Den svenska bygg- och anläggningsbranschen är sedan några år tillbaka i den kraftigaste högkonjunkturen sedan 1960-talet. Sveriges infrastruktur behöver byggas om parallellt med kraftig migration till städerna. 7 av 10 investeringar görs av offentliga beställare som måste dra sina inköp genom LOU eller LUF.

15 procent av investeringskostnaderna läggs på arkitekt- och ingenjörstjänster (tekniska konsulttjänster. Det är en självständig gren inom byggbranschen som i sig utgör en mångmiljardindustri.

Branschen har dränerats på kompetens under lång tid. Den stora 40-talistgenerationen har gått i pension och återväxten bland senare generationer har varit låg under flera decennier. Tekniskt intresserade ungdomar har valt IT framför samhällsbyggnad. Man kan därför tro att tekniska konsultföretag går som tåget. I själva verket är det enligt många tvärtom och många menar att roten till det onda är LOU.

Rangordningen bestäms ofta av hur låga timarvoden konsultföretagen offererar. Det gynnar knappast kvaliteten i uppdragen.

Fram till mitten av 1990-talet köptes i princip alla tekniska konsulttjänster genom uppdrag preciserat i samråd. Det innebär att konsulten med sin fackmässighet och erfarenhet bäst vet beställarens behov av konsultens tjänster. I samråd med beställaren beslutar konsulten vad som behöver göras i ett uppdrag. All ersättning skedde till rörligt arvode (timarvode).

När LOU infördes i mitten av 1990-talet infördes ett nytt sätt att ingå konsultavtal på, upphandling preciserat i förfrågningsunderlag. Branschens standardavtal, ABK 09, utgår från att tjänsten ska kunna utföras till fast arvode.  Man uppfattade att detta skulle krävas av LOU.

Fortsatt rörligt arvode

De flesta konsulttjänster köptes även under LOU till rörligt arvode efter avrop på ramavtal. Beställaren kunde under fri prövningsrätt välja det mest lämpade konsultföretaget för varje uppdrag. Skrapade man på ytan hos beställare framgick ganska sofistikerade affärsmässiga överväganden om vem som valdes för ett visst uppdrag. Besluten grundades på tidigare uppvisad skicklighet och lämplighet för en viss typ av uppdrag. Faktorer som spelade in var lämplighet för resurssättning av större uppdrag, geografisk närhet för inställelsetider för akuta frågor, leveranssäkerhet i tidigare utförda uppdrag och prisvärdhet (kvalitet jämförd med kostnad).

Efter den senaste reformen av LOU och LUF januari 2008 har tekniska konsulttjänster i huvudsak avropats på ramavtal efter den rangordning konsulterna fått i tilldelningsbeskedet. Rangordningen bestäms ofta av hur låga timarvoden som konsultföretagen offererar. Det har knappast gynnat kvaliteten i uppdragen eller hur dessa bemannats och prioriterats av konsultföretagen.

Den stora förloraren är beställaren, som inte får den kvalitet och leveranssäkerhet som krävs för att projektera och driva byggprojekt med kostnadseffektiva och långsiktigt hållbara tekniska lösningar. Försök att moderera en strikt rangordning med procentuell fördelning har heller inte fallit väl ut i praktiken. För en konsult har det varit en bättre affär att bli nummer två eller tre på ett ramavtal och få en lägre volym men till högre täckningsbidrag.

Gäller inte i LUF

Rangordningsregeln har gällt för LOU men inte LUF. Tack vare uttalanden i förarbetena till LUF har dock många valt att gå på samma strikta rangordning också under LUF. Ett stort antal mål om skadeståndskrav för överträdelser av rangordningsregeln har också drivits i allmän domstol.

Enligt lagförslaget ska rangordningsregeln i ramavtal ska tas bort. Istället ska avrop ske efter en objektiv fördelningsnyckel.

I hittillsvarande lagförslag har lagstiftaren utgått från att rangordningsregeln i ramavtal ska tas bort. Det är en kommersiellt sund och viktig förändring. Istället ska avrop ske efter en objektiv fördelningsnyckel. Detta är EU-direktivens formulering och den enda begränsning som EU satt när EU började reglera ramavtal i sina direktiv från 2004. Dessa inflöt i svensk lag från och med 2008.

Procentuell fördelning nämns ofta som en objektiv fördelningsnyckel när man talar med beställare. Fördelningen kommer dock återigen att handla om lägsta möjliga timarvode för största möjliga fördelning.

Radikalt nytänk behövs

Branschen behöver göra ett radikalt nytänk och återgå till hur man köpte tekniska konsulttjänster på ramavtal innan rangordningen slog igenom. Även då skedde för det mesta avrop efter objektiva fördelningsnycklar kopplade till kvalitet i leveransen relativt. Skillnaden vara bara att man inte synliggjorde på vilka premisser som avrop skedde.

I den mån man objektivt kan definiera väl utförda prestationer och rätt bemanning för uppdragen, borde det vara möjligt att använda avrop på ramavtal för att hitta rätt konsult för uppdraget på helt annat sätt än idag. Då skulle förhoppningsvis timarvodena för tekniska konsulter närma sig vad tekniska konsultföretag kan ta ut mot det privata näringslivet, för att på så vis undvika den ”brain drainage” som blir följden av att de mest efterfrågade och erfarna väljer bort det offentliga.

Det här är en av de viktigaste förändringarna i nya LOU för bygg- och anläggningsbranschen, men den innefattar också en utmaning för upphandlande myndigheter och enheter som det återstår att se om man vågar ta sig an.