Rätt ställda miljökrav vid upphandling kan leda till såväl minskad miljöbelastning och kostandsbesparingar. Varför ser vi då sällan dessa krav ställas? Enligt min erfarenhet beror det på rädsla för överprövning samt brist på kompetens och resurser. Resursbristen är det största problemet.
Resursfrågan har fått vissa verksamheter att hamna i moment 22. Miljökrav ställs inte i upphandlingen eftersom resurser för att följa upp kraven saknas. Å andra sidan finns inte intresse för att skapa resurser till uppföljning eftersom det inte ställs några miljökrav.
Vad finns för drivkrafter för miljökrav i upphandling?
Den främsta drivkraften borde kanske vara kostnadsbesparingar. Det finns fortfarande en missuppfattning om att miljökrav kostar pengar. Så kan vara fallet när man har ett kortsiktigt perspektiv samtidigt som hänsyn inte tas till framtida kostnader eller samhällsekonomiska vinster.
Inom det offentliga är drivkraften inte sällan medborgarna som vill att verksamheten ställer miljökrav. Vid en undersökning som gjordes hösten 2014 i Sollentuna kommun, där jag arbetar, tyckte 75 procent av invånarna att det är viktigt att kommunen ställer miljökrav vid upphandling.
För ett företag blir istället drivkraften att kunderna ställer krav. Försäljningsutvecklingen för ekologiska bananer är ett bra exempel. Svanen lät år 2015 Demoskop göra en undersökning om svenskarnas syn på miljöarbete hos matbutiker. Undersökningen visade att sju av tio konsumenter anser att det är viktigt att butiken erbjuder ett brett miljömärkt och ekologiskt sortiment och har en tydlig skyltning.
Ytterligare en drivkraft är att många verksamheter, både offentliga och privata, har certifierade ledningssystem där man slagit fast att inköpta varor och tjänster innebär en betydande miljöpåverkan. Därigenom ställs krav på aktivt arbete för att minska miljöpåverkan från inköpta varor och tjänster.
Sist vill jag också peka på lagstiftningen som en drivkraft. Att inte följa lagstiftningen kan vara kostsamt i form av böter och förlorat förtroende. En organisation kan inte komma undan med att skylla på okunskap.
Därför är det viktigt för en leverantör att säkerställa att minst den miljölagstiftning som gäller produkt eller tjänst som ska upphandlas uppfylls. Uppdagas brister dras idag ofta även kunderna in i eventuell skandal.
Vilka hinder finns?
Utöver de hinder som jag berörde inledningsvis vill jag peka på ytterligare några ”gupp” på vägen.
Inom EU finns det flera grundläggande principer för upphandling som upphandlaren måste ta hänsyn till när krav för upphandlingen formuleras. Dessa kan bli till hinder för att ställa miljökrav. Det gäller bland annat principen om fri rörlighet för varor, principerna om likabehandling och icke-diskriminering, principen om ömsesidigt erkännande samt principen om proportionalitet.
Principerna om likabehandling och icke-diskriminering innebär till exempel att man inte får diskriminera leverantörer på grund av nationalitet. Upphandlaren kan alltså inte kräva att varan ska vara lokalt producerad, vilket kan vara ett hinder för närproducerad mat.
Proportionalitetsprincipen innebär att kraven i kravspecifikationen måste ha ett samband med, och stå i rimlig proportion till, det som upphandlas. Det måste också finnas ett tydligt syfte med att ställa miljökraven.
Miljökrav bör vara förankrade i den upphandlande organisationens policys och andra styrande dokument. Det ska också vara möjligt att kontrollera om ett ställt krav är uppnått eller inte.