Hetaste rättsfallen från första kvartalet

EU-domstolens avgöranden från det första kvartalet 2025:

De svenska upphandlingslagarna bygger på EU-direktiv och EU-domstolen är den yttersta uttolkaren av EU-rätten, varför de avgöranden som meddelas av EU-domstolen är särskilt viktiga. Nedan följer en korta referat av de avgöranden som meddelats under det första kvartalet 2025.

EU-domstolens dom, den 9 januari 2025 i mål C-578/23, Česká republika

EU-domstolen har prövat frågan om huruvida tillämpningen av undantaget för förhandlat förfarande utan föregående annonsering med anledning av ensamrätt enligt det gamla LOU-direktivet, artikel 31.1 b i direktiv 2004/18, kan begränsas av att den upphandlande myndigheten själv kan tillskrivas ansvar för att ensamrätten har uppstått. I det nationella målet hade den upphandlande myndigheten i flera år tilldelat en och samma aktör kontrakt då den upphandlande myndigheten menade att kontraktet, av tekniska skäl och på grund av ensamrätt, endast kunde fullgöras av den ifrågavarande aktören.

EU-domstolen konstaterar i domen att en upphandlande myndighet är skyldig att göra allt som rimligen kan förväntas för att undvika att tillämpa undantaget i artikel 31.1 b i direktiv 2004/18. EU-domstolen slår vidare fast att det inte är tillåtet att åberopa undantaget om myndigheten själv har orsakat eller upprätthållit ensamrätten, om det inte har varit absolut nödvändigt för att uppnå resultatet med kontraktet. Domstolen konstaterar att myndigheten måste visa att båda villkor som anges i artikel 31.1 b i direktiv 2004/18 är uppfyllda samt att den upphandlande myndigheten själv inte kan tillskrivas ansvar för att ensamrätten föreligger, för att få tillämpa undantaget.

EU-domstolens dom, den 16 januari 2025 i mål C-424/23, DYKA Plastics

EU-domstolen har i målet prövat frågorna om 1) huruvida den förteckning som anges i artikel 42.3 i LOU-direktivet är uttömmande och 2) om artikel 42.4 ska tolkas så att de upphandlande myndigheterna i de tekniska specifikationerna får precisera vilka material de produkter som anbudsgivarna erbjuder ska vara gjorda av. Avseende den första frågan (1) slår EU-domstolen fast att den förteckning i artikel 42.3 i LOU-direktivet, över hur de tekniska specifikationerna ska vara utformade, är uttömmande förutom i de undantagsfall som anges i artikel 42.4 andra och tredje meningarna i LOU-direktivet.

Avseende den andra frågan konstaterar EU-domstolen att, med undantag för de fall där användningen av ett material är en oundviklig följd av föremålet för kontraktet, den upphandlande myndigheten ska avstå från att kräva att ett visst material ska användas. Detta kan enligt EU-domstolen ske antingen genom att myndigheten undviker att nämna materialet i upphandlingsdokumenten eller genom att myndigheten nämner ett eller flera material samtidigt som ”eller likvärdigt”.

EU-domstolens dom, den 13 mars 2025 i mål C-266/22, CRRC Qingdao Sifang

EU-domstolen har i målet prövat huruvida anbudsgivare från länder som inte anslutit sig till WTO:s Government Procurement Agreement (GPA) eller ett motsvarande avtal har rättigheter enligt upphandlingsdirektiven och vidare om dessa aktörer, utan skäl, får uteslutas från offentliga upphandlingsförfaranden. EU-domstolen besvarar frågan jakande men konstaterar att det inte är tillåtet att ha nationell lagstiftning som innebär automatisk uteslutning av leverantörer från länder som inte omfattas av GPA eftersom EU har exklusiv behörighet att lagstifta om sådana åtgärder. EU-domstolen framhåller vidare att det är upp till den upphandlande myndigheten att besluta om en leverantör från ett tredje land, som inte omfattas av GPA eller motsvarande, ska tillåtas delta i en upphandling och att det även kan regleras i upphandlingsdokumenten.

Här kan du en läsa tidigare rättsfallsanalys av domen.

EU-domstolens dom av den 20 mars i de förenade målen C‑728/22–C‑730/22, Anib, Play Game

EU-domstolen har i målen prövat frågor om direktiv 2014/23/EU om tilldelning av koncessioner. I målen konstaterar EU-domstolen b.la. att bestämmelserna om ändringar av kontrakt under löptiden i LUK-direktivet utgör hinder för varje ändring av villkoren för fullgörandet av en koncession såvida inte ändringen är tillåten enligt direktivet. Detta gäller oavsett om ändringen sker ensidigt, genom lag eller i samförstånd.

Vidare konstaterar EU-domstolen att definitionen av begreppet tjänstekoncession i LUK-direktivet inte innebär att det kan krävas att medlemsstater ger de upphandlande myndigheterna befogenhet att, på begäran av en koncessionshavare, ändra villkoren för utövandet i de fall där oförutsedda och oförutsägbara händelser inträffar som inte kan tillskrivas parterna och som väsentligt påverkar verksamhetsrisken för koncessionen.  

