Välfärdsutredningens förslag blev, som förhandstippat, vinstbegränsning på sju procent plus statslåneränta. Regeringen väntas dock få det politiskt mycket svårt att följa de förslag som Ilmar Reepalu presenterar i den 860 sidor digra utredningen.
– Mycket av det vi föreslår skulle man ha önskat att det fanns på plats för tjugo år sedan, sa Ilmar Reepalu när han presenterade utredningen vid en pressträff på Rosenbad.
Alliansen och Sverigedemokraterna motsätter sig vinsttak. En kompromiss verkar kunna detronisera det socialdemokratiska samarbetet med Vänsterpartiet.
– Vi vill förhandla med regeringen för att sänka det vinsttak som föreslagits och som vi tycker är lite för generöst, säger Jonas Sjöstedt partiledare för Vänsterpartiet.
Rösterna för och emot utredningens slutsatser är många. TCO är exempelvis starkt kritiskt till vinsttaket och menar att fokus i stället borde ligga på åtgärder för att skapa god kvalitet och goda arbetsvillkor för de anställda.
– Vinsttak och procentsatser i bokföringen gör inte välfärden bättre varken för elever, patienter och brukare eller för de som arbetar i skolan, vården och omsorgen, säger TCO-ordföranden Eva Nordmark.
Anna-Karin Hatt, vd för Almega, oroas för att många av dem som idag driver företag inom välfärdssektorn tvingas avveckla sina livsverk om förslaget blir verklighet.
– Istället för de direkt skadliga förslagen utredningen lagt fram borde politikerna fokusera på hur kvalitetskraven kan bli bättre i all offentligt finansierad verksamhet, både den som utförs i privat regi och den som utförs av kommuner och landsting.
Tankesmedjan Katalys ser förslaget som ett mycket bra första steg mot en vinstfri välfärd:
– Om de pengar som i dag går till vinster kan stanna kvar i verksamheterna kommer det att innebära ett kvalitetslyft, säger Sten Svensson, utredare vid Katalys.
Den genomsnittliga statslåneräntan för år 2015 var 0,58 procent.
Det är något som är helt tokigt med den pågående debatten om vinster i välfärden. Det är som att prata med någon som inte fullföljer sina meningar. Är våra politiker verkligen så okunniga som dom låter, eller är dom bara ambitionslösa?
Själv har jag inga ambitioner på att styra landet. Jag är bara en liten företagare med ett fåtal anställda. I min värld är vinst ett resultat av något annat. Rimligen är vinster i välfärden det också. Vinst är det som blir kvar när alla utgifter, inköp och löner mm, är betalda.
Om vinsten är ovanligt hög kan det bara bero på ett begränsat antal anledningar. Det kan bero på att organisationen är extremt effektiv, att man får ovanligt mycket betalt för något som borde ha ett lägre pris eller att man tar betalt för något man inte levererar.
Om vinster beror på effektivitet hos privata företag är det ju något bra! Den offentligt driva motsvarigheten har då något att lära för att inte tala om hur mycket skattemedel vi skulle kunna spara genom att ta lärdom av de privata.
Om vinsterna beror på något annat, fusk, brister i regelverk eller att företagen inte följer eller omfattas av samma krav som offentligt driven verksamhet, är vinstförbudet direkt skadligt. Anledningen till att vi kan ha den här debatten är att alla kan se symtomet. Ett vinstförbud skulle beröva oss den möjligheten utan att bota sjukdomen.
Oavsett varför vinsterna uppstår så är vinsten bara ett symptom. Hur man än vänder och vrider är sjukdomen brister i det politiskt skapade regelverket, dess tillsyn och uppföljning.
Inköpen till välfärden uppgår i dag till drygt 600 miljarder varje år. Om vinstförbud fungerar som kvalitetshöjare varför då inte förbjuda vinster i hela den offentliga sektorn? Vi skulle också kunna passa på att förbjuda andra symtom. Förbjud redovisning av vårdköer eller att polisen offentliggör sin uppklarandegrad av brott. Vi kan då låtsas att vi lever i den bästa av världar och somna om.
Iden om vi ska lösa denna typ av problem med förbud är både okunnig och ambitionslös. Det är i själva verket en mycket bra definition av populism. Eller varför inte, i dessa dagar, Trumpism.