Många av de varor som upphandlas tillverkas i fattiga länder där riskerna för dåliga arbetsvillkor, kränkningar av mänskliga rättigheter och negativ miljöpåverkan i och runt om fabriker och plantager är påtagliga. Några exempel från Swedwatchs rapporter: Migrantarbetare från Myanmar och Kambodja arbetar under slavliknande förhållanden i kycklingindustrin i Thailand. Säsongsarbetare på brasilianska kaffeodlingar hamnar i skuldfällor när avgifter för resa, mat och boende dras från en redan låg lön.
Enligt Unicef arbetar 150 miljoner barn i världen idag, bland annat på kaffe- och bomullsodlingar. Produktionsleden är komplexa och leverantörerna av varorna saknar ofta kunskap om sina leverantörsled och vet inte alltid vem som har producerat varan eller var den har tillverkats.
Uppförandekoder riskerar att bli papperstigrar när uppföljningen uteblir.
Går det att bidra till positiv förändring genom att ta sociala hänsyn i upphandlingar? I Swedwatchs kommande rapport Agents for Change lyfts landstingens och regionernas samarbete och SKL Kommentus inspektionstjänster som två bra exempel på hur arbetet med sociala krav kan samordnas och struktureras. Rapporten visar bland annat att landstingens och regionernas uppförandekod, matchat med en långsiktig uppföljning, skapat förändring på fabriksgolv i Pakistan, vid tillverkningen av kirurgiska instrument. Kommuner och andra myndigheter är duktiga på att ställa krav på ekologiskt och etiskt märkt kaffe, något som kan göra stor skillnad för arbetstagare på kaffeplantager i Sydamerika.
Medvetenhet om risk är avgörande
Hur åstadkommer man då förändring? Riskmedvetenhet och uppföljning är de avgörande faktorerna. I fallet med thailändskt kycklingkött saknade både upphandlande myndigheter och leverantörer kunskap om migrantarbetarnas situation, fokus låg på djurskydd och antibiotika. Att kartlägga vilka risker som finns i produktionsleden är ett viktigt första steg för att veta om sociala krav överhuvudtaget är relevant och kan också avgöra hur kraven kan ställas och följas upp.
Uppföljning är också något som generellt sett är eftersatt. Sociala krav ställs ofta genom uppförandekoder som riskerar att förbli papperstigrar när uppföljningen uteblir. En strukturerad och långsiktig uppföljning av leverantörens rutiner för att värna mänskliga rättigheter och grundläggande arbetsvillkor i leverantörskedjorna behövs för att skapa verklig förändring. Användningen av tredjepartscertifierade produkter är ett sätt att förenkla uppföljningen när de finns tillgängliga.
Det saknas många gånger verkligt politiskt stöd för frågan. Det är en sak att säga att vi ska värna mänskliga rättigheter i upphandlingar, en annan att verkligen göra effektiv kravställan och uppföljning möjlig. Det kräver både resurser och samarbete mellan upphandlande myndigheter, inom och över landsgränserna.