Två upphandlande myndigheter hade gemensamt upphandlat måleriarbeten. Ett anbud förkastades på grund av bristande kravuppfyllnad, gällande att ett timpris inte fick underskrida 350 kr/tim. Ska-kravet hade motiverats med att det ”anses som oskäligt lågt”. Leverantören ansökte om överprövning och menade att det rörde sig om hantering av onormalt låga anbud, för vilka det enligt 12 kap. 3 § 2007 års LOU, fordras att anbudsgivaren får möjlighet att förklara sig innan anbudet förkastas. De upphandlande myndigheterna invände att bestämmelsen inte var tillämplig och att det är tillåtet att uppställa krav på en konkret lägsta beloppsnivå. Myndigheterna jämförde bland annat med fast pris, som enligt LOU-direktivet är tillåtet. Förvaltningsrätten gick på myndigheternas linje och fann att det röde sig om ett så kallat golvpris. Att kravet motiverats med att understigande belopp skulle vara oskäligt låga medförde inte att 12 kap. 3 § blir tillämplig – den är en skyddsregel som ger anbudsgivare rätt till ett kontradiktoriskt förfarande då deras anbud bedöms som onormalt lågt. Förvaltningsrätten avslog ansökan om överprövning.
Leverantören överklagade till kammarrätten, som gjorde samma bedömning som förvaltningsrätten och avslog överklagandet.