Har du en exklusivitetsklausul i ett avtal med ett privat företag är det inte helt lätt att bevisa att motparten inte har agerat inom ramen för exklusivitetsklausulen. Avtal med andra leverantörer och detaljer om hur man har gjort inköp är inte information som en privatägd leverantör delar med sig av till en annan privatägd leverantör hur som helst. 

Har du däremot en affärsrelation med en offentlig myndighet har du offentlighetsprincipen på din sida. Då kan du begära ut kopior på samtliga fakturor som har utbetalats för den typ av tjänst som ramavtalet omfattar. Du kan även begära ut kopior på samtliga fakturor från en viss leverantör. På det här sättet kan du skaffa dig en väldigt god bild av om avtalstroheten har legat i linje med det som ni avtalat eller om du har blivit ”blåst på konfekten” och bör kräva skadestånd.

Att du har rätt till skadestånd om den upphandlande myndigheten beställer från andra än den som är rangordnad etta har bland annat avhandlats i mål T-3850-11. Det skadestånd som är aktuellt är det så kallade positiva kontraktsintresset, vilket innebär att du gjort avdrag för de direkta kostnader som skulle ha uppstått från den intäkt du skulle ha haft om avrop hade gjorts i enlighet med avtalet.

Preskription och jämkning
När det gäller rätten till skadestånd finns det två viktiga saker att tänka på, preskriptionen och jämkning av skadeståndet.

Preskriptionen kan bli ett problem om du anser dig ha rätt till skadestånd och det grundar sig på att upphandlingen är felaktigt utförd. Det kan exempelvis vara att du anser dig ha rätt till skadestånd då en otillåten direktupphandling gjorts eller att fördelningsnyckeln är otydlig. I dessa fall är grundregeln att preskriptionen inträder ett år från avtalets slutande. Efter den tidpunkten är alla eventuella krav på skadestånd preskriberade.

Det här gäller inte då skadeståndsbegäran grundar sig på att den upphandlande myndigheten avropat utanför den fastställda rangordningen. Det är inget upphandlingsfel utan en skada som uppstår vid användningen av ramavtalet, och det är därför en civilrättslig fråga.

När det gäller jämkning av skadestånd är det viktigt att leverantören bevakar sin fordran så att den inte jämkas på grund av medvållande. Enligt allmänna skadeståndsrättsliga principer ska den skadelidande begränsa sin skada. Om det exempelvis genom en överprövning är möjligt att förhindra att skadan uppkommer är leverantören därför skyldig att överpröva.

Det går inte att avstå från att överpröva en upphandling för att senare istället begära skadestånd för en skada du anser dig ha lidit på grund av upphandlingens konstruktion. Gör du det är risken överhängande att skadestånd inte utdöms, även om du kan visa skadan, utan istället jämkas till noll. Se till exempel mål nummer T10286-14.

Det finns alltså goda möjligheter för leverantörer att kräva skadestånd om den upphandlande myndigheten inte följer sina upphandlade ramavtal. Men som alltid är givetvis den bästa vägen framåt att föra en dialog med upphandlande myndighet och komma fram till en lösning där båda parter håller det de lovat. Pacta sunt servanda – avtal ska hållas.

Här kan du läsa Del 1: Vad gör jag om jag inte får några avrop?