Sedan SJ i januari 2012 ingått två städavtal utan att tillämpa LUF ansökte Konkurrensverket om upphandlingsskadeavgift i två mål. Konkurrensverket yrkade upphandlingsskadeavgift med 4 respektive 4,5 miljoner kronor i respektive mål.
SJ bestred ansökan om yrkade att den skulle avvisas då SJ inte bedrev sådan verksamhet som omfattades av LUF.
Förvaltningsrätten i Stockholm gick på SJ:s linje och avvisade Konkurrensverkets yrkanden. Rätten ansåg inte att SJ bedrev sådan verksamhet som omfattades av LUF. Konkurrensverket överklagade till kammarrätten, som delade förvaltningsrättens bedömning och avslog Konkurrensverkets överklagande.
Konkurrensverket överklagade till Högsta förvaltningsdomstolen, som meddelade prövningstillstånd och den 21 juni 2017 beslutade att inhämta förhandsavgörande från EU-domstolen.
EU-domstolen kom i sin dom den 28 februari 2018 (C-388/17) fram till att den verksamhet som SJ bedrev är sådan som omfattas av LUF.
Genom EU-domstolens dom stod det således klart att SJ var skyldigt att tillämpa LUF i sina upphandlingar.
HFD slog i sin dom fast att det var fel av Förvaltningsrätten i Stockholm att avvisa Konkurrensverkets ansökningar. Rätten borde ha prövat målen i sak.
Mot den bakgrunden upphävde HFD underinstansernas avgöranden och återförvisade målen till förvaltningsrätten för prövning av frågan om SJ ska åläggas att betala upphandlingsskadeavgift och i så fall med vilka belopp.