Högsta förvaltningsdomstolens dom från det första kvartalet 2025

HFD 2025 ref. 12

HFD har prövat frågan om den omständigheten att en upphandling är föremål för en pågående överprövning innebär att upphandlingsärendet inte kan anses ha slutbehandlats i den mening som avses i 2 kap. 10 § första stycket tryckfrihetsförordningen. HFD konstaterar att ett upphandlingsärende är slutbehandlat när den upphandlande myndigheten meddelar ett tilldelningsbeslut eftersom myndigheten då skiljer ärendet ifrån sig. Att en upphandling är föremål för en överprövningsprocess innebär därmed inte att upphandlingsärendet inte ska anses ha slutbehandlats.

Kammarrätternas domar från det första kvartalet 2025

Kammarrätten i Sundsvalls dom den 21 januari 2025 i mål nr 3159-24

Fråga om det har varit möjligt att genomföra en effektiv överprövning av en upphandling utan tillgång till samtliga uppgifter avseende den vinnande anbudsgivarens referensuppdrag när den påstådda bristen i kravuppfyllnad rört dennes referensuppdrag. Kammarrätten konstaterade att förvaltningsrätten inte hade tillgång till tillräckligt underlag vid sin prövning av huruvida den vinnande anbudsgivarens referensuppdrag uppfyllde samtliga obligatoriska krav och att handläggningen därför var förenad med sådana brister att en effektiv överprövning inte har kunnat ske. Kammarrätten återförvisade målet till förvaltningsrätten för en ny prövning.

Här kan du läsa en tidigare rättsfallsanalys av domen.

Kammarrätten i Sundsvalls dom den 30 januari 2025 i mål nr 2397-24

Fråga om en upphandlande myndighet har agerat i strid med likabehandlingsprincipen när den har kvalificerat två anbudsgivares anbud där båda anbuden inte uppfyllt ett obligatoriskt formaliakrav. Kammarrätten konstaterade att kravet hade tillämpats på samma sätt i förhållande till båda anbudsgivarna och att den upphandlande myndigheten därför inte brustit i likabehandling vid tillämpningen av kravet och därmed inte heller överträtt LOU. Kammarrätten avslog ansökan om överprövning.

Här kan du läsa en tidigare rättsfallsanalys av domen.

Kammarrätten i Göteborgs dom den 31 januari 2025 i mål nr 4706-24, 4707-24

Fråga om två upphandlande myndigheter agerat i strid med likabehandlingsprincipen genom att anta två anbudsgivares anbud trots att anbuden inte uppfyllde samtliga obligatoriska krav vid tiden för anbudsinlämnandet. Av anbudsgivarnas referensuppdrag framgick inte att samtliga obligatoriska krav var uppfyllda och de upphandlande myndigheterna bad därför om kompletterande uppgifter från referenterna efter att sista anbudsdag passerat. Kammarrätten konstaterade att förfarandet inte var förenligt med likabehandlingsprincipen. Kammarrätten förordnade om rättelse.

Kammarrätten i Stockholms dom den 6 februari 2025 i mål nr 5645-24

Fråga om upphandlingsskadeavgift och tillämpning av hyresundantaget. Kammarrätten bedömde i likhet med förvaltningsrätten att hyresundantaget var tillämpligt eftersom det var fråga om ett blandat kontrakt där huvudföremålet bedömdes vara hyresförhållandet.

Här kan du läsa en tidigare rättsfallsanalys av domen.

Kammarrätten i Jönköpings dom den 21 februari 2025 i mål nr 1792-24

Fråga om skada. Kammarrätten konstaterade att en anbudsgivare vars anbud rätteligen ska förkastas normalt sett inte kan anses lida skada till följd av felaktigheter i upphandlingen men att det i de fall där en invändning direkt eller indirekt skulle medföra att det inte finns något annat anbud att anta, och upphandlingen därför måste göras om, finns skäl att pröva invändningar mot den vinnande anbudsgivarens anbud. Förvaltningsrätten hade felaktigt endast prövat klagandens kravuppfyllelse och kammarrätten återförvisade därför målet till förvaltningsrätten för ny prövning.

Kammarrätten i Jönköpings dom den 27 februari 2025 i mål nr 2765-24 och 2766-24

Fråga om sakligt godtagbara skäl att avbryta en upphandling. Kammarrätten fann att de skäl som den upphandlande myndigheten i sitt beslut och under överprövningsförfarandets gång hade gjort gällande, dvs. otydligheter i upphandlingsdokumentet, inte utgjorde sakligt godtagbara skäl för avbrytande.

