De upphandlande myndigheterna gjorde en förnyad konkurrensutsättning på ett av Kammarkollegiets ramavtal. Enligt ramavtalet fick leverantören aldrig debitera högre pris än avtalade takpriser. I den förnyade konkurrensutsättningen framgick att Kammarkollegiets ramavtal ska gälla. Den leverantör som hade tilldelats kontrakt hade i sitt avropssvar debiterat priser på utlandssamtal som översteg takpriserna enligt ramavtalet.
Den leverantör som placerats på andra plats ansökte om överprövning och yrkade på att utvärderingen skulle rättas med bortseende från den vinnande leverantörens anbud eftersom det inte uppfyllde det obligatoriska kravet att takpriser i ramavtal inte fick överskridas. Förvaltningsrätten avslog ansökan med motiveringen att det vore oproportionerligt att förkasta anbudet på grund av denna brist eftersom utlandssamtalen i fråga endast motsvarade 4,1 promille av samtalen i upphandlingen.
Leverantören överklagade till kammarrätten, som ändrade förvaltningsrättens dom och förordnade att rättelse skulle ske med bortseende av den vinnande leverantörens anbud. Detta eftersom kravet på hur priser skulle lämnas inte hade uppfyllts. Kammarrätten ansåg inte att det skulle strida mot proportionalitetsprincipen att förkasta anbudet på den grunden och hänvisade till Högsta förvaltningsdomstolens avgöranden den 20 maj 2016 i mål nr 555-15 och 2691-15). Den påföljd som kammarrätten förordnade om skiljer sig dock från HFD:s i det sistnämnda avgörandet. Till skillnad från HFD, som i mål 2691-15förordnade att upphandlingen skulle göras om, ansåg kammarrätten att rättelse skulle ske genom ny utvärdering varvid den vinnande leverantörens anbud skulle uteslutas.