Så här i höstblåsten kommer det fler och fler tecken på att regeringen satsar för att motverka arbetslivskriminaliteten och höja försörjningsberedskapen inom upphandlingsområdet. Av budgetpropositionen för 2025 framgår bland annat att regeringen går vidare med förslaget om samordnad registerkontroll av leverantörer enligt artikel på Upphandling24. Tidigare i höstas kom även regeringens handlingsplan för att motverka korruption i offentlig sektor.
För att sätta allt i en liten kontext om hur mycket skattepengar som går förlorade varje år, så går det att läsa i Upphandlingsmyndighetens delredovisning i maj i år, om regeringsuppdraget att genomföra insatser för att öka upphandlande organisationers kunskaper om hur styrningen och organiseringen av inköpsarbetet kan utvecklas. Samt hur det strategiska inköpsarbetet kan bidra till att motverka arbetslivskriminalitet. I delrapporten hänvisar Upphandlingsmyndigheten till Skatteverkets information om att den uppskattade kostnaden för de svarta arbetskostnaderna är cirka 91 miljarder kronor i snitt per år.
Kriminaliteten och korruptionen är självklart viktiga områden inom offentlig sektor och upphandling som bara måste lösas. Så det är jättebra att regeringen satsar på detta. Det är ju precis som Upphandlingsmyndigheten beskriver det, det har fått gro på grund av en bristande avtalsuppföljning, sekretesshinder och den prispress av upphandlade kontrakt som förekommer inom flera branscher.
Ett strategiskt arbete med hållbar upphandling är nyckeln till framgång och jag delar även Upphandlingsmyndigheten förslag om att det behövs tydligare styrning och mer ändamålsenliga rutiner för att skapa sunda och hållbara offentliga affärer.
I arbetet med att lyfta de offentliga affärerna till en mer strategisk nivå får vi inte glömma bort att nya utvecklingsarbeten tar tid och kräver resurser. Resurser som kanske inte finns. Så hur får vi Sveriges alla kommuner, regioner, statliga myndigheter och alla de offentliga bolagen att orka med detta? För ett sådant utvecklingsarbete får enligt mig inte ske på bekostnad av en mer miljö- och socialt anpassad upphandling. Eller som en kollega till mig uttryckte det ”jaga skurkarna men glöm inte miljön och klimatet.”
Den gröna omställningen av samhället brådskar. Miljön, klimatet och naturen kan inte vänta. Nya värmerekord överträffar varandra liksom rekordstora skyfall. Det är därför viktigt att samhällets medel styr mot samhällets bästa inom flera områden.
Jag vet att ni är flera där ute i Upphandlarsverige som vill ställa hållbarhetskrav. Men jag vet också att många av er upplever det som krångligt och svårt. Här gäller det att inte tappa tron och hoppet. För tillsammans är vi starka och klarar av detta. Det gäller bara att nyttja varandras kunskaper och de olika expertorganisationer som finns. Hur ni kan få in hållbarhetskraven i ett strukturerat arbetssätt har jag skrivit om flera gånger tidigare, så det behöver jag nog inte gå in på här igen. Läsa tidigare krönikor… annars får ni höra av er.
Men det gäller även hitta sätt att minska prispressen i anbuden. Ett sätt är att inkludera ett hållbarhetsperspektiv i utvärderingsmodellerna och värdera dessa lagom högt så att de faktiskt blir en skillnad i tilldelningsbesluten. Har jag skrivit om detta tidigare… eller är detta kanske något som behöver utvecklas vidare? Vad tycker ni läsare?
Vi måste helt enkelt kunna hantera flera olika sakområden samtidigt i en affär. Så hur gör vi det? Det jag kan utläsa av regeringens arbete och vilja inom den offentliga upphandlingen är bland annat att implementera kategoristyrning, så att fokus läggs på rätt saker i den enskilda upphandlingen och i det inkludera miljökraven på ett effektivt sätt.
Regeringens arbete med att skapa en bättre styrning av de offentliga affärerna går även i linje med vad Svanens senaste nordiska konsumentundersökning visar. Miljö- och klimatfrågorna ligger högt i vad svenskarna anser vara de största utmaningarna i Sverige och hela 80 procent av svenskarna svarar även att de tycker att offentlig sektor ska prioritera miljömärkta produkter i upphandlingar.
Så vad är då bra miljömärkta produkter och tjänster? Kort kan det beskrivas som så kallade typ 1-märkningar, tredjepartscertiferade märkningar eller officiella märkningar. Lite mer ingående så innebär en Typ 1-märkning när man i sitt arbete med att ta fram miljökrav utgår från ISO 14024. Kort och gott så innebär det en öppen process och ett objektivt arbetssätt med en transparens med kriteriedokumenten. Men det krävs också att beslutsfattandet av märkningskraven sker helt oberoende från licensinnehavarna. För detta krävs även mycket expertkompetens inom flera olika miljöområden så att märkningskraven verkligen ska skapa en miljönytta.
I Sverige finns Svanen som officiell miljömärkning och styrs av bland andra regeringen. EU Ecolabel är EU:s officiella miljömärkning. Andra oberoende tredjepartscertifierade märkningar i Sverige är TCO Certifierad, Bra Miljöval, Krav, Fair Trade och MSC.
Genom att ställa krav på dessa märkningar kan du som upphandlande organisation effektivisera arbetet med hållbarhetskraven genom att märkningsorganisationerna har ställt lämpliga krav som ger effekt samt har kontrollerat dem och följer upp dem. På så sätt kan resurser frigöras hos er för att utveckla nya rutiner och arbetssätt för att motverka arbetslivskriminalitet och öka försörjningsberedskapen i de offentliga affärerna.
EU arbetar även med att användandet av miljömärkningar ska öka genom att successivt ta fram obligatoriska miljökrav och samt reglera kommunikation av företagens miljöbudskap. Så för att Upphandlarsverige ska öka tryggheten att man får den miljönytta som önskas och behövs samt främja de seriösa företag som ligger i framkant med att producera varor och tjänster med hög miljöprestanda, gäller det att upphandlande organisationer nyttjar LOU:s möjligheter att ställa krav på märkningar. Det är på det sättet vi får en effektiv och hållbar användning av våra gemensamma skattepengar.
Lena Mårdh
Hållbarhetsexpert inom offentlig upphandling och Projektledare på Miljömärkning Sverige AB (Svanen)
Inför ISO-Certifiering för både Kvalitet och framförallt Miljöarbetet. I dag
skriver Anbudsgivarna ”dels egna” men också av andras Miljöbilagor vilka
oftast är tagna ur luften och svåra att kontrollera.
Man får ofta höra att dessa krav inte går att genomföra, varför då, är det
inte den Upphandlade enheten som bestämmer kraven i sin Upphandling?
ISO, s uppföljningar är dessutom en säker källa för att Leverantören sköter
sitt Miljöarbete/åtagande i jämförelse med ovanstående.