Att veta om köttet vi köper är svenskt eller om bananen är Fairtrade-märkt, är i dag information som vi tar för givet att få vid inköpsögonblicket. Mat har inte bara blivit något vi behöver för att överleva utan det har även blivit ett medel för att befästa en ideologi eller ett ställningstagande.
Genom att köpa svenskt eller närodlat visar vi att vi är beredda att betala mer för att en produkt har ett specifikt ursprung eller ett större miljövärde.
Tänk om vi med ny teknik med en enkel knapptryckning, inte bara kunde veta om köttet var svenskt utan även var djuret vuxit upp, hälsa, hur det har bedövats vid slakt, hur långt det har transporterats och var den har förädlats? Med blockkedjeteknik är det fullt möjligt.
Blockchain anses vara den teknik som kommer att förändra sättet vi hanterar information i grunden. Tänk lite som när internet kom och vissa undrade vad vi skulle ha det till, nu är internet en naturlig del av vår vardag.
Potentialen för att använda blockkedjeteknik inom livsmedelsindustrin är enorm. Betalar vi mer för en produkt för att den är svensk eller miljömärkt så vill vi också veta att den verkligen är det. Genom att få total transparens och spårbarhet i livsmedelskedjan skapas en relation till produkten vilket ökar både tilliten och viljan att betala mer.
Varför är då blockkedjeteknik så säker? I grunden handlar blockchain om digital verifikation. Alla i en livsmedelskedja kopplas ihop och delar data som tas ifrån sensorer eller egna produktionssystem. För att undvika felregistreringar så hämtas, verifieras och krypteras data med automatik. All information lagras digitalt i ”block” som kopplas ihop och bildar en kedja av data.
När informationen väl ligger i blockkedjan kan den inte tas bort eller ändras utan att alla i kedjan godkänt det. På så sätt blir risken för bedrägeri eller felmärkningar minimal. Den typen av blockchain som man använder för exempelvis livsmedel ska inte jämföras med den man använder för kryptovaluta. Enbart normal elförbrukning krävs.
Genom att producenter väljer att samla och verifiera data digitalt, och dela den med konsumenten, kan de visa på miljö- eller kvalitetsfördelar för deras produkt som annars kan vara svårt att kommunicera. På så sätt kan de få ut värdet av sin produkt i hela kedjan.
I dag är det ett stort problem för oss som arbetar med uppföljning av livsmedelsavtal att faktiskt få in information om det som upphandlas. Det krävs mycket tid och detektivarbete för att gräva djupare. Det finns även många felkällor som beror på bland annat felregistreringar eller rent bedrägeri. Med blockchain hade informationen bara varit ett knapptryck iväg.
I takt med att vi konsumenter får mer information kommer vi också att kräva mer information och de företag som inte hänger med i den utvecklingen kommer att hamna efter. Frågan är vem som ska ta kostnaden?
För visst kommer det initialt kosta mer att gå över till digital verifikation men jag är övertygad om att vinsterna genom effektivare administration och genomlysning av värdekedjan i förlängningen kommer generera en besparing för producenten.
Min stora förhoppning är att livsmedelsindustrin öppnar ögonen för vilken fantastisk möjlighet det är att använda blockkedjeteknik. Kravet på digital spårbarhet och transparens vid livsmedelsinköp måste även finnas med när vi ställer krav i livsmedelsupphandlingar. Det är när vi använder vår köpkraft till att ställa krav som vi kommer att få förändring.
Nu är det ett år sedan vi i Helsingborg körde igång skarpt med projektet där vi ville testa om man kan använda blockkedjeteknik för att spåra torsk. Sammanlagt har 9 272 kilo torsk uppdelat på tre olika leveranstillfällen, gått direkt från Nordnorge till Sverige.
Med på leveranserna har en sensor suttit som läst av temperatur och färdväg. Alla händelser för det specifika partiet torsk som vi spårar läggs in i blockkedjan. För varje händelse i kedjan genereras ett nytt block med data som länkas ihop med det föregående.
Ett block för fiskebåten – ett för akvakulturföretaget – ett för beredningsfabriken – ett för transporten och så vidare. I varje block ligger en mängd data om fiskebåten, fångstmetod, fångsttillfälle, vikt på förpackningar och så vidare.
En av de absolut roligaste sakerna med projektet är att vi har fått jättefin respons från våra kockar och matgäster. Genom att ha bordspratare på matborden med en QR-kod ute som matgästen kunnat läsa av har de själva kunnat vara delaktiga i torskens resa.
Barnen har ätit mer fisk och slängt mindre än de brukar. Det beror förmodligen på att de har fått ta del av torskens resa och då fått en större respekt för det som ligger på tallriken. Genom att ge barnen kunskap om vad det äter så får de även makten att göra medvetna val i framtiden.
Linda Bjarle
Livsmedelscontroller, Helsingborgs stad
