Nya LOU – Fråga om styrelsesuppleants möjlighet att underteckna anbud när krav på undertecknande av behörig firmatecknare förelåg

En myndighet upphandlade blodgrupperingsutrustning. Två anbud kom in men ett förkastades då det enligt myndigheten inte hade undertecknats i enlighet med kraven, som var behörig firmatecknare eller om sådan inte undertecknade anbudet någon som med stöd av fullmakt var behörig att företräda anbudsgivaren Leverantören, som hade fått sitt anbud förkastat, ansökte om överprövning och begärde i första hand att upphandlingen skulle rättas och att dennes anbud skulle tas upp till prövning, och i andra hand att upphandlingen skulle göras om.

Leverantören menade bland annat att den styrelsesuppleant som undertecknat anbudet vid tidpunkten hade gått in i ordinarie styrelseledamots ställe. Den upphandlande myndigheten ansåg att suppleanten inte hade varit behörig och att behörigheten inte hade visats med en sådan fullmakt som behövdes, samt att den nya inlämnade signaturen var en otillåten komplettering för att uppfylla ett obligatoriskt krav.

Förvaltningsrätten ansåg att suppleanten inte hade varit behörig firmatecknare och att någon fullmakt inte hade lämnats in. Det hade inte visats att ordinarie ledamot inte hade varit tillgänglig och att suppleanten hade gått in i dess ställe. Den upphandlande myndigheten hade begärt ett förtydligande men leverantören hade i stället lämnat in en ny, annorlunda anbudsbekräftelse efter anbudstidens utgång. Att beakta den skulle ha stridit mot likabehandlingsprincipen. Kravet på behörig företrädares underskrift samt eventuell fullmakt var inte oproportionerligt. Ansökan om överprövning avslogs.

Leverantören överklagade till kammarrätten på i stort sett samma grunder. Kammarrätten ansåg att det av bolagsrätten följer att en styrelsesuppleant som i sådana sammanhang faktiskt tjänstgör som ordinarie ledamot får anses ha inträtt i sådans ställe. Det fanns inga skäl att ifrågasätta att suppleanten, genom att underteckna anbudsbekräftelsen, inträtt i ordinarie ledamots ställe och myndigheten hade därför inte haft anledning att förkasta anbudet. Då leverantören hade lämnat ett lägre pris ansågs denne ha lidit skada och kammarrätten beslutade med ändring av förvaltningsrättens dom om rättelse.