En upphandlande myndighet upphandlade rutschkanor till en badplats. Efter tilldelningsbeslut ansökte en leverantör (A) om överprövning och yrkade att vinnaren (B) skulle uteslutas från upphandlingen och att A i stället skulle tilldelas kontraktet samt tillerkännas skadestånd. Enligt A brast B:s anbud vad gällde två obligatoriska krav, samt att A hade getts möjlighet till visning av badplatsen till skillnad från övriga anbudsgivare. Vidare hade myndigheten ändrat upphandlingsdokumenten sex dagar före sista anbudsdag på ett sätt som enligt A var ägnat att gynna B.
Förvaltningsrätten fann att möjligheten att begära visning med kontaktuppgifter hade framgått av upphandlingsdokumenten. Det tillägg som hade gjorts till upphandlingsdokumenten innebar enligt förvaltningsrätten enbart en mindre förändring. Sammanfattningsvis fann rätten inte att myndigheten hade brutit mot likabehandlingsprincipen.
Rätten påpekade att det var A som hade bevisbördan för att B inte uppfyllde de två kraven och att A hade lidit eller riskerat att lida skada. Enligt förvaltningsrätten hade A inte visat detta och avvisade yrkandet om skadestånd och avslog ansökan om överprövning.
A överklagade till kammarrätten och utvecklade sitt resonemang om skada. Vidare argumenterade A för att B inte uppfyllt kravet på ett visst intyg på tredje part. Kammarrätten fann att det enligt upphandlingsdokumenten funnits möjlighet att redovisa att tillverkarens kvalitetsstyrningssystem certifierats av tredje part, och detta hade B enligt kammarrätten redovisat i sitt anbud. Det avgörande var enligt rätten vem som tillverkat plastmaterialet, inte rutschkanorna. Vad som anförts i övrigt föranledde inte kammarrätten att göra någon annan bedömning än förvaltningsrätten. Överklagandet avslogs.