En myndighet genomförde en upphandling av krossning av avfall. Upphandlingen gjordes genom förhandlat förfarande utan föregående annonsering. Myndigheten tecknade två på varandra följande avtal med en leverantör (A).
En annan leverantör (B) ansökte om överprövning och yrkade att avtalen skulle ogiltigförklaras pga. att avtalen med A utgjorde otillåtna direktupphandlingar. Myndigheten hade tidigare tilldelat A avtal i en upphandling som B överprövat, i denna process hade förvaltningsrätten beslutat att upphandlingen skulle göras om. Efter detta hade myndigheten, enligt B, genomfört otillåtna direktupphandlingar. Förvaltningsrätten konstaterade att för att en myndighet ska kunna använda sig av förhandlat förfarande utan föregående annonsering ska det vara absolut nödvändigt att genomföra upphandlingen, med hänsyn till att varorna eller tjänsten är av stor samhällsekonomisk betydelse eller av viktig medicinsk art. Förvaltningsrätten ansåg inte att detta var uppfyllt då det inte var tal om hushållsavfall eller farligt avfall. Förvaltningsrätten ansåg inte heller att avtalen skulle bestå på grund av tvingande hänsyn till allmänintresse. Förvaltningsrätten ogiltigförklarade avtalet mellan myndigheten och A.
Myndigheten överklagade domen till kammarrätten. Myndigheten anförde att förvaltningsrättens dom, i enlighet med B:s yrkande, endast avsåg ogiltigförklaring av två avtal och att övriga avtal mellan myndigheten och A var fortsatt giltiga. Kammarrätten konstaterade att B först endast yrkat att två av avtalen skulle ogiltigförklaras, eftersom B då inte haft kännedom om övriga avtals existens. Efter att B fått kännedom om dessa avtal hade B justerat sitt yrkande. Efter att yrkandet justerades hade myndigheten förlängt flera avtal med A, vilket B inte haft kännedom om.
Kammarrätten konstaterade därefter att dessa avtal också omfattades av B:s yrkande och att förvaltningsrätten, enligt kammarrättens mening, prövat samtliga avtal. Kammarrätten konstaterade att avtalen ingåtts under pågående förlängd avtalsspärr, och att giltigheten redan på den grunden kunde ifrågasättas. Angående frågan om myndigheten lyckats visa att det varit absolut nödvändigt att tilldela kontrakt utan föregående annonsering, samt om tvingande hänsyn till ett allmänintresse gjorde att avtalen skulle bestå, instämde kammarrätten i förvaltningsrättens bedömning. Överklagandes avslogs och avtalen förklarades ogiltiga.