Kammarrätten i Jönköpings dom den 6 mars 2025 i mål nr 2779-24

Fråga om en upphandlande myndighet agerat i strid med LOU genom att utvärdera två anbudsgivares anbud som inte uppfyllde ett obligatoriskt krav på att ange startdatum för åberopade referensuppdrag. Frågan besvarades jakande av kammarrätten. I domen anger kammarrätten dock att det ankommer på den upphandlande myndigheten att avgöra om det finns skäl att begära ett förtydligande eller en komplettering. Kammarrätten förordnade om rättelse men begränsade sitt förordnade till att bestämma att anbudsgivarnas anbud, vid en förnyad kvalificeringsprövning, inte kan godtas utan tillgång till uppgift om startdatum för referensuppdrag.

Här kan du läsa en tidigare rättsfallsanalys av domen.

Kammarrätten i Sundsvalls dom den 20 mars 2025 i mål nr 2187-24

Frågor om betydelsen av ett nytt tilldelningsbeslut, preklusion och obligatoriska krav. Kammarrätten konstaterar i målet att det, trots att nytt tilldelningsbeslut fattats i upphandlingen, inte står klart att ändamålet för överklagandet förfallit. Målet prövades därför i sak. Under processen åberopade den upphandlande myndigheten en ny omständighet till stöd för att klagandens anbud skulle förkastas. Kammarrätten ansåg att omständigheten var föremål för preklusion eftersom den åberopats först i kammarrätten och den upphandlande myndigheten inte anfört någon förklaring som innebar att den inte kunnat åberopa omständigheten tidigare eller att den annars haft giltig ursäkt att inte göra det.   Kammarrätten fann dock att klaganden inte hade uppfyllt ett obligatoriskt krav avseende årsomsättning och att klaganden inte heller hade åberopat annat företags kapacitet för att uppfylla kravet. I denna del konstaterade kammarrätten att en brist i ett anbud inte kan läkas genom att anbudsgivaren efter anbudstidens utgång anger att ett bolags kapacitet även åberopas för att uppfylla andra obligatoriska krav än vad som framgår av anbudet. Kammarrätten avslog överklagandet.

Kammarrätten i Jönköpings dom den 21 mars 2025 i mål nr 2793-24

Fråga om åsidosättande av miljö-, social-, eller arbetsrättsliga skyldigheter samt allvarligt fel i yrkesutövningen. Kammarrätten konstaterar i målet att bristerna –  trots att det framkommit brister vid tillsyn och inspektion, med hänsyn till bristernas karaktär, omfattning och svårighetsgrad, samt bolagets agerande – var för sig eller tillsammans inte kan anses innebära ett åsidosättande av miljö-, social-, eller arbetsrättsliga skyldigheter samt att det heller inte var fråga om något allvarligt fel i yrkesutövningen. Kammarrätten avslog överklagandet.

Kammarrätten i Göteborgs dom den 25 mars 2025 i mål nr 6274-6276-24

Fråga om anbud som lämnats av tre olika bolag hade upprättats självständigt och oberoende trots att samma person varit företrädare för bolagen och priserna varit närmast identiska. Kammarrätten konstaterade att anknytningen mellan bolagen sannolikt påverkat innehållet i deras respektive anbud i sådan omfattning att anbuden inte kan anses ha lämnats på ett fullständigt oberoende och självständigt sätt. Den upphandlande myndigheten hade därmed agerat i strid med likabehandlingsprincipen genom att inte förkasta anbuden. Kammarrätten förordnade om rättelse.

Kammarrätten i Sundsvalls dom den 27 mars 2025 i mål nr 2167-24

Fråga om allvarligt fel i yrkesutövningen. Av en brottmålsdom framgick att företrädare för anbudsgivaren för bolagets räkning och genom falska eller osanna fakturor hjälpt företrädare för ett annat bolag att föra över pengar till anbudsgivaren. Kammarrätten konstaterade att de omständigheter som framgick av domen medförde att den upphandlande myndigheten gjort sannolikt att bolaget vid tidpunkten för uteslutningsbeslutet hade gjort sig skyldigt till sådana allvarliga fel i yrkesutövningen som gör att dess redbarhet kunde ifrågasättas.  Kammarrätten konstaterade även att treårsfristen i 13 kap. 3 a § LOU ska utgå från tidpunkten i brottmålsdomen. Förvaltningsrätten hade dock inte prövat om det fanns skäl att undanta bolaget från uteslutning och kammarrätten återförvisade därför målet till förvaltningsrätten för ny prövning.

Kammarrätten i Sundsvalls dom den 27 mars 2025 i mål nr 2770-24

Fråga om ogiltigförklaring av avtal och rätten att använda ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering. Båda anbudsgivarna hade i en annonserad upphandling lämnat bristfälliga anbud (anbud med tydliga avvikelser från de administrativa föreskrifterna). Anbuden ansågs vara ej lämpliga anbud och myndigheten hade rätt att använda ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering i den nya upphandlingen. Avtalet hade således tillkommit genom en korrekt upphandling och något skäl att ogiltigförklara avtalet fanns inte.

Text: Elin Nilsson, Anna Ulfsdotter, Advokatfirman Ulfsdotter