Upphandlande myndighet behöver inte reglera mer i förfrågningsunderlaget än vad som krävs för att beskriva föremålet för upphandlingen

En myndighet upphandlade ett upphandlingssystem genom ett förhandlat förfarande enligt 2007 års LOU. En leverantör, som på grund av anbudets anbudssumma inte hade fått sitt anbud slutligt prövat, ansökte om överprövning och yrkade i första hand att rättelse skulle ske och i andra hand att upphandlingen skulle göras om. Grunden för andrahandsyrkandet var att det utifrån förfrågningsunderlaget inte framgick om leverantören varit tillåten att sälja annonser under avtalsperioden, förfrågningsunderlaget var därmed oklart. Leverantören hade därför tagit det säkra före det osäkra och räknat med att det inte gick att sälja annonser, och offererat ett högt pris.

Förvaltningsrätten prövade i första hand de grunder som rör upphandlingens konkurrensuppsökande skede och gick på leverantörens linje. Upphandlingen stred mot transparensprincipen och leverantören hade lidit skada av överträdelsen. Rätten beslutade därför att upphandlingen skulle göras om.

Myndigheten överklagade till kammarrätten och anförde att det inte finns någon skyldighet att reglera mer än den framtida avtalsrelationen mellan myndigheten och leverantören. Leverantören bestred myndighetens överklagande och anförde att möjligheten att sälja upphandlingsannonser under avtalsperioden haft en stor påverkan på leverantörens prissättning.

Kammarrätten anförde att förfrågningsunderlaget skulle tolkas på så sätt att myndigheten varken förbjudit försäljning av annonser eller försökt reglera den på något annat sätt. Upphandlande myndigheten har ingen skyldighet att reglera mer i förfrågningsunderlaget än vad som krävs för att beskriva föremålet för upphandlingen. Det finns inte heller någon rättslig grund för att kräva att en upphandlande myndighet i förfrågningsunderlaget reglerar vilken annan verksamhet en leverantör får bedriva. Att det inte framgått vilken inställning myndigheten haft till annonsförsäljning innebar inte att en leverantör inte kunde förstå innebörden av förfrågningsunderlaget. Kammarrätten upphävde förvaltningsrättens dom och återförvisade, med hänvisning till instansordningens princip, målet till förvaltningsrätten för prövning av de grunder som inte prövats av förvaltningsrätten.