeller och att minska det totala resursutnyttjandet är möjliga strategier för beställare och leverantörer.
Att nyttja marknadens innovationskraft blir viktigt för många upphandlande organisationer. Nya affärsmöjligheter förväntas när varor och tjänster integreras till erbjudanden som skapar värde för kunderna.
En viktig fråga är uppbyggnaden av totalförsvaret. Det påverkar såväl militära som civila myndigheter och en stor del av leverantörsmarknaden. Inom ramen för en avtalsbaserad beredskap väntas, också näringslivets del i uppbyggnaden av totalförsvaret tydliggöras de kommande åren.
Frågor om transporter och logistik kommer sannolikt att få större fokus framöver och kravet på att genomföra försörjningsanalyser införs.
Att bekämpa brottslighet står också högt på den politiska dagordningen. För de offentliga affärerna handlar det inte minst om att motverka arbetslivskriminalitet och korruption. Hur skattemedel används och till vilka leverantörer de går blir en allt viktigare fråga. Att säkerställa att de inköp som görs är sunda och trygga är avgörande för förtroendet för den offentliga sektorn.
Lika viktigt är det för leverantörerna som i sin tur behöver säkerställa att de har insyn i och kontroll över sina leveranskedjor.
Möjlighet till ett utökat informationsutbyte är ett nödvändigt första steg för en effektiv kontroll av leverantörer i samband med upphandling. Ytterligare åtgärder behövs dock för att åstadkomma en effektiv leverantörskontroll. Resurser kommer även behöva riktas till arbetet med uppföljning av leverantörer, särskilt i utpekade högriskbranscher.
De senaste åren har förståelsen ökat för att offentliga inköp kan användas som ett strategiskt verktyg för att lösa samhällsutmaningar.
I tider när upphandlande organisationer möter stora ekonomiska utmaningar blir det ännu viktigare att bedriva ett strategiskt inköpsarbete. Att arbeta med faktabaserade metoder för att förstå hur skattemedel används blir sannolikt också viktigare och de ekonomiska utmaningarna ger förutsättningar för att tänka nytt.
Regeringen är tydlig med att den vill underlätta för leverantörer att delta i offentliga upphandlingar. Konkurrens är viktigt och offentlig sektor ska vara en attraktiv, stabil och likvid köpare. En välfungerande marknad med låga trösklar för små företag ger förutsättningar för sunda offentliga affärer.
Rätt använd kan kraften i offentliga inköp bidra till ökad resiliens och minska effekterna av negativa omvärldshändelser. Den kan också förebygga att nya negativa händelser uppstår.
Ann Eva Askensten
Avdelningschef
Hållbara offentliga affärer på Upphandlingsmyndigheten
